30.000 kronor eller 400 kronor i miljöskatt – välj själv.
Koldioxidutsläppen från 1.000 mil i en Mustang och en charter till Thailand är ungefär likvärdiga, men det är inte skatten – om man säger så.
Det här låter kanske inte som en nyhet, men om jag berättar att Sveriges just nu mest sålda bil hotas av utrotning av skattmasen kanske någon reagerar. Väljer du den fina D5-motorn i Volvo V90 höjs den årliga skatten snart från dagens 3.000 kronor till över 8.000 kronor!
Skattehöjningen för ett ”miljösvin” som en BMW 520i som drar hiskeliga 5,4 l/100 km lär höjas med över 600 procent om drygt ett och ett halvt år.
Det händer rakt framför ögonen på oss, men vem har koll? Jag kan gissa att det finns ett gäng politiker som tycker att det här är fantastiskt bra och det bästa av allt är enligt dessa politiker att vi inte kan skylla på dem. Eller?
Bakgrunden är egentligen väldigt bra, eftersom de officiella förbrukningssiffrorna snart blir verklighetstrogna. Men när förbrukningen går upp på pappret så skjuter skatten i höjden på riktigt och självklart hade politikerna koll på det här. Efter Bonus-malus som införs den 1 juli kommer ytterligare en skattehöjning den 1 september – när nya EU-regler träder i kraft – och den 1 januari 2020 slår det till ordentligt. Snittskatten på ett gäng bensinbilar som jag har räknat på går från dagens 2.500 kronor till över 9.000 kronor.
Stora bensin- och dieselbilar är utrotningshotade och det är kanske inte mycket att sörja över. Omställningen till snålare bilar kommer givetvis att påskyndas av de nya skatterna. Men har vi kommit överens om det här? Har vi snackat om det här?
Är miljöskatten i paritet med utsläppen?
Bilar som alldeles nyss var så kallade ”miljöbilar” kommer att straffas bort från marknaden. Är det trovärdigt och är det en stabil, långsiktig politik? För företag som ska köpa in tjänstebilar och har en miljöbilspolicy blir det tvärnit – politikerna har nämligen inte tagit fram någon ny miljöbilspolicy!
Får beslut tas utan att man vet? Eller är det så att man vet men väljer att mörka? Vilket är värst?
Det är en uppenbar risk att försäljningen av nya bilar minskar eftersom alla inte har råd att köpa sig en riktigt snål, elektrifierad bil. I värsta fall betyder det att vi kommer att importera äldre och smutsigare bilar istället för att köpa nya och rena. De nya förbrukningssiffrorna kommer dessutom att medföra att ett gäng laddhybrider som idag får en skattebonus blir av med den – och det var kanske inte meningen att laddhybrider ska bli dyrare att äga och köpa? Men visst, hårda krav ger snabbare teknisk utveckling.
En annan risk är att det inte finns några elbilar och laddhybrider att köpa – tillverkarna har just nu stora problem att få fram bilar. Det skulle betyda tvärnit i bilhandeln.
Men den stora skandalen är alltså att det inte har varit någon debatt om det här och att ingen exakt vet hur det kommer att bli. Vi har med hjälp av siffror från EU och Transportstyrelsen gissat och räknat oss till hur skatten blir för nya bilar redan nu i september. När jag frågar Miljödepartementet om de vet blir svaret: ”Nej.”
Får beslut tas på sådana grunder? Eller är det så att man vet men väljer att mörka? Vilket är värst?
Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.