Även i de bästa familjer förekommer interna bråk, det är ju inget nytt. Ibland krävs det dock att patriarken sätter ned foten för att sätta de olika parterna på plats som VW-koncernens chef Herbert Diess fick göra sist.
Anledningen? VW, Seat och Skoda hade siktat in sig på samma kunder vilket självklart leder till en fullständigt onödig maktkamp inom samma koncern. Så kan man naturligtvis inte ha det och inför en samlad presskår avslöjade Diess därför sina funderingar om att kanske göra ett av märkena till ett billighetsalternativ. Volkswagenkoncernens alldeles egna Dacia så att säga. Märket som man skulle kunna tänka sig axla rollen som inropare vore i så fall Skoda.
Ojdå. Skoda som fattigmansfolka? Samma märke som alltid lyckas att frambringa testvinnare till redan låga priser trots att man får förlita sig till resterna i komponentlagret? Diess planer togs med all säkerhet inte emot med öppna armar i Mladá Boleslaw. Som tur är ligger koncernchefens funderingar fortfarande på planeringsbordet. Det är lönlöst att svartmåla framtiden och därför ska vi istället koncentrera oss på nutiden. Alldeles nyss släppte koncernens potentiella inropare nämligen en ny bil: den kompakta crossoversuven Kamiq.
Kompakt är kanske fel ord, i alla fall när det gäller karossen. Mer om det senare. Det är dock framför allt motorn som är i absolut minsta laget och som förtjänar epitetet kompakt. Den delar vår tjeckiska testbil med sina koncernsyskon VW T-Cross GT och Seat Arona FR. Kombinationen av tre cylindrar, en turbo och en motorvolym på mikroskopiska 999 c m3 producerar en blygsam effekt på 115 hk. Det låter inte mycket och det är det inte heller. Men det fungerar. Ganska bra dessutom.
Praktisk förvaring för mobilen med induktiv laddning.
Visserligen är den annars så smidiga motorn lite väl orkeslös på låga varv innan turbon blåser liv i förbränningen. Men det lyckas åtminstone VW-brodern T-Cross släta över med hjälp av sin uppmärksamma dubbelkopplingslåda (15 500 kronor). Över 2 000 r/min drar dock samtliga testbilar iväg i hyfsat tempo och förmedlar äkta och jordnära körglädje.
Är det verkligen bråttom är det skönt att veta att alla tre lyckas pressa hastighetsmätarens nål upp till 200 km/h. För vem behöver mer egentligen? Apropå mätare. Alla testbilar erbjuder en digitaldisplay mot en extrakostnad och här skiljer sig bilarna åt på riktigt. Inget system liknar det andra och det är en bra sak. Samtliga system fungerar dessutom felfritt och är lätta att läsa av.
Tillbaka till drivlinan. Till de smidiga motorerna sällar sig enkla men kompetenta chassin. Här finns ingen fyrhjulsdrift, inga aktiva krängningshämmare eller någon fyrhjulsstyrning men ändå erbjuds hög säkerhet blandat med låga krav på förarens körförmåga.
Seat är trions sportiga val som släpper tyglarna fria(re) tack vare sin exakta styrning och ett inte alltför överbeskyddande ESP-system. Kurvorna är Aronas favoriträtt men även T-Cross lyckas med nästan lika fina tider genom hinderbanan. Det är bara Skoda som når sin gräns jämförelsevis snabbt i disciplinen.
Nu ska man inte glömma att våra tester utreder extremfall. På vanliga vägar är samtliga bilar ytterst kompetenta och lätta att ratta. Även Seat Arona är en fröjd att köra trots sin hårdare setup.
Större skillnader finns dock när det gäller säkerheten. Trots att FR-modellen har lika breda 18-tumsfälgar som VW T-Cross (instegsmodellen rullar på 17-tumsfälgar som Kamiq) tappar Arona mark i bromstesterna från 130 och 100 km/h.
När det kommer till passiv säkerhet finns däremot en klar segrare: Skoda Kamiq erbjuder Crew Protect Assist som spänner säkerhetsbältena för framstolarna samt stänger fönstren vid en olycka. Även en airbag för förarens knän ingår i priset 5 700 kronor. Seat och VW förlitar sig endast på standardprogrammet.
Trots sin nära släktskap slutar dock inte skillnaderna där. Trions smartaste är Skoda Kamiq som förutom utfällbara dörrskydd även kan ”ståta” med höj- och sänkbara säkerhetsbälten och handtag i taket runtom. Det låter ju inte så där vansinnigt speciellt, men då får man tänka på att T-Cross inte ens erbjuder handtag. Som plåster på såren får VW-spekulanter i alla fall ett reglage bak för AC:n. Trions spanska broder erbjuder inget av detta.
Adaptiv avståndshållare ingår i standardutrustningen.
Ännu tydligare blir plattformstänkandet när vi tittar på strålkastarna och de olika assistanssystemen. Det är till exempel endast Skoda som erbjuder kurvljus. Seat, som verkar vara syskonskarans snålaste, har bara de absolut mest nödvändiga hjälpmedlen. Åtminstone känner både Arona och Kamiq igen hastighetsbegränsningarna med hjälp av en kamera medan VW T-Cross förlitar sig till kartmaterialet. Det finns fortfarande en standardmonterad cd-spelare hos tysken. Även Seat erbjuder det analoga Spotify-alternativet.
Man märker snabbt att koncernsyskonen egentligen inte är så lika som man kanske hade förväntat sig. Det är inte enbart på detaljnivå eller när det gäller designen vi ser tydliga skillnader.
Skoda Kamiq är faktiskt drygt tio centimeter längre än Seat Arona och mer än 13 centimeter längre än VW T-Cross. Även axelavståndet är cirka åtta centimeter längre än hos konkurrenterna.
Men varför i hela fridens namn har Kamiq ett lika litet bagageutrymme (400 liter) som Seat Arona trots att testets kortaste deltagare T-Cross kan ståta med hela 455 liter samtidigt som tysken erbjuder mest benutrymme bak? Eftersom frågan dyker upp titt som tätt när vi fäller baksätet, kliver in och ut och jämför är det lika bra att fråga efter hos källan.
Volkswagens hemlighet stavas såklart skjutbart baksäte. Flytta det så långt bak som möjligt för maximal benfrihet, men se samtidigt bagageutrymmet krympa till blygsamma 370 liter. 455 liter är endast möjliga när baksätet har flyttats längst fram vilket i de flesta fall innebär krossade knäskålar för de vuxna som inte lider av tillväxtstörningar.
Kungen av lastförmåga är dock Skoda Kamiq som med sina större yttermått självklart överglänser konkurrensen och kan erbjuda dryga 100 liter mer lastvolym när man fyller baksätet.
Mest variabel är däremot VW T-Cross. Den som någon gång har kämpat med att få in stora kartonger i bilen blir antagligen lika förtjust över det skjutbara baksätet som den fullständigt fällbara passagerarstolen fram. Funktionen är standard i T-Cross men kostar 900 kronor extra i den tjeckiska suven. Hos snåljåpen Seat finns detta, föga förvånande, inte alls.
Det är inte bara Rolls-Royce som kan ståta med standardmonterade paraplyer.
Syskondragen känner man igen när man synar materialvalet. Samtliga bilar domineras av hårdplast av det billigare slaget, även om Seat Arona och Skoda Kamiq kan uppgraderas till lite trevligare material på instrumentbrädan. VW nöjer sig med en högglanspanel för att piffa upp interiören. Knappast särskilt snyggt eller lyxigt, men i alla fall är byggkvaliteten på topp.
Mest förvånansvärt är dock att VW T-Cross trots sitt höga grundpris klarar sig bra i kostnadskalkylen. En av anledningarna är tyskens omfattande standardutrustning som LED-strålkastarna och ett nästan heltäckande assistanssystem. Hos Seat och Skoda finns detta enbart i tillvalskatalogen.
Förbrukningsmässigt ligger trion dock på exakt samma nivå: 6,8 liter per 100 km är klart godkänt. VW T-Cross har de högsta löpande kostnaderna vid sidan om det högsta grundpriset och blir därför tillsammans med Seat ifrånkörd av nya Skoda Kamiq.
Det för tankarna tillbaka till VW-chefens funderingar och man kan inte låta bli att tycka att det vore skam att göra märket som återigen har frambringat en testvinnare till en billig inropare à la Dacia.
”Håller vinden på att vända för de populära småsuvarna?”
Detta segment har haft kraftig medvind i ett antal år nu. Försäljningsframgångarna är inte så konstiga, kompakta bilar med relativt hög markfrigång passar oss svenskar som handen i handsken. Vi gillar att sitta ”lite högre” och att ha en bil med en robust känsla. Därför har suvarna gått som tåget. Både de små och de lite större.
Det råder inget tvivel om att dessa tre bilmodeller besitter alla de kvaliteter som de flesta familjer behöver för att klara av vardagen. De må vara ganska små, men har utrymmen och flexibilitet för de flesta situationer.
Frågan är dock om småsuvarna kan hålla i den positiva trenden? De nya skattereglerna drabbar suvar hårdare än ”vanliga”, lägre bilmodeller på grund av att suvar har relativt sett högre bränsleförbrukning, och därmed större utsläpp. Bilar i den här klassen får en procentuellt sett stor skattehöjning, även om summan i kronor räknat kanske inte är så förfärande.
Jag tror dock att de traditionella kompaktbilarna kommer att sno marknadsandelar från småsuvarna framöver.
