Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Att åka taxi är bekvämt – om man inte hamnar i baksätet hos en taxigasare. Fenomenet ”taxigas” är alltså när chauffören medvetet eller omedvetet går på och av gaspedalen så att man som passagerare slungas fram och tillbaka.
Mysteriet har gäckat mig i många år. Vad beror egentligen oskicket hos yrkeschaufförerna på? Nu senast hände det när jag var i Paris. Den franske chauffören juckade sig fram genom arrondissementen på ett sätt som fick färden att kännas som ett samlag.
Jag undvek att kommentera hans körstil, betalade och tackade för ligget. Jag menar skjutsen!
Nyligen hade jag en Tesla hemma på test. Jag plockade upp min bildejt och vi for iväg mot dagens utflyktsmål. Jag hade valt den kraftigaste nivån av regenerering (även kallat B-läge i många batteribilar).
På motorvägen aktiverade jag också autopiloten genom att dra rattväxeln nedåt två gånger.
Teslas autopilot hör inte bara till de mest avancerade utan också till de mest dominanta i bilvärlden – man får stångas med ratten när man vill göra något annat än vad bilen vill, och körningen blir lätt ryckig. Jag sneglade på min medpassagerare i sätet bredvid och log lite generat (som motorjournalist förväntas man ändå kunna köra bil).
Men Teslas bångstyriga ratt är ändå ingenting jämfört med den uppfordrande Xi Jinping-funktionen som finns inbyggd i den nya kinesiska elbilen Xpeng P5. En kamera i kupén filmar dig under körning.
”Maken till mer irriterande funktion får man leta efter”
Om du kör illa, tittar på mobilen eller ser ut som om att du håller på att somna börjar den rycka i säkerhetsbältet. Och inte så lite heller. Den rycker och rycker och rycker tills du skärpt till dig. Ungefär på samma sätt som ens barn ropar: Mamma, mamma, mamma, mamma, mamma. Pappa, pappa, pappa, pappa ända till de får din odelade uppmärksamhet.
Maken till mer irriterande funktion får man leta efter. Åter till Teslakupén … efter lite handgemäng med Teslapiloten ursäktade jag mig.
”Det är inte jag, det är bilen.”
Jag kopplade ur piloten och färden fortsatte. När jag lättade på gaspedalen, som man ju gör emellanåt, såg jag hur min kompis huvud slungades framåt. Och när jag gasade slungades huvudet bakåt.
Som förare märker man det inte på samma sätt eftersom man håller sig i ratten. Men den där bekanta pendelrörelsen fick mig att minnas alla taxiresorna jag själv varit utsatt för.
Hjälp, jag är en taxigasare!
I egentlig mening var det faktiskt inte jag, utan B-läget, som ju finns i snart alla batteridrivna bilar för att ta vara på bromsenergin.
Men den nyvunna insikten löser fortfarande inte mysteriet med alla taxigasande gubbar och gummor man stöter på överallt i världen, eftersom de kör vanliga förbränningsbilar och där finns inget B-läge.
Så vad är deras ursäkt egentligen?