Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Många är vi som letar den perfekta bilen. En bil där man känner det där lilla pirret varje gång man sätter sig i den samtidigt som den inte dränerar en ekonomiskt, varken inköpet eller driftkostnaden. Plus att den både ska fungera som självförtroendebooster och vara praktisk.
Det låter som en omöjlig kombination om man inte är ekonomiskt oberoende, och under lång tid har jag själv tänkt att jag aldrig kommer lyckas hitta den där bilen där jag tycker att det räcker med en enda. Oftast vill jag ha en attitydig bil vilket nästan alltid innebär att den är liten och opraktiskt, och dyr. Ska man då ha en till för att få det praktiska uppepå det blir det oftast ohållbart, i alla fall för mig. Men jag verkar ha löst det nu.
Jag kan säga att jag efter cirka 150 bilar tror att jag har löst gåtan! Min nya är utan tvekan en av de ballaste jag har haft. Den har attityd så det räcker och blir över och är samtidigt en av de billigaste bilarna att äga jag har haft på väldigt länge.
Den här har mer vrid än min Lamborghini Aventador och drar garanterat mer bränsle men har ändå lika låg skatt som en Tesla. Den är jättedyr och absolut ingen miljöbil men förmånsvärdet är hör och häpna noll kronor i månaden! Ja du läste rätt, jag betalar inget förmånsvärde. Försäkringskostnaden då tänker ni? Utan tvekan den billigaste bilen att försäkra som jag har ägt på åratal.
Vad är det då för helig graal i bilvärden jag har hittat undrar ni naturligtvis nu. Vad har Peder kommit på som ingen annan verkar ha klurat ut? Hur smart är han egentligen?
Jag ska berätta, jag har köpt en lastbil! Japp, svårare än så var det inte. Jag har gått och köpt en C-reggad, jättelik pickup. En Ford F-250 med en gigantisk dieselmotor.
Som om det inte räckte med att det är den största pickis jag har sett är den också höjd för säkerhets skull. Däcken är en meter höga. Den är så cool att det är helt löjligt. Eftersom det är en lastbil åker jag billigare i den än i en nyinköpt miljöbil.
För mig är den en dröm. Jag älskar den. Så fruktansvärt kaxig. Man kan naturligtvis ha åsikter om hur det kan komma sig att regelverket gör att en fyratons pickup är billigare att äga än en ny elbil, men det är så det ser ut, och tills jag är redo för en elbil är det jättepickup som gäller. Tyck vad ni vill om det.
Nu ska den bara byggas om lite. Den ska bli ännu högre, ännu bredare och ännu hårdare. Förutom att den ska överleva en apokalyps är mitt mål att inte kunna komma in i garaget i Täby centrum, varken på höjden eller bredden, plus att jag alltid måste åka runt tills jag hittar två lediga parkeringsplatser bredvid varandra för att kunna parkera. De målen kan redan vara uppfyllda, har inte testat då jag inte hämtat ut bilen än, men oavsett ska den modifieras.
Mitt enda problem just nu är att jag inte har lastbilskort. En liten detalj jag inte riktigt tänkte på. Men jag ska ta det, jag håller faktiskt redan på. Teorin är klar och om någon vecka har jag tid för uppkörning.
Om jag klarar den eller inte lär märkas, för är du ute och åker på motorvägen och det plötsligt mörknar är det inte en solförmörkelse som inträffat, det är jag som ligger bakom dig, med min ”alldeles-för-billig-att-äga-apokalypslastbil.
Keep on trucking kompisar. Vi syns på en bred väg nära dig.