Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?

PREMIUM Tre nya varianter på temat vagnar med extra välskräddade karosser, i alla fall jämfört med sina ordinära sedansyskon. Konceptet är samma men de lirar i olika prisklasser. Levererar de något mer än en sedan och vilken gör det bäst?
Annons

Rent generellt är det känslorna som styr när vi väljer ny bil. Vi är inte så rationellt förnuftiga som vi kanske tror oss vara. Körglädje och design är de vanligaste köpskälen för så gott som alla bilar när vi har frågat ägare i vår stora enkätundersökning. En viktig egenskap som säkerhet hamnar ganska långt ner på listan. Plötsligt är det lätt att förstå varför Volvo har gjort en radikal omsvängning i sitt formspråk och satsar på en mycket snyggare design. Det är mer säljande.

Just därför finns bilar som Audi A5, Opel Insignia och VW Arteon, snyggare versioner av annars helt vanliga Svensson-vagnar. Ett någorlunda framgångsrikt segment, visar det sig.

Förra året såldes till exempel 30 procent fler A5 Sportback än vanliga A4 sedan. Båda var visserligen långt efter kombiversionen, men det säger ändå en del om vad köparna värderar ifall de inte måste ha utrymmet hos en stationsvagn.

Audi A5 har nyligen kommit i en helt ny generation, Opel Insignia likaså och man struntar dessutom i att göra en sedanversion av modellen denna gång. Grand Sport är det som bjuds om man inte ska ha en kombi. VW Arteon är efterträdaren till CC, men i allt väsentligt är det en Passat.

Kan den billiga Opeln mäta sig med Audi och VW? Och vilket koncernsyskon är bäst, A5 eller Arteon? Vi testar!

Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Audi A5. Huven och framskärmarna skiljer sig i nosen jämfört med en vanlig A4 sedan. Motorhuvens karossveck (som syns dåligt här) börjar mer i mitten hos A5. Skärmarna har en mer böljande istället för rak linje över hjulhusen. Det ger ett elegantare och slankare utseende.

Audi A5

Nya A5 Sportback sticker ut alldeles lagom mycket ur mängden, en snygg vagn som inte skriker efter uppmärksamhet. Förändringarna från föregående generation är små men lyckade. Modellen har fått skarpare karossveck jämfört med tidigare, speciellt midjelinjen är nu mer markerad. Resultatet är en bil som testlaget känner en viss stolthet över att möta på parkeringen på morgonen, en nöjdhet över den stiliga plåtkostymen.

Om välbefinnande börjar redan när man ser A5, förstärks det ytterligare när man sätter sig i den och börjar köra. Det solida kvalitetsintrycket återfinns i allt, från känslan i dörrhantagen och ljudet i dörrarna, till i precis alla knappar och reglage.

Körupplevelsen har en liknande genomgående överensstämmelse. Allt samspelar i en trivsam, välavvägd och klanderfri harmoni.

Motorn imponerar med en mjuk, tyst gång och man undrar ibland om det verkligen är en dieselmaskin som sitter under huven. Knattret är märkbart bättre dämpat än i koncernsyskonet Arteon.

Dubbelkopplingslådan jobbar snabbt och effektivt. För det mesta sköter den sig fenomenalt bra, men det finns ibland antydan till tvekan och ryck. Problematiken är dock mindre än i VW och även själva kopplingsingreppet är snyggare och mer naturligt. Kan det vara så att Audiingenjörerna har lagt ner lite extra arbete på mjukvaruprogrameringen?

Totalupplevelsen bakom ratten är nära nog exakt densamma som i en vanlig A4, alltså mycket bra. Bilen är tryggheten och stabiliteten själv. Man kan luta sig mot den enormt hårt i kurvorna utan att den tappar fotfästet eller balansen.

Styrningen har en linjär, exakt och naturlig känsla, även om vägkontakten ligger steget efter jämfört med de allra bästa i mellanklassen. A5 upplevs dock leverera en gnutta vassare känsla och spänstigare instyrning än en vanlig A4, vilket förmodligen beror på dess något bredare spårvidd (15 millimeter fram).

De största skillnaderna mot sedanversionen märks när det kommer till utrymmen. Lastvolymen är visserligen oförändrad med baksätet uppe, men den ökar en hel del med det fällt. Däremot visar våra mätningar att man tappar takhöjd både fram och bak, samt benutrymme i baksätet. Alltså ett sämre alternativ för människorna men bättre för bagaget. A5 Sportback har dessutom sämst innerutrymmen i gänget, främst på grund av det trånga baksätet.

A5 reser sig över konkurrenterna på framför allt tre områden: i Teknikronden tack vare ett finfint infotainmentsystem, i Vardagskörning genom ett smidigt och harmoniskt uppträdande, samt i Vill ha tack vare dess enormt höga kvalitetsintryck.

Prismässigt kostar A5 nästan 40 000 kronor mer än A4 sedan med samma drivlina. Är det värt pengarna? Bara om man värderar lastförmågan mer än baksätespassagerarna. I övrigt köper man bara ett utseende.

Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Med tillvalet Audi Phone Box får man möjlighet till trådlös laddning (om telefonen stöder det) under mitt-armsstödet fram, men även laddning via USB.
Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Mittarmstödet bak erbjuder två individuellt utfällbara mugghållare och fack för små prylar som inte är alltför tjocka.
Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
A5 har trängst baksäte i gänget, särskilt när det gäller benutrymmet. Det är även trångt för fötterna under framstolarna. Men sittställningen är godkänd. Dynan är kort men tydligt bakåtlutad, vilket hjälper till att ge lårstöd. Bilen är låg och man måste fälla ihop sig allra mest för att komma in i baksätet jämfört med de andra bilarna.
Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Slank halvkombisiluett som innebär en klar försköning jämfört med förra generationen. Vi tycker att nya Insignia är lite elegant, vad tycker du?

Opel Insignia

Look at Opel now. Kanske en av bilvärldens mest kända slogans, kläckt under en tid när Opel i ärlighetens namn inte var mycket att ha. Men sedan dess har bilarna bara blivit bättre och bättre, och nya Insignia med tilläggsnamnet Grand Sport är en riktigt trevlig bekantskap. Så bra att vi testar den mot mer premiuminriktade bilmodeller. 

Det ska dock sägas att det faktum att Opel inte är en renrasig premiumbil märks ganska tydligt i det här sällskapet. I synnerhet när man jämför med Audi A5, som har en markant mer påkostad känsla, främst interiört. Men Insignia är inte dålig på något sätt, den är bara enklare. Och det finns något väldigt sympatiskt i det. Det här är en bil som inte utger sig för att vara mer än vad den är. Väldigt prestigelöst. 

Vid första kontakten märks skillnaden mot Audi och VW, Insignia har traditionella karmförsedda dörrar. Knappast något att klaga på. Vi noterar även att taklinjen och sidofönstren är till förvillelse lik de på A5 Sportback, något som blir extra tydligt eftersom båda bilarna är röda. Har det skickats skisser mellan de två designavdelningarna, tro?

Väl på plats i den mjukaste förarstolen i trion finner man en förarplats utan krusiduller. Instrumenteringen är en (lyckad) blandning av analoga och digitala mätare med mycket bra läsbarhet och funktion. Även infotainmentsystemet är bra, för att vara endast pekskärmsbaserat. Och en manuell växelspak, ser man på!

På rull går Insignia trevligt över ojämnheterna, till man trycker på knappen märkt Tour – då blir det ännu bättre. Det fluffiga lyxbilsflytet som VW Arteon har kanske inte riktigt finns här, men över ordentligt otrevliga ojämnheter håller Insignia bättre schack på karossrörelserna. Om du är spekulant på en Insignia, glöm inte att kryssa för FlexRide-chassit, det kostar visserligen 9 900 kronor men är värt vartenda öre!

På den kurviga landsvägen trycker man in knappen Sport vilket gör stötdämparna lite hårdare. Trots detta känns bilen ganska livlig i chassit, den är inte lika planterad i underlaget som exempelvis A5. Styrningen har bra respons, men inte speciellt mycket känsla. Insignia gör absolut inte bort sig, den är bara inte lika villig när det gäller aktiv körning som de övriga två. Motorn har bra vridmoment men känns ändå tunnast i gänget. Däremot är den manuella lådan riktigt trevlig med lagom långa slag och fin känsla i spaken. Lättjobbad och precis.

Toppbetygen i vårt protokoll hittar vi på sittkomfort fram och kupéutrymme fram, det säger en del om vad den här bilen handlar om. Lägg till det fina chassit och du har en riktigt bra långfärdsbil. Även bak är det rymligt även om sittkomforten är mer åt det medelmåttiga hållet.

Man får vad man betalar för, heter det ju. Men i fallet Insignia får man faktiskt lite mer. Trots jumboplatsen här är det lätt att rekommendera en närmare titt på modellen. Inte minst av ekonomiska skäl.

(John Argelander)

Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Marknadens enklaste och klart bästa reglage för en head up-display. Höjdinställning, innehåll och ljusstyrka. Briljant.
Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Praktiskt, gummibeklätt fack för mobilen, när du kopplat upp den mot bilens mediasystem.
Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Insignia har bra benutrymme bak, men i höjdled är det sämre då taklinjen sluttar förhållandevis brant. Längre personer lär ta i taket innan de når nackstödet. Lite platt sittdyna och förhållandevis upprätt ryggstöd ger medelbetyg i komfortronden.
Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
18-tumsfälgar är standard på Arteon GTS, testbilen var skodd med 19-tummare och det finns även 20 tum som tillval. DCC-chassit är komfortabelt oavsett hjuldimension.

VW Arteon

Låt oss börja med matematiken. Arteon är en decimeter längre än en Passat, samtidigt som den är ett par centimeter lägre och har en handfull centimeter längre axelavstånd. Det ger ett klart slankare uttryck, som i kombination med lanseringsfärgen Curcuma Yellow metallic verkar ge bilen en viss magnetism. Folk kommer fram och frågar vad det är för något.

”Snygg! En Volkswagen? Arteon, sade du? Jaha. Oj.”

Ja, oj. När hände detta en Passatägare sist, undrar jag.

En snygg kaross i en flashig färg i all ära, om man ska vara helt krass är Arteon en Passat. Detta märks väldigt tydligt när man kliver in i bilen. Visst, det är avskalat och funktionellt, men knappast spännande. Det mesta funkar klanderfritt, även om vi tycker att det nya infotainmentsystemet med enbart touchknappar (inga fysiska vred för exempelvis volym) är sämre än tidigare VW-system.  

Körmässigt är Arteon en utpräglad långfärdsbil, det långa axelavståndet, den lätta och lugna styrningen, det aktiva chassit (DCC) och de bekväma framstolarna gör att man tillryggalägger otaliga mil innan kroppen vill sträcka på sig. I komfortläget är chassit väldigt mjukt och bekvämt, man verkligen flyter fram över underlaget. På motorväg och snabba landsvägar är uppförandet exemplariskt, men på ojämna vägar kan det ibland bli väl gungigt om man håller högt tempo. Men det är ett pris vi är villiga att betala för den finfina rullkomforten totalt sett.

Ett tråkigare pris är det som rör bränslekostnaden, det råkar nämligen vara så att VW:s 240-hästars dieselmotor är markant törstigare än konkurrenterna i detta test. Arteon är visserligen fyrhjulsdriven, men traditionellt sett har BorgWarner-diffarna (tidigare Haldex) inte höjt förbrukningen nämnvärt – och speciellt sommartid. Vi drar slutsatsen att den kraftfullare motorn vill ha mer dieselolja än 190-hästaren i exempelvis Audi A5. Och har man en tajt bränslebudget är det bra att veta att Arteon kommer med den mindre motorn framöver. 

Det ska dock sägas att 240-hästaren går som ett skott och dessutom låter den riktigt trevligt (om än konstgjort) på höga varv, om man valt motorljud Sport – som aktiveras automatiskt i Sportläget, men även går att nå via Individual-läget. Drivlinan med DSG-låda fungerar bra i de flesta lägen, men upplevs som ryckigare i låg fart än lådan i Audi A5. I högre hastigheter är lådan både snabb och precis. Manuell låda finns inte.

Det här må vara en slankare version av Passat, men låt er inte luras: här finns det gott om utrymmen. I baksätet är det väldigt gott om plats, främst i längsled där det längre axelavståndet betalar sig. Även bagage-volymen är väl tilltagen och utrymmet är dessutom lättlastat tack vare halvkombiluckan. 

Behöver du inte en kombi finns det egentligen ingen anledning att inte välja Arteon framför en Passat sedan – speciellt när den billigare 190-hästaren lanseras. (John Argelander)

Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Mode Select har flera körprogram, och Individual-läget kan ställas in så att bilen är i ”avspänt läge” men har det sportiga motorljudet. Till exempel.
Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Väldigt frikostigt benutrymme bak i Arteon, och även takutrymmet räcker till så länge man inte är över medellängd. Bra längd på sittdynan, trivsam rygglutning och riktigt bra insteg.
Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?

Form före funktion?

Konceptet med fyradörrars coupékarosser har både sina fördelar och nackdelar. Halvkombiluckans stora och höga öppning gör det lättare att lasta och bagageutrymmet får större volym med baksätet fällt jämfört med i sedanversionerna.

Nackdelarna är att man generellt förlorar innerutrymme, takhöjd och benutrymme i baksätet, samt att prislapparna ökar tillsammans med stilen.

Om utseendet är ett plus eller minus är egentligen en fråga om personlig smak. Helt klart är i alla fall att den elegantare formgivningen väcker mer uppmärksamhet än normalt, speciellt för Folkan i sin iögonfallande lanseringsfärg.

Rent objektivt levererar inte dessa vagnar något mer än sina sedansyskon. De något bättre lastningsmöjligheterna och de sämre innerutrymmena tar ut varandra. Då återstår ett snyggare utseende.

Opel konkurrerar främst med pris. Den enda övriga ronden som Insignia vinner är Kupéutrymmen. Modellen är i sig en riktig trevlig och rekorderlig bil, sällsynt prisvärd, men den imponerar inte tillräckligt i övrigt för att kunna mäta sig i det här sällskapet.

Audi och VW är starka på olika saker. Folkan vinner TQ-delmomentet tack vare att den är bäst i Komfort med sin fina adaptiva fjädring, samt för att den är bäst i Bagageutrymme med god marginal. Aktiv körning vinner den också, med hjälp av sin köttiga motor och dess härliga (fusk)ljud i sportläget. Men drivlinan har inte samma harmoni och supersmidiga flyt som i koncernsyskonet Audi, som vinner Vardagskörning.

Audi levererar bättre driftsäkerhet enligt vår enkätundersökning och har mer avancerad teknik. Det märks faktiskt att man får något extra när man betalar för koncernens premiummärke. Det visar sig i Vill ha-ronden där testlaget tilltalas av A5. Den harmoniska helheten är lätt att falla för, och vanliga A4 är ju trots allt testvinnare i sin klass. 

Test: Tre snygga kupéer – form före funktion?
Annons
Annons
Rulla till toppen