Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Alla vill vi göra en bra begagnat-affär. Både köpare och säljare. Den där bilen som inte gjort annat än att krångla vill du säkert bli av med. Den där motorlampan som blinkade till för någon vecka sedan och försvann – den kanske du inte nämner vid försäljningen? Men när det är dags att köpa, då vill du såklart göra en bra affär.
En bra utgångspunkt för en köpare är att aldrig lita på vad en säljare säger. Dubbelkolla allt!
En del säljare är dock ärliga och ofta kan en privatperson vara mån om att ge en ärlig beskrivning av varan för att undvika senare konflikt. Men säljaren kan lika gärna vara en patologisk lögnare.
Bilhandlare är måna om sitt rykte och vill därför ofta säkerställa en viss kvalitet vid försäljning av begagnade bilar. Det som är viktigt för en köpare att förstå är att bilsäljaren inte är din vän. Den kommersielle säljarens uppgift är att trissa upp priset så mycket det går – det är trots allt hans levebröd det handlar om.
Säg att du gick på det där säljsnacket och köpte lite dyrt. Juridiken följer i viss mån den allmänna moralen, och i den allmänna moralen gäller även att affärer är affärer. Att du senare insåg att du köpte bilen lite dyrt är inget skäl att klaga till säljaren – det råder fri prissättning.
Är bilen inte ny får köparen även acceptera ett mått av slitage som motsvarar ålder, miltal och pris – det går därför inte att ställa samma krav på en begagnad bil som på en ny bil.
Men säg att du sedan upptäcker att både det ena och det andra inte stämmer. Bilen är nödtorftigt ihoplappad, lagad sedan tidigare och rasar ihop på vägen hem från säljaren. Oavsett om du köper privat eller av en bilfirma finns det gränser för vad som är godtagbart beteende som säljare.
Att som säljare medvetet undanhålla omfattande brister som säljaren bevisligen måste ha känt till är aldrig godtagbart. Säljaren har en upplysningsplikt.
Bilen ska även vid köptillfället motsvara det som säljaren uppgivit och det ni kommer överens om och inom rimliga gränser ungefärligen motsvara det köparen kan förvänta sig med hänsyn till ålder, miltal och pris.
Det sistnämnda innebär att även sådant som inte säljaren har känt till kan vara sådant som säljaren ansvarar för juridiskt.
Du som köpare kan inte förvänta dig att bilen i största allmänhet är den där pärlan och den där fantastiska affären som du trodde innan köpet.
Det ligger på dig som köpare att se hur bra bilen är. Men i stort sett ska bilen vid köpet fungera ungefärligen som en likvärdig bil skulle göra. Lagen ger alltså en form av lägsta-nivå om inte annat avtalats.
En vanlig missuppfattning från säljares sida är ”köpt är köpt” – det vill säga att köparen inte kan klaga på något fel efter att köpet är genomfört. Även om det är en utbredd allmän uppfattning att ”köpt är köpt” är det inte det som den svenska konsumentköplagen föreskriver.
Men lagen är ingen garanti för problemfritt bilägande eller att det blir en fantastisk affärer!
Har du en fråga till biljuristen?
Har du hamnat i tvist med en bilhandlare eller bilverkstad? Kanske känner du dig lurad på ny- eller begbilsköpet eller så blev notan för reparationen oskäligt hög. Eller vägrar försäkringsbolaget att stå för en reparation?
Skicka din fråga till biljuristen@automotorsport.se!
Om Biljuristen:
Juristbyrån Din Juridik grundades 2018 och har på senare år specialiserat sig på tvister mellan köpare och säljare samt övrig fordonsjuridik. Marcus Palmberg, jur. kand., är jurist och har hanterat 100-tals fordonstvister.
Läs mer på d-jur.se