Undvik fällorna: Här är bästa motorn till Volvos storsäljare

Det verkar som att Volvo har fått till en riktig fullträff försäljningsmässigt med kompaktsuven XC40. Nu är dessutom motorutbudet lite större än vid lanseringen.

Volvo XC40 bygger på den så kallade CMA-plattformen som bildar grundpelaren i alla kommande modeller i 40-serien och som dessutom ska klara av all form av framtida elektrifiering och hybridisering.

Volvo XC40 är den första modellen som står på den nya arkitekturen och skiljer sig från storebror SPA (Scalable Product Architecture) framför allt genom en lite enklare uppbyggnad med bland annat MacPherson-fjäderben fram och multilänkaxel bak. Dock lånar den lilla plattformen många delar från storebror för att kunna vara lika flexibel och framtidsorienterad. 

Tills det är dags för delvis elektrifierade småbilar från Volvo får vi hålla till godo med förbränningsmotorer och här har Volvo kompletterat utbudet med märkets första trecylindriga motor.

Volvos första trecylindriga motor

Den 1,5 liter stora bensinmotorn är instegsmodellen i utbudet, eftersom priset för första gången sjunker under 300 000 kronor. T5-motorn, som i vårt test kombineras med R-Design-utförandet kostar hela 155 000 kronor mer och även D4:an med Momentum-utrustningen ligger 90 000 riksdaler norr om trepipen i Bas Edition-utförande.

I D4 ingår dock Momentum-utrustningen, med bland annat 18-tumsfälgar, körprogramväljare, automatisk avbländbar innerbackspegel och utökad klimatanläggning med kylt handskfack. Motorn är dessutom en tvåliters fyrcylindrig turbodiesel med 190 hk och 400 Nm, vilket är betydligt mer än de 156 hk och 265 Nm trepipen mäktar med.

Toppmodellen T5 R-Design lämnar 247 hk och 350 Nm och lockar med bland annat skinnklädsel, sportigare design och sportchassi.

Hänger inte med på motorväg

Den trecylindriga turbospisen är dock inte alls dum, framför allt inte i stadstrafiken den är byggd för. Dock tappar motorn ork under last och vill inte riktigt hänga med sina fyrcylindriga syskon utanför stadens gränser.

Den på papperet så resonabla förbrukningen på 6,2 l/100 km skjuter snabbt iväg till över 10 l/100 km när den lilla motorn får jobba hårt på motorvägen. 

Drar 50 procent mer i verklig trafik

Bara under Eco-testet har vi lyckats komma ner till de officiella förbrukningssiffrorna. Med en väldigt känslig högerfot dricker trecylindern 6,5 liter, medan normalt pendlingsbruk ofta innebär en förbrukning runt 9 l/100 km.

Det är 50 procent mer än de 6,2 l/100 km som Volvo har angett. Det har främst att göra med den ovanligt höga vikten som motorn får släpa runt på, nästan 1,6 ton. Därtill kommer att XC40 inte tillhör de mest strömlinjeformade modellerna.

Dock känns trecylindern som sagt förhållandevis kvick i stan. Sprinten till 50 km/h avverkas på 3,7 sekunder, vilket är absolut tillräckligt och även om vi aldrig ens kom i närheten av de officiella 9,4 sekunderna till 100 km/h (10,6 sek i testet) borde dock trecylindern räcka till de allra flesta ändamål.

Omkörningar bör dock planeras i god tid, eftersom motorn knappast kan betraktas som ett elasticitetsmirakel. I segdragningen 80–120 km/h behöver T3 hela 7,3 sekunder. 

Normalchassit bäst på svenska vägar

Till XC40 i Bas Edition-utförandet finns bara standardchassit, vilket gör ett bra jobb i stan och på dåliga vägar, där de flesta ojämnheter filtreras effektivt. I kurvor tillåter den dock en hel del karossrörelser. I jämförelse med T5:ans sportdämpare känns dock normalchassit som det bättre valet på dåliga vägar.

Testets enda diesel, D4, har även den normalchassit monterat och bilen känns lika trevlig på vägen som lillebror med fina vägegenskaper även på långfärd. Här har dock turbodieseln en fördel, tack vare 400 Nm redan från 1 750 r/min, som är tillgängliga över ett bredare register. Det behövs eftersom dieseln väger hela 188 kilo mer än T3, vilket dock märks främst i högre hastigheter.

På låga varv har motorn ordentligt bett, sprinten från stillastående till 100 km/h fixas på två sekunder mindre än trecylindern även om man återigen missar de officiella siffrorna med 0,7 sekunder. Omkörningar är inga problem i turbodieseln, segdragningen 80–120 km/h tar 6,4 sekunder.

Trots bättre prestanda och dessutom högre vikt är D4 inte lika törstig som T3 och den unnar sig bara 7,8 l/100 km vid blandad körning som dock är ljusår från tillverkarens uppgifter på 5,0 l/100 km. 

Lite ryckig automatlåda

Till skillnad från T3, som endast finns med en sexväxlad manuell låda, har både D4 och T5 en åttastegad automatlåda ombord. Den gör vad den ska, men tenderar till att växla ryckigt på låga varv och blir stressad när högerpedalen stampas i mattan.

Riktigt sportigt blir det aldrig, inte ens i toppmodellen T5 som trots sina 247 hk och 350 Nm helst vill framföras i lugn takt utan några som helst sportambitioner. Gemensamt för alla motoriseringar är dock att Volvo har jobbat hårt med att erbjuda kultiverade drivlinor. Här tränger inte mycket störande ljud eller vibrationer in i kupén eller till pedalerna.

Antisladdsystemet ingriper träffsäkert med både kraft och finkänslighet. Över lag upplevs bilen som mycket säker. Styrningen bjuder på lite väl mycket servounderstöd och saknar alltför direkt återkoppling, men har trots det fin precision.

Tänker man använda XC40 som dragbil är de fyrcylindriga motoralternativen att föredra. Båda har mycket kraft från låga varv och kan därför dra upp till 2,1 ton jämfört med T3:ans 1,6 ton. Båda de fyrcylindriga alternativen har dessutom fyrhjulsdrift som standard, medan T3 bara finns med framhjulsdrift.

Riktigt bra komfort i framsätet

Komforten är av högsta klass, oavsett vilket motor-alternativ som faller i smaken. Framför allt de främre stolarna bjuder på mycket komfort som man knappt ser någon annanstans i segmentet.

Allt känns väl ihopsatt och materialvalen känns lyxiga även om Volvo har upprätthållit modellhierarkin på den punkten. XC40 kommer inte riktigt upp i samma klass som XC60 eller XC90 när det gäller material, men jämfört med den direkta konkurrensen står kompaktsuven stark.

Även baksätet är mycket bekvämt, förutom det något begränsade huvudutrymmet för längre personer när panoramataket finns bland tillvalen. Utan det sitter även den som är 190 centimeter lång mycket bra i baksätet. XC40 bjuder trots sina kompakta yttermått på förvånansvärt mycket kupéutrymme.

Trevligt är det med alla assistanssystem Volvo bjuder på i minstingen. Här finns det mesta som standard redan i basutförandet.

Samlat under namnet Intellisafe finns bland annat filhållningsassistans, bromsassistans för korsningar samt fotgängare, vägmärkesigenkänning och förarövervakning bland mycket annat. Tillvalslistan är lång och tämligen heltäckande, men kostar därefter.

Volvo vet numera hur man tar betalt och när märket nu tagit klivet in i premiumsalongerna blir det ännu tydligare.

Toppmodellen kostar nästan en halv miljon

De båda fyrcylindriga motoralternativen har så klart bättre utrustning som standard eftersom de kombineras med Momentum- eller R-Design-utförandet, men där skenar priset iväg redan från början.

En kompaktsuv med turbodiesel för 384 000 kronor är inte billigt och toppbensinaren betingar ett pris på nästan 450 000 kronor. Det mer moderata priset på 293 900 kronor för T3 i Bas Edition-utförande kan utan problem justeras uppåt med några tillval, dock känns trecylindern som ett kap jämfört med storebröderna. 

T3 smartast rent ekonomiskt

Tittar vi på bilägandet framstår T3 som det förnuftiga valet med betydligt lägre månadskostnader än sina fyrcylindriga syskon. Här skiljer det hela 3 000 kronor mellan instegs- och toppmodellen! Den nya fordonsskatten enligt bonus/malus håller sig inom ramen med knappa 4 500 kronor per år för T3. Då är D4 och T5 betydligt dyrare.

Om de är värda merkostnaden kan bara du svara på, men med mycket utrustning och motor hamnar XC40 farligt nära XC60.

Läs också vårt test av Volvo XC40 mot XC60.