Detta är en krönika. Det innebär att innehållet är skribentens egen uppfattning.
En hel del har förändrats sedan jag började skriva om bilar. Förutom att branschen har fasat ut paraplyflickorna på Formel 1 och enbart några enstaka halvnakna tjejer återstår på bilsalongerna så är även förbränningsmotorerna på väg ut.
Genèvekatalogens framtid är också rätt osäker, eller i egentlig mening är det salongens framtid som hänger löst.
Katalogen som gavs ut i samband med bilsalongen var som en bibel för oss motorjournalister. På redaktionen hade vi arkivskåpen fyllda med alla årgångar daterade långt tillbaka i tiden. Gud nåde den som gjorde ett hundöra eller ställde tillbaka den på fel ställe, då fick man onda ögat av testchefen.
I vår motorbibel, som var tjock som en halv telefonkatalog, fanns det information om alla modeller som givits ut i världen det aktuella året. Man kunde hitta exakta uppgifter om axelavstånd, hjulupphängningar och utväxlingar.
Men så fick världen hålla andan i ett par år i samband med coronapandemin och syresättningen har inte riktigt återvänt till bilsalongerna. Genèvesalongen, som dragits med stora skuldsättningar efter att den senaste mässan ställdes in med kort varsel, har lägligt nog fått nya delägare.
Qatars statliga turistorganisation såg sin chans och stöttade upp med ekonomiska muskler. Föga förvånande ska nu nästa mässa hållas i Doha.
Det känns inte alls fräscht, med tanke på hur man behandlar gästarbetare, kvinnor och hbtq-personer. Det känns faktiskt lika unket som att hålla Formel 1 och Extreme E i Saudiarabien.
Sportswashing är verkligen inget nytt, tvärtom omsätter det enorma pengar. När jag bevakade premiären av Extreme E (helelektrisk offroadracing-serie som kräver jämställt team och att tävlingen lämnar ett klimatneutralt avtryck) som hölls i Saudiarabien förra året frågade jag grundaren Alejandro Agag om Saudiarabien verkligen var rätt plats att hålla världens första jämställda och miljösmarta racingserie på. Han tittade på mig och svarade skrattande:
”Absolut! Det här landet håller på att förändras. Om man resonerar på det viset, skulle vi behöva rejsa i Vatikanstaten.”
Inget land är förstås fläckfritt, inte ens Vatikanstaten. Men det finns ganska många länder som erbjuder sina medborgare friare liv än runt Gulfområdet. De emiratiska oljeländerna har insett att de måste börja jobba på sitt oljeoberoende och sin image.
I Saudiarabien byggs just nu framtidsstaden Neom, där det ska byggas en artificiell måne och råda helt andra lagar än i övriga landet, som tillåter paraplydrinkar och bikinis för att locka dit badturister – samtidigt som de saudiska kvinnorna inte får ta ett steg utan sin förmyndares tillstånd.
Man ska inte blanda ihop sport och politik, fortsatte affärsmannen jag mötte i öknen i Al Ula. Men är det inte just precis det det handlar om?