Vid de flesta facelift uppstår snabbt den inte oviktiga frågan hur man kan känna igen den uppdaterade modellen vid första anblicken. För Superb III (3) finns det två enkla kännetecken: LED-strålkastarna är nu dragna ända in till grillen och på bakluckan har märkeslogotypen bytts ut mot namnet Skoda i kromade versaler. Från sidan sett känner man igen nykomlingen främst på hjulen.
Ännu lättare är det om det står iV på bagageluckan (står för intelligent Vehicle – inte en latinsk fyra) eller om det sitter en Typ 2-laddkabel instucken i fronten. Superb iV är den första hybriden från Skoda och finns även som kombi. Drivlinan är hämtad från VW Passat GTE och det är inte illa: en 1,4-liters bensinturbo på 156 hk med en 85 kW (115 hk) stark elmotor plus ett 13 kWh batteri under baksätet. 50-literstanken sticker över multilänkbakaxeln. Följaktligen ligger bagagerumsgolvet något högre men 485 liter ryms ändå. Och det finns ett praktiskt fack under golvet för laddkabeln.
FAKTA OM NYA SUPERB
BILTYP: Laddhybrid, sedan och kombi
PRIS: Från 426 400:– (kombi från 435 500:–)
SÄLJSTART: Kan beställas nu
KONKURRENTER: VW Passat GTE, Kia Optima Plug-In Hybrid, BMW 330e, Mercedes C 350 e
Mellan den på tvären placerade turbomotorn och den sexväxlade dubbelkopplingslådan (DQ 400E) sitter hybridmodulen inklusive elmotorn. Via den där inbyggda kopplingen kan förbränningsmotorn kopplas in.
Det innebär också att även vid ren elektrisk drift väljer DSG det mest miljövänliga varvtalet genom växellådan. Vi lyckades komma upp i en räckvidd på 49 km vid kalla 7 °C med klimatanläggningen ställd på 22 grader innan bensinmotorn måste träda in – det ger 21,9 kWh per 100 km.
Alltså kan Superb iV klara de flesta normalsträckorna på enbart eldrift men däremellan behöver den tillräckligt med tid för laddning. Med vår 22 kW-laddbox laddar iV maximalt 3,5 kW. För att komma upp i 80 procents laddning krävs 2,5 timmar (150 minuter). För att skona batteriet tar de felande 20 procenten ytterligare 60 minuter. Med ett vanligt vägguttag (rekommenderas inte) tar samma laddning sex timmar.
Det där fixar andra hybridbilar snabbare. Mercedes A 250 e laddar sitt 15,6 kWh-batteri med 7,4 kW på cirkus två timmar. Till skillnad mot Superb kan den även snabbladda – 80 procent på 20 minuter. Det är i och för sig inte normalstandard.
Den direkta konkurrenten BMW 330e behöver lika lång laddtid som Skoda. I vår databank kan vi se att 330e vid ren eldrift presterar liknande resultat ifråga om förbrukningen med sina 22,2 kWh. Acceleration 0–50 km/h tar 3,9 sekunder för Skoda och 4,2 sekunder för 330e. Upp till hundra knutar är tjeckresultatet 12,1 sekunder och det bajerska 13,9 sekunder.
Det är inte bara med pilsner som tjeckerna kan ge München en match. Superb iV är över huvud taget en trevlig bil. I staden går den fint på eldrift. Gaspedalen kan tryckas ner ända till kickdownläget utan att förbränningsmotorn kopplas in. Växellådan petar dock i sjätte växeln redan runt 50 km/h och då räcker kraften i synkronelmotorn inte till för att accelerera.
Hur är det med batteriet då? Kan man köra det tomt eller inte? På kurvig landsväg är det knappast möjligt eftersom accelerationsfaserna är för korta och att hybridalgoritmen alltid ser till att förbränningsmotorn levererar energi till batteriet. Och på motorväg går det undan rejält om man får några kilometer fri fart. Men elmotorn känns snart allt svagare då batteriet går ner på en procents laddning.
Det märks även på hastighetsmätaren – elboosten tar paus. Nu är det inte längre 218 systemhästkrafter men accelerationen förblir tillräcklig och bensinmotorn ensam klarar att hålla 220 km/h men då laddas inte batteriet.
Det är helt i sin ordning för nu ska ecoförbrukningsrundan köras och den startas vid macken med tomt batteri. Med en förbrukning på 5,5 l/100 km är Superb iV 0,9 liter snålare än 220-hästarsversionen före facelift – även den framhjulsdriven.
Några problem med fäste och framdrivning har inte Superb utom vid överentusiastiska starter vid trafikljusen. På landsväg accelererar iV fullt godkänt ur hårnålarna och går stabilt och säkert i alla slags kurvor, även om den inte direkt bjuder in till någon sportig körning.
Skodans grej är komforten. Chassit känns alltid behagligt avspänt i komfortläget men karossen rör sig en hel del. En riktig USP är det enorma benutrymmet i baksätet (820 mm – Mercedes E-klass har 745 mm). I framsätet är stolarna något högt monterade men ändå mycket bekväma – i synnerhet kombinerade med de ställbara mittarmstöden vars konsoler kan kylas precis som handskfacket.
Regenereringsläget är specifikt hybridartat då det minskar bromsanvändningen på ett bekvämt sätt i utförslöporna. Dock kräver bromspedalen en del tillvänjning då den elektriska bromskraftförstärkaren visserligen döljer övergången från regenerering till mekanisk bromsning effektivt (bromsmix) men tycks variera det nödvändiga pedaltrycket.
När vi ändå kritiserar: Det är ganska irriterande att den stora navigationsskärmen saknar både vridknappar och dragreglage, vilket gör det mycket svårare att använda den under körning.
Det skulle också ha varit bra om man hade kunnat stänga den stora bakluckan via knappen på förarplatsen (det går dock via nyckeln). Och varför finns det ingen kontrollampa för varselljuset på instrumentpanelen? Det finns dock om bilen har de nya Matrix-LED-strålkastarna (standard på Style). Vi avslutar positivt, strålkastarna lyser utmärkt och styrs aktivt så att de mötande inte bländas.
