Plattform är ett ord som ofta används för att beskriva hur bilmodeller är uppbyggda och gemensamma komponenter används. Men plattform är lite fel ord då det för tankarna till en Volkswagen Typ 1, där man faktiskt hade en ”platta” som det sedan gick att lyfta på olika karosser.
Ett bättre ord är ”arkitektur”, vilket beskriver både komponenterna och hur de sitter ihop. Det sistnämnda är mycket viktigt och brukar benämnas ”interface”. Med interface menas till exempel att alla motorer och alla transmissioner har precis samma fästen, då går det att bulta ihop valfri kombination av motor och växellåda. Och givetvis måste motorrum och transmissionstunneln vara utformat så att alla dessa varianter får plats.
En framvagn med sin hjulupphängning kan också ha ett ”interface”, liksom bakvagnen. Då går det att byta ut komponenter vid behov. Man kan även bredda och förlänga för att skapa olika storlekar på bilmodellerna, men ändå använda i grunden samma komponenter.
För Volvos del är CMA, ”Compact Modular Architecture”, utformad för att ge stor handlingsfrihet. Inte minst när det gäller kostnad. En del kinesiska bilmodeller kommer sannolikt inte att få lika påkostade komponenter som Volvos modeller. Vilket inte nödvändigtvis innebär en dålig bil med sämre krocksäkerhet, men kanske lite sämre komfort och inte lika förfinade köregenskaper. En anpassning till marknadens behov, helt enkelt.
I nästa avdelning går vi igenom komponenterna som syns på bilden. I skrivande stund har artikelförfattaren ingen information från Volvo Cars utan tolkar enbart bilden. När Volvo presenterar sin CMA-plattform på onsdag får vi veta hur det ligger till, i detalj. Vi börjar uppifrån och går nedåt. Hoppa vidare för att fortsätta.
I bilden ovan återfinns rubrikerna nedan.
Batteripaket
Den här svarta ”plastburken” rymmer batteripaketet och utformningen känner vi igen från 90-modellerna (XC90, S90 och V90). Den upphöjda kardantunneln fungerar som en förstärkning av karossen men här hittar vi ingen kardanaxel utan battericeller.
Utrymmet är inte stort. Men ett stort batteri blir dyrt och det kan inte bli aktuellt på 40-modellerna, de måste ha en attraktiv prissättning för en relativt priskänslig målgrupp.
Om några år kan dock batteritekniken utvecklats och som vi sett hos till exempel BMW i3 går det att väsentligt förbättra batterierna utan att de behöver större volym.
Ljuddämpare
Inget konstigt här. Den sitter i slutet av avgassystemet och mynnar ut i två utblås, som brukligt hos flertalet Volvomodeller. En platt burk som inte inkräktar på lastutrymmet.
AC/DC-omvandlare
Elsystemet i våra hem och arbetsplatser är växelspänning. Polariteten skiftar, alltså. Men elsystemet i en bil och batteripaketet är likspänning. För att ladda en hybridmodell måste alltså växelspänningen omvandlas till likström.
Styrenheten, elektroniken och AC/DC-omvandlaren sitter bredvid förbränningsmotorn och transmissionen, vid pilens spets. Här ser man också de tjocka strömkablarna som letar sig ner till batteripaketet. Mycket effekt kräver många ampere och då blir det tjocka kablar.
Avgassystem
Förbränningsmotorn har katalysator, partikelfilter och liknande utrustning nära motorn. Då värms komponenterna upp snabbt och avgasreningen kan påbörjas så fort det är möjligt.
Eftersom batteripaketet måste få plats i mitten av bilen, lågt ner (för att ge gynnsam tyngdpunkt) får avgassystemet vara platt och så litet det går.
Bränsletank
Bensin och diesel måste få plats i en tank. Som brukligt placerar man tanken långt fram, framför bakaxeln, för att ge bästa krockskydd.
Tanken görs i plast som är relativt mjuk. Då kan en deformation ske utan att plasten spricker och bränslet rinner ut (vilket ökar brandrisken enormt). En plasttank är också enkel att utforma så att den verkligen utnyttjar varje ledig kubikcentimeter.
MacPherson-ben
Av allt att döma ser det ut att vara konventionella MacPherson-ben i framvagnen. Beprövat, enkelt, billigt, utrymmessnålt och bra. Kunde det duga till Porsche 911 så kan det funka på Volvo V40 och XC40 också.
Utrymme för 4WD
Bakvagnen är spännande och här skulle det behövas många fler bilder i andra vinklar som berättar exakt vad det är vi ser. Uppenbarligen finns det en gummiupphängd hjälpram som en del av länkarna sitter i.
I centrum av hjulen är det ”fritt” och det indikerar att man här skapat ett utrymme för drivaxlar för fyrhjulsdrift. Det kan vara en vanlig, mekanisk fyrhjulsdrift (då tar man bort batteripaketet) med kardanaxel från transmissionen vid framhjulen. Eller så blir det en elektrisk bakaxel som på Volvo XC90 T8.
Man kan också se att det finns längsmonterade länkarmar som sitter infästa framför bakhjulen. Återigen skulle det behövas fler bilder för att förstå det här.
Trecylindrig motor
Volvo har redan en laddhybrid redo för S90 och V90 som kommer att passa in ”under” flaggskeppet T8 med sina drygt 400 hästar. Det blir en laddhybrid som kombinerar elmotor med en trecylindrig 1,5-liters bensinturbo, båda driver på framhjulen.
Sammanlagda effekten blir en bit över 200 hk. Även om 1,5-liters motorn inte är så kraftfull i grunden får den god hjälp av turbomatning från mellanregistret och uppåt – kompletterad av elmotorn som ger fullt vridmoment direkt från tomgång. De ingenjörer vi pratat med hos Volvo är mycket nöjda över ”lilla hybriden” som både blir snål och fin att köra.
Samma drivlina passar in till CMA-plattformen där systemeffekten räcker bra då modellerna är lättare än S90/V90. Givetvis blir det också fyrcylindriga diesel- och bensinmotorer i CMA-modellerna, utan hybridhjälp.
En laddhybrid kan dra nytta av EU:s generösa körcykel, där man kör två gånger (en gång där batteripaketet tillåts ladda ur) och räknar fram ett snitt. Det ger helt osannolikt låga förbrukningssiffror som tyvärr inte har speciellt mycket med verkligheten att göra.
Volvo har även testat med ”mildhybrid” där en mindre elmotor och förbränningsmotor samarbetar, men man har inte ett så stort batteripaket som gör att bilen kan köras flera mil på enbart eldrift. Det ger mycket bra bränslebesparing, upp mot 30 procent i verklig körning, men till en relativt hög investering i dyrbar teknik. Är konsumenterna beredda att betala för detta? Osäkert. Men tekniken finns och vi får hoppas att Volvo bygger några prototypbilar som vi kan provköra, gärna också testa för att se vad de drar i verkligheten.
