Jag känner många som blir heligt förbannade när Daniel Helldéns namn kommer på tal. För dig som inte vet vem han är, här kommer kortversionen:
Daniel Helldén är Stockholms miljöpartistiska trafikborgarråd och han håller på att ställa om stadens transporter. Dyrare och trängre för bilar, tvärtom för alla andra trafikslag.
Intressant nog med Stockholms största parti, Moderaternas, välsignelse.
Bilisterna subventionerar stora delar av kollektivtrafiken men målet är att biltrafiken ska minska med 30 procent fram till 2030 – det är närmare 300 000 färre bilresor en helt vanlig dag!
Varför, kan man fråga sig.
Ökade kostnader för trängselskatt betyder att bilpendlare lätt kan bränna över 20 000 kronor per år i biltull. Parkeringsplatserna blir färre och dyrare. Vägarna byggs om för cyklister, vilket ger mindre utrymme för bilarna – och längre köer. Hur ska de som är beroende av bilen för att klara vardagen göra? Ska endast personer med god ekonomi ha råd att köra bil i Stockholm? Hur ska taxi och utryckningsfordon komma fram?
Trafikleder för bilar byggs inte ut i samma takt som invånarantalet ökar. Trafikzoner införs, äldre bilar förbjuds. Samtidigt får kryssningsfartyg tomgångsköra inne i city och släppa ut både avgaser och koldioxid.
”Nationella mål bygger breda trottoarer, minskar P-platser, gör det dyrare…”
Det är inte märkligt att många är arga. Ska Stockholm stå modell för hela landet? Ska Sveriges bilism minska med en tredjedel? Och, den viktigaste frågan: Varför?
Svaret är kanske förvånande för många, men det handlar om landets koldioxidutsläpp. Stockholmstrafiken ska ta sin del av biltrafikens totala minskning av utsläpp med 30 procent till 2030.
Det är alltså nationella miljömål som bygger väldigt breda trottoarer, minskar antalet parkeringsplatser och gör det dyrare att ha bil.
Finns det någon annan verksamhet i landet där den privata konsumtionen och sättet att leva styrs så direkt av klimatmålen? Man skulle kunna hävda att samma sak skulle gälla alla andra sektorer. Lägg en så hög koldioxidskatt på mat, kryssningsfartyg, flyg, hotell, stålfabriker, restauranger etc. så att koldioxidutsläppen/konsumtionen minskar med 30 procent.
Nej, det går ju inte.
Men det finns faktiskt ett alternativ till bilminskningen som Daniel Helldén öppnar för. Går vi över till elbilar kan vi fortsätta att köra bil som vi gör idag!
Det är alltså inte primärt bilarna som är problemet! Men alla klutar läggs på att få ner bilkörandet, att höja avgifterna, att underlätta för andra trafikslag – som ofta lever på subventioner.
Om klimatet är det stora problemet borde väldigt mycket mer göras för att ställa om till eldrift. Eftersom det är nationella mål som styr stadens politik borde rikspolitikerna hjälpa till med den enklaste av alla lösningar, att tillåta en rejäl sänkning av trängselskatten för eldrivna bilar. Då kan jag garantera att omställningen kommer att gå blixtsnabbt – för det finns inget som får oss att ändra beteende så kvickt som utsikten att slippa skatta.
Nu förs det ett lågintensivt krig mot bilismen som inte snabbar på omställningen till el – men som med rätta gör folk upprörda. Samhället känns mer bilfientligt än klimatpositivt. Staden är till för oss alla som lever här. Eftersom vi blir fler anser jag att vi ska bygga ut alla kommunikationsslag. Bilen är överlägset smidig i många situationer (bygg ut lederna!), vilket också gäller kollektivtrafiken och cyklandet. Mer av allt!
Debatten borde inte handla om att Daniel Helldén gör rätt eller fel, utan om det är rätt att straffa bort 30 procent av biltrafiken för klimatet – att göra alla dessa åtgärder utan att på allvar jobba för omställningen till elbilar.
Vi måste också diskutera hur mycket medborgarnas tid, ekonomi och frihet att köra bil är värd. Hur vi vill ha det. Inte slaviskt följa ett klimatmål som bara gäller en del av samhället – bilarna.