Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Vara inlåst i karantän i nästan tre månader? Låter det hemskt? Behöver det inte vara. Efter bara någon vecka hade jag vant mig. Chocken var över. Jag hade accepterat mitt öde. Läget försämrades dock snabbt. Från att karantänen skulle vara i några veckor, blev den snart förlängd ända till slutet av april, sedan till mitten av maj och till sist till 3 juni.
När jag skriver det här är det lunchtid den 4 juni. Karantänen är officiellt över. Det råder karnevalsstämning i landet. Äntligen! Caféer och uteserveringar är fulla med folk. Människor har absolut fått nog av att sitta hemma och inte kunna träffa vänner eller familj. Landet är officiellt öppet för turism. Välkomna!
Nog om detta. Nu över till något helt annat.
När du blir satt i karantän får du plötsligt väldigt mycket tid över. För mig blev det ett ypperligt tillfälle att ta hand om så kallade surdegar. Projekt jag skjutit på framtiden i en evighet. Två saker stod högt upp på listan. Gå ned fem kilo och sträcka på mig. Jag har alltid haft lite dålig hållning. Sjunker gärna ihop lite. Sitter ofta och länge vid datorn.
För detta syfte inhandlades en digital badrumsvåg. Det blev en avancerad modell som även mäter fettprocent, mängd vatten, muskler och så vidare. Den kostade 79 euro på en känd gigantisk nätsajt. Ett kap.
Hur det har gått? Bra tack! Tack vare badrumsvågen, och en app i telefonen som håller reda på hur det går. Från att inte ha brytt mig jättemycket om vad jag ätit, är jag nu väldigt medveten om vad jag stoppar i mig och när på dygnet jag äter. Ingen pasta och inga makaroner, däremot mängder av grönsaker och kött. Inte äta senare än klockan sju och inte äta något före lunch dagen därpå.
Jag har byggt ett litet gym i garaget där jag gör enklare crossfitövningar på en träningsmatta. Den inhandlades några dagar efter badrumsvågen, på samma sajt. Jag är numera en fena på både armhävningar, situps och en fullständigt vidrig övning som heter plankan. Fy fasen vad jag hatar den.
Jag har blivit helt besatt av min badrumsvåg. Det bästa som finns är att ställa sig på vågen med telefonen i handen. Om jag väger mindre än mätningen innan spelar den upp en liten trudelutt. Jag älskar den där trudelutten. Jag är beredd att både svälta och träna för att få höra den igen.
Trudelutten är hela meningen med min existens. Jag måste höra den. Om jag inte hör den, kör jag ett träningspass till, eller svälter resten av dagen. Det spelar ingen roll. Jag måste höra trudelutten. Punkt. Jag började på 86 kg, och är nu nere på strax över 81. Målvikten är 78. Då ska jag fira med pizza. Det är det enda jag saknar. Pizza med salami och massvis med extra ost.
Nu till pryl nummer två. Det är en liten plastmojäng du tejpar fast på ryggen som mäter hur upprätt du sitter. Den är ihopkopplad med din telefon via blåtand. Med en app mäter den hur du sitter. Om du sjunker ihop vibrerar den argt tills du sträcker på dig igen. En mycket obehaglig vibration som pavlovskt piskar upp dig i upprätt ställning.
I appen finns ett litet program som ska följas. Plastmojängen ska sitta på ryggen tio minuter om dagen i fjorton dagar. Om du glömmer bort att det är dags att träna din sittställning, blir du påmind av appen. Du kommer inte undan.
Den här prylen är helt lysande. Jag sitter och går helt annorlunda. I bilen blev jag tvungen att ställa om backspeglarna eftersom mitt huvud är mycket högre upp. Jag sitter mycket bättre. För alla er som jobbar framför en datorskärm hela dagen är detta en helt fantastisk liten grej.