Det skulle bli en Ferrari. Det var bestämt sedan barnsben. Vilken av det dryga dussinet röda bilarna som stod i pojkrummets bokhylla i skala 1:18 som sedermera skulle realiseras i en version i mer körvänligt 1:1-format var bara en formalitet.
Någonstans i karriären svängde dock intresset från italienskt till tyskt. Exakt när kan jag inte minnas, men jag har provkört eller testat i princip varje ny modell från båda tillverkarna sedan 1999. Sådant ger intryck. Men även insikt.
En 911 generation G (1974–1989) blev målet. En designklassiker! Gärna med turbomodellens vinge, de snygga dragspelstötfångarna, utan taklucka. Och den skulle vara grön, som mina fyra andra bilar.
Blocketsökandet gick trögt. Sommaren 2018 dök en mörkgrön 911 SC upp i Gävle och jag passade på att provköra när jag passerade på väg till vår Sportbilsfestival i Orsa. Det blev inte någon omedelbar kärlek, oklart vad som skavde.
Hösten kom. Jag och min vän Jacob åkte till Ill Caffé Midnight Run, en träff initierad av kaféägaren, hela Bergsgatan vid polishuset på Kungsholmen i Stockholm fylldes med luftkylda härligheter. Jag blev helt golvad! Det var så många läckra specialbyggen på plats och lika många trevliga ägare. Mitt sportbilshjärta hade hittat hem.
Åkte hem till Jacob, in på Blocket igen. Den var inte grön, vi hade tittat på den otaliga gånger och skarpt ogillat stötfångarna. Men motorbygget var spännande. Synd att den stod i Boden. Äh, jag ringer. Ägaren visade sig vara en branschkollega, bilspionfotografen Andreas Mau. En dialog inleddes.
Det hade hunnit bli mitten av oktober men ännu ingen snö i Boden, jag bokade en enkel flygbiljett.
Här börjar äventyret fyllt av glädje, ångest, förtvivlan, gemenskap och kärlek. Häng med!
Arlanda, 13 oktober 2018, 08.16
Medan jag väntar på boarding kollar jag hur långt det kan vara att köra hem från Boden. Google Maps säger 911 km. Oj! 911, det måste vara ett tecken.
Hur ser det ut på sparkontot förresten, hösten har varit skakig på börserna. Va?! -9,11 procent. Det är visserligen en trist utveckling men siffran visar ett tydligt budskap. Bilen är ju såld innan jag nått Boden…
Boden, 13 oktober 2018, 12.15
Det regnar och är allmänt trist. Men värmepaketet fungerar tydligen fint. Vi har kört till ett gammalt flygfält och här får boxersexan sträcka ut. Wow! Men 915-växellådan (ja den heter så, ersattes senare av G50.) är inte speciellt samarbetsvillig. Ett karaktärsdrag, sägs det.
Kaffe i köket hos Mau. Förhandlingar. Jag inser att detta inte är en långfärdsbil för en mörk höstkväll. Tar flyget hem, spelar kall och hoppas kunna pruta en aning.
Jag hinner inte ens landa på Arlanda innan pengarna är överförda. Saken är biff – jag har en 911!
Roslagen, 9 november 2018, 07.56
Jag fyllde 41 igår. Det blev lugnt på egen begäran. Men dagen överskuggades av en utebliven motortransport. I efterhand blev det trots allt väldigt bra – leverans av 911 den 9/11…
Kort om bilens historik: Såld i Malmö 1982 till krögarkungen Lendrop. Beställd med turbovinge. Det har hans trevliga änka berättat för mig. En supercool dam som behöll makens efterföljande 964 till bara för något år sedan. ”Perfekt shoppingbil som gav en gammal dam önskad uppmärksamhet.” Underbart!
Efter något år såldes bilen till Stockholm där två företagare köpte var sin 911, den ena en Turbo och då ville ägaren av denna SC ha motsvarande effekt i sin, och motorbygget startade. S-kammar, högkompskolvar och RSR-stakar ökade motorvolymen från 3,0 till 3,2 liter.
Flera olika insprutningssystem har passerat men nu gäller Autronic med 500R som tändsystem. Öppna luftfilter, separata spjällhus, extraktorgrenrör samt välljudande avgassystem har resulterat i en ansenlig effekthöjning. När tidningen Total 911 provkörde bilen till ett reportage (nummer 171) strax före mitt köp gissade man bilens effekt till 270 hästar (204 hk original). Jag är benägen att hålla med.
Optiskt förekommer rejäl förvirring. Interiören är tydligt en SC med tidstypiskt Pashamönstrade säten. Fronten för tankarna till 944, vilket är helt naturligt då positionsljus och blinkers plockats från denna modell. Men det är alltså en stötfångare från Strosek. Den bakre stötfångaren är från 3,0 RS medan baklampor och reflexramp är från 964 (911-generationen efter G).
Min plan är att återställa bilen till klassisk SC-design. Originalstötfångare följde med. Men efter några mejl med självaste Vittorio Strosek står det klart att endast 50 exemplar av denna front har byggts. Den får sitta kvar. Men bakljusarrangemanget ska bort, jag älskar originalets reflexramp med PORSCHE i stora svarta bokstäver.
Roslagen, 11 januari 2019
Den bråkiga 915-växellådan ska få sig en uppgradering över vintern. Drömmen är att köpa ett kit från Vevo, men då snackar vi cirka 15 000 kronor. Jag hittar en enklare lösning från Seine Systems för en tiondel av priset.
Min verkstad installerar. Dock måste vi skära loss den klassiska svarta växelspaksknoppen som vägrar lossna. Lite ledsamt men eftersom jag redan har tänkt köpa en träknopp som en hyllning till Porsche 917 (Le Mans-segraren 1970) blir det inga tårar.
Jag hittar en kille i England, @builtbybasil på Instagram, som tillverkar en unik träknopp på min beställning. Jag väljer rödlätt trä varvat med ljust för att matcha bilen.
Roslagen, 24 januari 2019
Emblemet på frontluckan har tappat en av fästpiggarna. Idag har Porschevapnet en milt uppdaterad design så jag väljer att göra en specialare. Eftersom jag bara äger gröna bilar har min röda Porsche blivit något av en snackis bland vännerna.
Lösningen: En bekant i Porsche Club Sverige, @robban_stuttgart på Instagram, lackerar ett nytt emblem i svart varvat med Lizard Green från GT3 RS. Så, nu har jag en grön Porsche, typ.
Roslagen, 14 februari 2019
Passagerarstolen har släppt i sitsen, mellan Pashatyg och vinyl. Bromma Bil & Båtinredning fixar detta galant. Enkelt? Njae, det tar tre veckor för oss att gemensamt hitta en svart vinyl med rätt struktur och ton. Men samtidigt är det denna jakt som är rolig. Man träffar nya människor och skapar kontakter. Att ansluta till en klubb hjälper och Porsche Club Sverige är full av kunskap.
Förarstolen är för hög för min smak. En skalstol ger bättre känsla. Plötsligt hittar jag en sådan, plus säkerhetsbur från Heigo och sexpunktsbälte i en radannons.
Ut med inredningen, in med nya skenor och ett hemmasvetsat brandsläckarfäste. Batterifrånskiljare i samma veva och vips är bilen redo för entusiastbilsförsäkring. En årspremie på cirka 1 400 kronor känns helt okej. Och som veteranbil är den skattebefriad. Vem har sagt att det är dyrt att äga sportbil?
Buren har dock inte monterats ännu. Stolen är viktigast.
Roslagen, 1 mars 2019
Att bara byta bakljusramp visar sig vara svårare än beräknat. Plåten som ska hålla originalreflexrampen har skurits bort vid framdateringen till 964. Baklampornas fästpunkter har också bytts ut. Dessutom har en plåtskiva adderats för att hålla den nya stötfångaren.
Sommaren 2019 viks till att leta fram rätt delar och jag beslutar mig för att sätta sågen i bilen till vintern istället. Här ska köras!
Roslagen, 31 mars 2019
Årets första uppstart. Emotionellt. I takt med att vägarna sopas blir utflykterna fler och längre. Men lagom till nationaldagen råkar jag ut för mitt livs andra lungpunktering. Nio dygn på sjukhus följs av lång rehabilitering. Med andra ord – stora delar av 911-säsongen uteblir.
Roslagen, 2 augusti 2019
Sommarsemestern går till Åland med frun i högerstolen. Livet leker, men varför luktar våra kläder bensin efter varje körning?
Min vän Jacob har också blivit med Porsche, en Boxster S från 2005. Sedan går en gemensam bekants far bort och huset ska tömmas. Jacob kallas dit för att hämta ”några gamla kartonger som det står Porsche på och som kanske kan vara av intresse”.
Det visar sig vara mängder med delar, till flera olika modeller. Vid kvällens middag med Jacob nämner han att allt flyttats till hans garage, utom några gamla pärmar. Jag får genast en känsla av att det kan vara verkstadshandböcker. Avbruten middag, ilfart till dödsboet och en nu överfull container. Jag dyker ner bland planglas, bokhyllor och bråte. I botten ligger skatten i form av servicehandböcker från 70- och 80-talen. Är man passionerad eller bara dåre?
Kungsholmen, 29 september 2019
Årets sista utflykt går till Ill Caffé Midnight Run. Makalösa bilar. Supertrevliga människor. Och den här gången har jag en drömbil med mig – min egen.
Enligt plan kör jag sedan till en verkstad på vilken bilens akter ska byggas om över vintern. Här ska även motorn få en genomgång. Anledningen till klädernas bensinlukt efter körning härleds till en på tok för fet bränsleblandning.
Täby, januari 2020
Arbetet har gått i stå av flera olyckliga anledningar. För att skynda på processen är jag själv på plats. Spridarna plockas ut och skickas på renovering. Den första verkstaden drar en rövare och vill byta till sex helt nya spridare, så jag ber att få tillbaka samtliga.
Beger mig till Turbocenter i Tumba och får äntligen rätt bemötande av legendaren Claus. Det visar sig vara sprickor på ett litet plastlock på en av spridarna. Den trasiga plastbiten kostar 12,50 kr men med ultraljudstvätt och renovering stannar kostnaden på cirka 2 000 kronor. Plus startavgift och fraktavgifter från första verkstaden. Lärdom: gå till rätt ställe direkt.
Värmdö, 15 april 2020
Hela mitt liv har jag försökt förstå varför någon skulle vilja ha en 911 generation G utan vinge. Nu har jag en, med vinge, men vill ha en vinglös.
Jag hittar en begagnad motorlucka i Linköping. I rätt röd kulör dessutom. Men det finns några små repor. Min bakre stötfångare är också repig. Ny lack? Njae, jag vill fortsätta hyllningen till 917 och beslutar mig för att foliera bilen med så kallad Salzburg Livery. Uppdraget går till Wrapzone, som av en tillfällighet folierat en GT4 Clubsport, en GT4, en Taycan samt en Macan med samma mönster åt Porsche Sverige. Mönstret har även synts på deras gästbil i Carrera Cup Scandinavia.
Vita detaljer bak ingår egentligen inte i mönstret men vi gör motorkåpan och stötfångaren vita som en snabbfix i väntan på lack i rött till 2021.
Solna, 22 juli 2020
Ägaren till den verkstad där min bil spenderat vintern har fått hälsoproblem. Trist, för vi är vänner också. Men renoveringen måste göras så en annan verkstad i Solna anlitas.
Jag har lyckats hitta alla delar, från plåt till lampor med mera. Nu ska det ”bara” monteras.
När jag hämtar bilen ser den inte ut som jag har tänkt mig. Reflexramp och lampor sitter på tok för långt ut. Bakre stötfångaren har dessutom fått synliga borrhål som jag hade spacklat över inför folieringen. Mentalt knäckt och 10 000 kronor fattigare inleds en sansad debatt med verkstaden. Det mynnar ut i att bilen ska in igen – när sommaren är över. Två säsonger i rad ska inte gå till spillo.
Detta har också medfört att resten av folieringen inte har utförts hos Wrapzone. Med bara vita partier bak kan man tro att bilen varit krockskadad. Men det bryr jag mig inte om. Det är en av fördelarna med Porsche, man kan låta bilen ha en egen stil. Det finns inte några ”no no” för modifieringar.
Motorn går fortfarande inte helt rent. Därför räknar jag med att behöva se över motorstyrningen. Att programmera en ny kan kosta runt 10 000 kronor. En foliering där ett mönster ska ritas upp är inte billigare än helfoliering, så här kan jag räkna med cirka 15 000 kronor.
Visst, bilen är skattebefriad och billig att helförsäkra. Men det finns stora utgiftsposter om man vill nå perfektion. Bilen var bra när jag köpte den, men själva bilhobbyn går ju ut på att jobba vidare – onödigt eller nödvändigt.
För mig har det varit värt vartenda öre. Jag har fått nya vänner och ett kall. Men framför allt kan jag dra upp garageporten, låta boxersexan hosta till liv och rulla ut i Roslagen. När maskinen har nått arbetstemperatur växlar jag ner och ger fullt. Vid 6 000 r/min kommer rysningar av välbehag längs ryggraden.
Summan av lasterna är konstant och min last är motorljud. Ingen ny och modern sportbil ger detta i samma liga som denna trimmade boxsersexa med snart 40 år nacken. Jag har fått mycket lycka av att unna mig detta.
Du kanske föredrar en annan bil och motor. Men gör slagen i saken – unna dig!