Fyndchans på Volvo XC90 – slå till på familjefavoriten
Folkhemsbilens klassresa börjar närma sig sittslutmål. Med XC90 slår sig Volvo definitivt in bland suvarna i Superettan. Kurviga bergsvägar i Schweiz gav svar på hur uppkomlingen klarar sig mot überklassens hittillsvarande fixstjärna: BMW X5.
Text: Willy Priske
Foto: Pär Brandt
När Volvo sent omsider presenterar sin efterlängtade stora suv slår man rejält på trumman. Provkörningen är förlagd till snabba motorvägar och kurviga landsvägar längs ett svidande vackert alplandskap i Schweiz. Lunch serveras vid Portes des Iris – ett gammalt ombyggt stall med mat i världsklass. Resan går vidare till Vullierens och femsjärniga hotellet Le Mirador. Vyn över Genèvesjön med Alperna i fonden är magnifik och käket inte så pjåkigt här heller.
Volvofolket, med projektchef Hans Wikman i spetsen, går omkring och småmyser och stämningen är långt ifrån så nervös och spänd som man skulle kunna tro vid en så viktig introduktion som den här. Men en liten brasklapp vill man ändå smyga in. Bilarna vi får köra är förseriebilar och alltså inte riktigt, riktigt färdiga.
Det första intrycket är dock att XC90 är en mycket välkomponerad, för att inte säga delikat, anrättning. I testflottan ingår alla tre motoralternativen: 2,5T, T6 och D5. Först tar vi ut en T6 med den raka sexan från S80 T6. Volymen har ökats från 2,8 till 2,9 liter och med variabel ventilstyrning når man maxvridet vid 1.800 r/min mot tidigare 2.000. Kraften behövs, XC90 är en tung klump. Dessutom beräknas hälften bli sålda med tre sätesrader och plats för sju personer vilket naturligtvis höjer totalvikten ytterligare.
För säkerhets skull har man också ökat volymenpå den femcylindriga bensinmotorn från 2,4 till 2,5 liter. Effektuttaget har höjts från 200 till 210 hk med maxvridet vid 1.500 r/min.
Att kliva in i en XC90 T6 är att göra en klassresa. Visserligen andas också S80 en stor portion lyx, men här har resan fullbordats. Jag drabbas i XC90 av samma härliga känsla av välbefinnande som första gången jag klev in i en BMW X5. Men i Volvon finns det också ett stänk av omtänksamhet och personlighet som BMW med sin något buttra tyska dialekt inte riktigt förmår, eller vill, kommunicera.
Man sitter mycket bekvämt även om de två sätena längst bak bara är till för barn. Genomtänkta reglage och en instrumentbräda med ren design kompletterar bilden.
Känslan håller i sig när vi gasar ut på motorvägen. Jäklar vad det går undan, känns det som. För att vara en stor suv, vill säga. Men den första körkänslan visar sig också vara ett bevis för hur fort man glömmer. Fö ratt verkligen sätta XC90 på prov har vi kört ner en BMW X5 3,0i från München och när vi byter bil bleknar upplevelsen bakom ratten i Volvon betydligt.
”En irriterande känsla”
X5 3,0i är, trots 41 färre hästar, på papperet exakt lika snabb till 100 km/h som XC90 T6. I verkligheten känns den till och med rappare i de lägre fartregistren. Ett improviserat accelerationsprov ger vid handen att X5 tar starten och håller tätpositionen fram till drygt 100 km/h där Volvon börjar dra ifrån. En bidragande orsak till detta resultat är att XC90 T6 belastas av en fördröjning mellan gaspådrag och reaktion. Det lilla, men tydliga, glappet gör att T6 blir sen i starten. En irriterande känsla som mer eller mindre följer bilen i växlingarna både uppåt och nedåt genom hela registret.
Lådan går att växla manuellt och då minskar glappet, men det försvinner inte helt. Förklaringen till det oharmoniska uppförandet är att den tvärställda stora sexan lämnar liten plats åt växellådan. Fordägda Volvo har, precis som till S80, tvingats krypa till korset och köpa en fyrstegad växellåda från GM. Enligt Hans Wikman den enda lilla lådan på marknaden som klarar av det kraftiga vridet som T6 levererar.
Andra bidragande orsaker till att X5 känns spänstigare är en mer kommunikativ styrning, distinktare bromsar och hårdare avstämt chassi. X5 har dessutom ett mysigt morr i motorn vid gaspådrag, medan T6 vägrar prata med föraren över huvud taget. En helt medveten tystnad, säger Volvofolket som har ett stort öra riktat mot den amerikanska marknaden.
Lilla bensinmotorn en glad överraskning
Efter att ha bytt ut vår T6 mot en 2,5T smyger sig, redan efter några mil, misstanken på att ganska många av dem som bokat en T6 skulle ha valt en 2,5T om de fått provköra först. Med den femcylindriga motorn och den femväxlade automatlådan (också den adaptiv med manuell växlingsfunktion) blir körupplevelsen en helt annan. Här harmoniserar motorn med lådan på ett bättre sätt. Växlingarna kommer där man vill att de ska komma, motorn talar klarspråk utan att vara högljudd och helhetsintrycket blir med ens mycket mer positivt.
När det gäller prestanda är skillnaden mellan 2,5T och T6 högst marginell. Det känns helt enkelt som om Volvo först byggt XC90 2,5T och sedan även stoppat in några andra motorer som föranlett vissa icke önskvärda bieffekter. Det enda man skulle kunna anföra till T6 försvar är den progressiva servon som ger den i övrigt lite okänsliga styrningen bättre respons. En finess som borde finnas som tillval till 2,5T.
Den förhöjda standarden i T6 går som lösgodis på cirka 60.000 kronor, och då är T6 fortfarande cirka 20.000 kronor dyrare, pengar som med fördel kan läggas på mer snask i din 2,5T, jämfört med totalpriset för T6.
Därmed är vi också inne på de väsentligheter som talar för en XC90 istället för en X5. Volvos ledning har tagit kritiken mot den påvra grundutrustningen i V70 på allvar och XC90 har en fullt tillfredsställande standard som faktiskt slår BMW på fingrarna. Automatlådan till X5 3,0i kostar 22.500 kronor. I XC90 är automat standard, när manuell låda går att få sjunker Volvopriset nedåt med cirka 16.000 kronor. Det blir också generellt billigare att extrautrusta Volvon.
Säkerheten är i ytterligare fokus hos Volvo med superhårt stål i takkonstruktionen och ett antisladdsystem med gyrosensor som ska förhindra att bilen välter. Volvo harockså tänkt på medtrafikanterna. En extraram i botten på fronten träffar deformationszonerna hos mindre bilar vid krock.
”X5 känns otillåtet stötig”
När det gäller flexibiliteten är det ingen suv på marknaden som slår XC90. Den sjunde sätesradens intelligenta fällning ger plant lastgolv. Den låga undre fällbaralasttröskeln bak. Den sjusitsiga versionens smarta lilla mittsektion i andra sätsraden, som kan skjutas framåt. Mittkonsolen mellan framstolarna som kan tas bort till förmån för benutrymme för mittpassageraren bak. Allt detta vittnar om omtanke och mycket god planering på konstruktionsstadiet.
Men det som kanske mest av allt talar för Volvo i jämförelse med BMW och andra konkurrenter är åkkomforten. Fjädringen är suverän och X5 känns plötsligt nästan otillåtet stötig. Det subjektiva intrycket är att XC90 är betydligt tystare än X5. Den flacka vindrutan (en följd av Peter Horburys så kallade ”Cockpit-forward-design”) ger lågt vindbrus. Motorljudet i 2,5T är designat till en i det närmaste perfekt ”lagomnivå” och vägljudet är diskret.
Man kan misstänka att de mycket släta däcken bidrar till det sistnämnda. Detta straffar sig däremot på slirigt underlag. På en lerig skogsväg fungerar det Haldexbaserade 4WD-systemet hyfsat, men däcken får inget fäste i leran och i nedförsbacke saknar man familjemedlemmen Land Rovers eminenta ”HDC” – som hind-rar bilen att kana sidledes och välta (X5 har HDC).
Men nu är ju varken XC90 eller X5 gjorda för att köras i terräng, även om utseendet vill förmedla offroad. Volvos design är lyckad. Med familjens formspråk i behåll har XC90 ett uppkäftigt, snudd på aggressivt utseende och sida vid sida ser den annars så tuffa X5 nästan slätstruken ut.
Volvo lägger beslag på förstaplatsen
Som slutsummering kan man säga att BMW helt ohotat fortfarande håller ställningarna som förarens suv. Volvo XC90 2,5T definitivt tar hem segern som familjebil. En lagom tuff, supersäker, mycket smart, komfortabel och smakfull suvför allroundbruk.
Smakfull var även ankan vi åt vid middagen på Le Mirador. Men Hans Wikman fick en portion där köttet var rått i mitten. Han kommenderade direkt ut ankan till en ny omgång i ugnen. Wikman är sedan kritiken mot barnsjukdomarna hos S80 och V70 allergisk mot sådant som inte är färdiglagat. För alla inblandades räkning får vi hoppas att XC90 är ”well done” när de förväntansfulla kunderna får smaka vid årskiftet 2002/2003.
”Hjärtat säger X5, men jag behöver flexibilitet!”
Volvo XC90 är en bil som pratar intelligens och omtanke om fler än föraren. Peter Horbury, chefdesigner hos Volvo Personvagnar, säger att en av huvuduppgifterna med utformningenav XC90 var att ta fram en bil som ”flyttar fram positionerna för passagerarna” och det har de lyckats med.
Passagerarna åker oerhört bekvämt, och där andra har pressat in en eller annan mugghållare erbjuder XC90 som extrautrustning till exempel ett genomtänkt infotainmentkoncept. Här finns Dolby Pro Logic II Minidisc och en ny generation RTI-navigation och man kan självklart också få en DVD-spelare med widescreenskärm för baksätespassagerarna (kommer våren 2003).
Bilen är 14 centimeter längre, tre centimeter bredare och två centimeter högre än BMW X5 men lastutrymmet är 22 centimeter längre, sex centimeter högre och mellan hjulhusen sju centimeter bredare! Hårda fakta som skvallrar om flexibilitet och smart paketering. Att den är tystare, bekvämare och betydligt mer avspänd att både köra och åka i får man som extrabonus.
Jag väljer XC90 därför att jag låter huvudet avgöra trots att XC90 har en bit kvar till det som talar till hjärtat: responsen och den totala kvalitetskänslan i X5.
Gunnar Dackevall, dåvarande ansvarig utgivare, auto motor & sport
”Därför väljer jag XC90”
Varför väljer jag Volvo 2,5T istället för BMW X5 3,0? Jo, för att Volvo äntligen börjar få lite liv och karaktär i sin lättrycksturbo. 2,4T i V70 och S60 är vridstark och smidig, men så tråkig att man omedelbart somnar bakom ratten. Med mera pulver och en rapp, fempetad automatlåda blir XC90 riktigt kul.
Eftersom jag är motornörd blir mitt intryck av en bilmodell till stor del präglat av hur motorn uppför sig. Volvos turbofemma har en sportig ton, vilket förstås härrör ur den ojämna tändföljden. Den har jag alltid varit svag för och kan fortfarande inte förlåta Audi för att de slutade med sina fantastiska turbofemmor!
T6 känns onödig och blir snudd på trist med fyrstegad automat. Extrahästarna i sexan märks nästan inte. BMW:s härliga treliterssexa har redan skrivit in sig i motorhistorien och är en ständig glädjekälla i X5:an. Motorn mumsar i sig mil efter mil på autobahn och ligger förnöjt på varvtalsstoppet vid 215 km/h. Kul!
Men den här biltypen ska ha mycket vridmoment, automatlåda och myspyskomfort. Därför väljer jag XC90 med 2,5 T-motorn. Sen kan jag knappt vänta tills det kommer ett bra trimchip till XC90. Superkul!
Pär Brandt, redaktör och fotograf, senare XC90-ägare
Slutbetyg: Volvo XC90
Suverän åkkomfort, bra fjädring, låg ljudnivå från motor, väg och vind. Klassledande vad gäller säkerhet. Mycket flexibel med väl genomtänkta transportlösningar och små smarta finesser.
Dåligt bagageutrymme med tredje sätesraden uppfälld. Oharmoniskt samspel mellan automatlåda och motor i T6. Lite simmig styrning och något sega bromsar. Inget för terrängen. Trött med diesel.
Marknadens bästa allroundsuv just nu. Suverän säkerhet och flexibilitet samt härlig åkkomfort kombinerat med möjlighet att åka sju gör XC90 till det bästa valet för familjen med stort transportbehov.
Slutbetyg: BMW X5
Rapp styrning, härlig drivlina, distinkta bromsar, suverän vägkänsla i förhållande till storleken. Mycket god kvalitetskänsla.
Stringensen i chassi och fjädring ger en hård gång över asfalten. I stötigaste laget för familjen på längre semesterresa. Bagageutrymmet kunde varit bättre i en så stor bil. Inget för terrängen.
Den körglada förarens självklara suv-val i superklassen, men för den som är ute efter komfort i ett lugnare tempo finns bättre alternativ.
Unika bilder: Så här kunde första Volvo XC90 sett ut
Att bygga XC90 var ett nödvändigt beslut: ”Det här kommer dom inte gilla i München…”
