Speltest: Ett Forza som bubblar av liv

Forza-serien har under sina sex levnadsår prisats för åtskilligt: omfattningen, bildflytet, utbudet, fysiken och – inte minst – kontrollerna. Men ibland har den också kallats steril. Inte minst Forza 3 sades vara för klinisk, för livlös. Det födde önskemål om mer trubbel, mer däckskrik och mer... Ja, mer liv.
Annons

Speltest: Ett Forza som bubblar av liv
Porsche-dyrkare lär gråta över att deras favoritmärke saknas i bilparken. Licensproblem ligger bakom, och de får nöja sig med ett par Ruf-kärror som ersättare.

Önskar du dig ovanstående finns frälsaren just nu i butikerna. Forza Motorsport 4 kommer rocka din värld (och kasta din bil i spinn) i
samma ögonblick du vrider ratten med nedtryckt broms, eller när du första
gången ger det där lilla extra över krönet. Jämfört med familjen är Forza
4
 totalt oförlåtande, och med förra delens bilbeteende innött i
synapserna blir uppvaknandet brutalt.

Allt handlar om däcken, menar utvecklarna. Turn 10:s Dan Greenwalt berättade
nyligen att ny däckdata är den enda stora förändringen i fråga om bilarnas
beteende. Det låter lite, men genomslaget är enormt. Oavsett om du fjuttar runt
med en sur nybörjar-Renault eller försöker tygla femhundra rasande
Lamborghini-kusar gäller en och samma regel: var försiktig med gas, broms och
ratt. Med nämnda Renault var jag inte det, och redan i första kurvan fick jag
betala skammens dyra pris.

Samtidigt känns det direkt att det är ett Forza-spel du har i andra änden av kontrollen. Det har samma
distinkta flyt och samma vältaliga feedback som förr, sånt som låter förare med
tillräcklig erfarenhet känna exakt när de balanserar på däckens greppgräns. Kan
du din Forza-historia lär
du dig snabbt att handskas de frekventa släppen.

Speltest: Ett Forza som bubblar av liv
I Autovista-läget kan du kika närmare på bilarna, till och med kliva in i dem och beundra detaljrikedomen.

Fakta: Forza Motorsport 4

Utvecklare: Turn 10
Webbsajt: www.forzamotorsport.net
Åldersgräns: Från 3 år
Pris: Cirkaa 500 kr
Plattform: Xbox 360

Betyg:

Körglädje: 5

Spelglädje: 4

Grafik: 4

Ljud: 4

Miljö: 4

Funktioner: 5

Totalt: 4

Men underhållning är mer än bara liv. Nytt innehåll till exempel, och med
en föregångare som sportade 400 kärror och ett respektabelt antal banor måste
fyran ta i från tårna om den tänker sig att överraska på allvar. Det gör den
inte. Den möblerar snarare om och försöker nå en bredare publik. Kinect-stödet
utgör det mest uppenbara exemplet på casual-flörtande, du kan bland annat
använda den för (mycket begränsad) röstnavigering i menyerna.

Headtracking med Kinect får sägas vara mer intressant. När du svänger på
huvudet vrids kameran, eller förarens skalle, ett par grader i sidled. Mer än
så händer egentligen inte; du kan inte kolla åt sidorna, ej heller röra dig i
höjd- eller djupled. Och med Kinectens tröga svarstid och dåliga precision i
åtanke tackar man för det. Med försiktiga skallrörelser kan headtrackingen vara
ett intressant tillskott, men någon direkt förbättring av körningen har jag
svårt att se att den ger.

Förarkarriären funkar som förra gången, med möjligheten att låta spelet
presentera nya lopp eller själv välja körordningen. Men i första varianten har
du nu tre val inför varje lopp, där skillnaden ligger i bilklasser och
belöningar. Tycker du Road America är för lurig med S-klassbilar finns för det
mesta ett alternativ med beskedligare kärror, till priset av mindre vinstpengar
och level-poäng för förare och bil. Du får mer betalt ju färre körkryckor (ABS,
racinglinje, automatväxling, med mera) du använder. Även den omsusade
återspolningsfunktionen (backa tiden ett par sekunder om du kör av) kan nu
stängas av, vilket vettigt nog också ökar bonusarna.

Har du en Forza
3-karriär i ryggen kan bilar och belöningar från den plockas in. Inte
för att bonusarna behövs, de rasar in i samma strida ström som förstaplatserna.
För min del är det först med bilar i S-klassen och högre (tänk toppfarter kring
300 km/h) som det blir utmanande på allvar. Det är tänkt att svårighetsgraden
ska anpassas automatiskt utifrån mina prestationer. Jag kollade statistiken
efter 40-talet lopp – 90 procent vinster, resten pallplats – och konstaterade
att automatiseringstanken borde ha skrotats på idéstadiet.

AI:n beter sig i sämsta fall som befarat: robotartat, utan att ta vidare
hänsyn till om din bil råkar befinna dig där den tänker sig att vara. Plus dock
för att den då och då härmar mänskliga svagheter som sena inbromsningar och
gasklåda i olämpliga kurvor. Men faktum är att en Forza 4-karriär borde bjuda betydligt mer tuggmotstånd redan
från början.

Både karriären och valfria lopp har alternativa utmaningar som bowling
(koner i klasar på en bana; en gäspning), körning mellan koner (som att köra en
känd bana utan att veta hur den går; semigäspning) och sträckkörning mot en
motståndare på vanliga vägar. Det sista fanns även i förra spelet, men denna
gång är vägarna fyllda av civil trafik. Farhågorna att en fyra decennier gammal
Chevrolet Camaro ska vara ett dåligt val på japanska bergsvägar bekräftas
omgående av en förvånad och pisksnärtsdrabbad söndagsbilist.

 

Ortodox multiplayer-körning samsas med kull-varianten Tag, dragracing,
drift, fotboll (!), med mera. Online kan nu upp till 16 personer delta per
lopp, medan gränsen vid solokörning dras redan vid tolv. Onlineläget har fått
ett intressant nytillskott i form av klubbar, små föreningar för slutna
sällskap att köra tillsammans och socialisera i. Medlemmarna kan låna ut bilar
till varandra, vilket är ett förträffligt sätt att få sätta tänderna i svindyra
pjäser du kanske inte har råd eller lust att köpa.

Om jag för ett ögonblick låter min inre gnällspik få fritt spelrum surar
den om outvecklad krockfysik, fortsatt brist på nattkörning och nederbörd och
för få nya banor (de verkliga Indianapolis, Hockenheim och Infineon ingår, samt
ett par egenbyggda projekt). Innehållet i Forza 4 handlar mer om förvaltande av en fantastisk
spelserie än att skaka om racingvärlden på allvar, och buggar som felplacerade
antifuskzoner, överdrivet eko i tunnlar och i arenor, och en racinglinje som
svävar i luften ger känslan av småslarv. Oväntat.

Men även om jag är måttligt förtjust i delar av nyheterna spelar den nya och
samtidigt så välbekanta körkänslan i en division inte ens konkurrenter med
rejäla monetära muskler (hej EA, hej Shift!) kan mäta sig med. Gång på gång
trängs gnällspiken undan av spelets extremt vassa kontroll-feedback och
blixtsnabba respons på vad du gör med hjul och pedaler. Nu mer än någonsin,
faktiskt. Och säga vad man vill, kontroller som kastar oförsiktiga förare mot
katastrofen och låter skickliga rädda situationen väger upp både banaliteter
och brister. Det, om något, visar att Forza 4 i allra högsta grad sjuder av liv.

Annons
Annons
Rulla till toppen