Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Läste ni min förra krönika vet ni att jag hade lite bekymmer med hur jag skulle göra med min Ferrari. Skulle jag sälja den eller behålla den?
Jag har haft den ett år nu och det börjar klia i fingrarna efter något nytt, som det alltid gör. Att jag har en bil i ett helt år känns som någon form av rekord, men jag gillar den verkligen. Den är högljudd och onödig, lite som jag själv.
När jag pratar med mina bilhandlarkompisar säger de lite samma sak, jag försöker specificera vad jag vill ha och de konstaterar att jag står och beskriver exakt den bil jag redan har. Den ska vara snabb, den ska låta illa, den ska vara fyrsitsig och ha plats för hundarna om det krisar, jag ska kunna använda den året om. Svårare än så är det inte.
Okej, jag behåller den väl då! Men då måste något annat hända, som gör att den känns ny igen. Jag folierar den. Frågan är bara hur den ska se ut. Jag ringer min kompis på folieringsfirman och spånar som jag alltid gör när det är dags för något sådant här. Det var vi som kom fram till hur Bumblebee skulle se ut och hur man ska göra något poppigt med en Volvo, när vi gjorde i ordning min V90.
Beslutet togs att det måste vara något italienskt, eftersom det är en Ferrari. Men det är inte helt lätt att komma på något italienskt som har med bilar att göra. På en Porsche till exempel finns 900 olika gamla racedekorer man kan kopiera och göra något roligt med, men Ferrari har inget sådant, bara helröda bilar. Vad ska man hitta på då?
Jag vet! Vi gör en polisbil! Det är jätteroligt. En Ferrari som polis är skojigt bara det, och gör man den lite sliten men lite detaljer kan det bli skitkul.
Sagt och gjort, de satte fart med designen medan jag ringde ett företag för att få hjälp med att sätta pricken över i:et – blåljusen.
Så här blev det: En sliten italiensk polisbil full av rost och skotthål, den här polisen har varit med om både det ena och det andra. Texten i framrutan ”Capo Di Tutti Capi” får ni googla er fram till vad det betyder om ni inte kan italienska, jag är för ödmjuk för att skriva ut det. Det sitter blåljus inne i bilen både bak och fram, samt en ramp på taket. Får man ha det, undrar ni säkert? Nej, det tror jag inte. Men de kommer inte heller vara på när jag kör omkring normalt. Blåljusen kommer troligtvis bara användas när jag arrangerar min Barndag, välgörenhetseventet för svårt sjuka barn som ni kanske har läst om.
Uppmärksamheten runt bilen har inte låtit vänta på sig. Redan har flera internationella sajter plockat upp storyn om att jag blev stoppad av riktiga poliser första gången jag körde med den. Bilderna som togs uppskattas både av de som tycker det är roligt med bilen, och av de som tycker det är roligt att jag åkte fast. Det är dock en sanning med modifikation. Polisen var nämligen Martin Melin, en vän till mig, så det var aldrig fråga om något annat än en snabb snutfika när jag visade upp pärlan.
Förutom många hundra tummen upp är den vanligaste frågan jag får ”varför?”. Varför har du gjort din fina Ferrari till en sliten polisbil? Varför?
Svaret är lika enkelt och kort som frågan. Svaret är ”därför”. För att jag kan. För att det är kul. För att nu tycker jag det är jätteroligt att åka runt i den där bilen igen. Jag har redan hittat en äkta italiensk pizzeria som bjuder på maten när jag står parkerad utanför. Bara en sådan sak!
Även om en foliering kostar en massa pengar har jag sparat mer på att göra den. Skulle jag ha fått panik och sålt bilen och köpt något nytt hade jag garanterat förlorat hundratusentals kronor på de affärerna. Nu spar jag dem plus att jag får gratis pizza. Win-win! Så nu kan ni sluta fråga varför.
Vad är poängen med den här historien? Kanske finns ingen poäng alls, kanske är den att ibland har du det du vill ha framför näsan, bara att du måste titta på det med nya ögon, kanske är den att det är okej att vara barnslig även om man åker Ferrari. Kanske är den att allt man gör inte måste ha någon poäng, det kan vara kul ändå.
Nej, nu blev jag hungrig så jag måste ge mig iväg. Jag tar nog en capricciosa den här gången.