Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
För några veckor sedan bestämdes det att det var dags att göra sig av med Aventadoren.
Båtsäsongen närmade sig och jag vill inte och kan inte ha både en svindyr bil och en svindyr båt, och just då kändes båt viktigast, jag har ju andra bilar att åka i. Plus att jag började minnas skälen till att jag lovat mig själv att aldrig köpa en tvåsitsig bil igen. Jag kan inte riktigt ta mig förbi egogrejen med en tvåsitsig bil när man har barn.
”Nu ska pappa ut och åka i finbilen hörni så nu får ni stanna hemma.” Lite som en golfare som ger sig iväg för en liten golfrunda klockan tio på lördagsförmiddagen och kommer hem igen lagom till frun har lagat middag på kvällen. Sedan måste han vila lite också för att han har varit igång hela dagen.
Nej, jag gillar att använda mina grejor och en tvåsitsare i all ära, men den drar ner användningsmöjligheterna rätt rejält. Jag har alla mina bilar som bruksbilar, oavsett om det står Volvo, Ferrari, eller Lamborghini i grillen och jag har aldrig åkt en söndagstur bara för att köra. Men ska jag någonstans vill jag kunna åka i den bil jag vill, och det går inte alltid med en sådan.
Sagt och gjort, den putsades upp och åkte iväg på försäljning. Men nu efter ett par veckor är den fortfarande inte såld. Såklart inget ovanligt med tanke på att det är en extremt dyr bil, begagnade bilar för närmare tre miljoner flyger inte ur hallarna direkt utan säljprocessen tar lite längre tid. När jag själv handlar är väl undantaget som bekräftar regeln, då sker det på telefon osett, på ren impuls. Jag måste bli bättre på att kontrollera det där…
Min ADHD gör dock att det blir väldigt jobbigt när det inte händer något på fem minuter. Jag letar anledningar till att den inte är såld. Är det fel pris? Nej, den är helrätt prissatt, bästa utrustade, lägsta milen, allting är på sin plats. Jag gör också en fin förlust så köparen kan vara nöjd.
Står den hos fel handlare? Nej, den står hos en grym handlare, jag har både köpt massor av bilar och sålt via dem och har hundra procent förtroende för dem. Men varför säljs den inte då?! Jag blir galen! Jag ska ju köpa båt och hinna använda den innan sommaren tar slut!
Då var det någon klok person som sade något som jag hört förut och som jag vet stämmer men som jag för mitt liv inte kan förstå varför.
Ibland behöver bilar som är till salu miljöombyten. En bil som stått till salu i ett halvår hos en handlare säljs på tre dagar hos en ny, till samma pris. Bilhandlare byter ofta bilar med varandra av just denna anledning. Men hur är det möjligt? Är det vissa kunder som bara tittar vad en specifik handlare har? Det kan jag inte tänka mig. Jag förstår inte. Kan någon förklara det för mig blir jag jätteglad.
Hur som helst. Det bestämdes att bilen skulle åka till en ny handlare för ett försök. Det som normalt händer efter ett halvår hände i mitt fall efter ett par veckor. Sedan kom nästa snilleblixt. Bilen är ju folierad. Skitsnygg förvisso, men om man tar bort folieringen är det ju en helt ny bil? Det måste ju vara bra?
Sagt och gjort för andra gången. Idag går bilen ut för försäljning igen, hos ny handlare med ny färg. Som om den aldrig varit till salu förut. Kan jag inte sälja min gråa Lambo får jag väl försöka sälja min vita. Berätta det inte för någon bara för då kanske effekten av den briljanta idén avtar.
Så ser ni mig i Sandhamn på flybridgen på en båt vet ni att tricket har funkat. Ser ni mig istället utanför Ica, i en vit, kolfiberbombad Lamborghini Aventador kan ni skratta lite åt killen som trodde att han var smart.
Den här texten publicerades först i auto motor & sport nr 17/2020. Peder fick mycket riktigt sin Aventador såld efter kulörbytet.