Enligt den preliminära statistiken som Transportstyrelsen presenterat dog det 260 personer på vägarna i Sverige under 2015. Andelen män var kraftigt överrepresenterade, 203, jämfört med 57 kvinnor. Antalet omkomna fotgängare och cyklister är det lägsta på många år, däremot ökade antalet omkomna motorcyklister under 2015.
”Slumpen spelar väldigt stor roll och är en del av förklaringen till skillnaderna i statistiken,” säger Maria Ågren som är generaldirektör på Transportstyrelsen. ”Dessutom kan vädret påverka. En fin sommar gör att fler väljer cykel istället för bil.”
Under 2015 dog 160 bilförare och bilpassagerare i vägtrafiken. Det är en ökning jämfört med föregående år då 137 bilister omkom. 2014 var då den lägsta siffran i modern tid för antalet döda bilister.
Antalet svårt skadade redovisas inte då statistiken inte är klar. Dock konstaterar Transportstyrelsen att antalet svårt skadade ser ut att ha sjunkit under 2015. Polisens inrapportering har förändrats de senaste tre åren och jämförelser är därför svåra att göra.
Tittar man i detalj går det att exempelvis se att maj månad 2015 omkom 18 personer i trafiken, den lägsta siffran i modern tid den månaden. Snittet under perioden 2010–2014 har varit 24 omkomna i maj. Andelen kvinnor som omkommer i trafiken har sjunkit kraftigt under 2015, antalet nästan halverades jämfört med snittet under 2010-2014.
Den värsta kombinationen av osäkra bilar, dåliga vägar och trafikmängd hade vi 1965 och 1966, då dog det 1.313 personer i trafiken (båda åren). Då fanns cirka två miljoner bilar i Sverige, vägnätet var knappt 10.000 mil och 75 procent av vägarna var grusbelagda. Året därpå, 1967, övergick man till högertrafik.
Men ser vi enbart till mängden bilar var 1911 ett förskräckligt år. Trots att det bara fanns cirka 1.000 bilar i trafik det året dog 148 personer – alltså i snitt en dödsolycka på var sjunde förare/bil! Men dåtidens statistik var bristfällig och andra typer av dödsolyckor på vägarna, till exempel med hästar, fanns sannolikt med.
Den första någorlunda noggranna statistiken över dödsfall i trafiken kom 1935. Det året dog 331 personer i en olycka där i ett motorfordon var inblandat – alltså fler än under fjolåret. Året därpå räknade man även in fotgängare och cyklister i statistiken, vilket fick siffran att öka till 420 personer.
Under andra världskriget var bensinen ransonerad och privatbilismen reducerades kraftigt. Därmed sjönk också antalet döda. När kriget bröt ut 1939 dog 568 personer i trafiken, men under 1941 ”bara” 283.
Under 60- och 70-talen ökade trafikmängden kraftigt men det genomfördes också flera viktiga säkerhetsreformer. Årlig besiktning av fordon, lag på säkerhetsbälte, hastighetsgränser, lag på att använda bälte, varselljus, med mera gjorde att antalet omkomna i trafiken sjönk.
De senaste decennierna har man förbättrat statistiken och tagit bort sjukdomsfall och självmord som dödsorsak i trafiken. Fördelat per år har det handlat om cirka 20–40 sjukdomsfall och minst fem självmord per år (klart konstaterade). Andelen självmord är dock sannolikt större. Att jämföra siffrorna mellan årtalen kan därför vara vanskligt.
Internationellt har Sverige haft en ledande roll sedan mitten av 90-talet när det gäller antalet döda i trafiken. Ett EU-beslut säger att antalet trafikdöda ska minska till hälften senast 2020, och då jämför man med år 2010 som utgångspunkt. För Sveriges del skulle det innebära högst 133 döda 2020.
För att hitta ett lägre dödstal i trafiken får vi gå tillbaka till 1926, då dog det 239 personer. Men av ovan nämnda skäl är det inte riktigt jämförbar statistik. 1926 fanns det 95.000 bilar i trafik, idag är det nästan fem miljoner (inräknat avställda fordon är det 5,8 miljoner personbilar).
Mer preliminär olycksstatistik finns i rapporten ”Trafiksäkerheten i Sverige 2015” från Transportstyrelsen.
Antalet döda i vägtrafiken, 2015–2000
2015 – 260 personer
2014 – 275 personer
2013 – 260 personer
2012 – 296 personer
2011 – 314 personer
2010 – 266 personer (exklusive avsiktlig handling, cirka 15-20 fall/år)
2009 – 358 personer
2008 – 397 personer
2007 – 471 personer
2006 – 445 personer
2005 – 440 personer
2004 – 480 personer
2003 – 529 personer
2002 – 560 personer
2001 – 583 personer
2000 – 591 personer