Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Finns det något skönare än att bli riktigt arg? Den befriande känslan som ger energi och gör allt enkelt. Tvärsäkerhetens rus.
Tänk Kapten Haddock.
Förbannade idiot som kör om över heldraget. Som tränger sig i kön. Som inte har koll. Som har fel. Som tycker fel. Som vill röra min dieselbil, har synpunkter på min köttbit, som älskar elbilar, hatar veganer, föraktar miljöknuttar, mäter lycka i pengar, kramar cyklar, tror att de kan rädda klimatet, skattar oss till döds, som trimmar sin V8 och skiter i alla andra, som är skenheliga PK-rabiater – eller klimatförnekare.
Kort sagt alla som inte vet hur det ligger till och därtill har starka synpunkter på hur jag ska leva mitt liv.
Idioter!
Ungefär så där snurrar tankarna på om man inte aktar sig för hjärnans autobahn. Det härliga snabbspåret i hjärnan utan minsta friktion där tankarna flyger fram i repeat i en och samma riktning helt utan risk för fartgupp eller fortkörningsböter. Tror man.
Låt oss ta en riktning först: ”Elbilar är skit! De är svindyra, tar en hel evighet att ladda och kommer ingen vart när det är kallt ute. Och inte finns det någonstans att ladda. De fixar absolut inte ett vanligt billiv. Jag blir stympad.
Dessutom räcker inte elen, och det är stackars barn i Kongo som gräver upp kobolt. Batterierna ger mer koldioxidutsläpp när de tillverkas än vad en dieselbil gör under hela sin livstid – fast vi behöver ju mer koldioxid för att överleva … !
Elbilar brinner som fnöske, avger livsfarliga ångor och de går inte att släcka. Bilfabriker i Europa kommer att tvingas stänga, arbetslösheten breder ut sig och det är bara gröna politiker och deras hjärntvättade anhang som kan gilla elbilar – och de gör de eftersom de går så kort sträcka! Helst av allt vill de förbjuda bilar. Och värst av allt – de låter ingenting! Lyssna på det argumentet. All min livsglädje förintas. Livet blir inte värt att leva om jag måste köra elbil!”
Kort sagt, elbilar är galenskap. En övergående fluga.
Och så tar vi en tur på hjärnans motorväg åt andra hållet: ”Dieselmotorer är döden! De tankas med olja från diktaturer och förstör klimatet. Koldioxidutsläppen kommer att bli vår undergång med massflykt, svält och krig som följd. Förstå den visionen! Olja och kol är vägen till helvetet på jorden.
Oljetankers går på grund och förstör natur och dödar djurlivet. Har du sett bilderna? Och hur mycket man än försöker rena dieselmotorer släpper de ut skit och när avgasreningen går sönder – för det gör den – är de rena cancerspridarna! Påståendet att dieselmotorer är snåla är befängt – en elmotor drar max hälften så mycket energi. Dieselmotorer låter illa och vibrerar. Uppfanns dieselmotorn nu skulle den omedelbart förbjudas. Och det där med förnyelsebar diesel, den kommer aldrig att räcka! Det är gamla stofila gubbar som älskar dieselbilar, de som inte kan tänka sig att göra ett dyft för mänsklighetens framtid! Fantasilösa egoister.”
Tankemönster är farliga. En studie jag läst slog fast att ju mer ”medelsvensson” samlade på sig fakta i en fråga desto längre ifrån sina meningsmotståndare kom man. Man valde riktning och gasade på! Högt IQ gav ofta mer extrema, oförsonliga och åsiktsdrivna åsikter.
Att tänka samma sak sparar energi åt hjärnan och är skönt. Lite ilska på det, åhh himmelrike!
Men kanske ska vi ibland våga oss ut på hjärnans smala och outforskade stigar. Prova andras perspektiv – även om det betyder att vår älskade ilska rinner av.
Varför inte köra vilse ibland? Sakta in och fundera.
Om man nu inte är helt nöjd med att ha lärt sig sin sista sak i livet. Förstått allt.