Lamborghini Countach. Världens första supersportbil. Bilen vars affischer prytt fler pojkrumsväggar än någon annan.
Den unge och oerfarne Marcello Gandini ritade bilen vars brutala former fascinerade och älskades av så många – utom möjligen av världens övriga bilformgivare.
Men mycket av det häpnadsväckande i formerna lever kvar än i dag: Den kilformade fronten, den framflyttade kupén och självklart de berömda ”saxdörrarna” som lyftes uppåt/framåt.
Countach byggdes i 16 år (1974–90) och i sammanlagt ”bara” 2.042 exemplar. Under dess levnadstid hann företaget Lamborghini, nästan alltid i kris, byta ägare tre gånger.
Men allt det där vet du så klart. Här är dock tio sanningar om Countach som du kanske inte kände till!
1. Ett oanständigt namn
Marcello Gandini var nyanställd i Bertones designstudio i Turin. När chefen själv – Nuccio Bertone – fick se konceptet som skulle bli Lamborghinis flaggskepp utbrast han ”Countach!”, ett dialektalt uttryck i regionen Piemonte och ett ord som är lite svårt att översätta. En rumsren tolkning är ungefär ”Holy shit!”, fast det oftare används som en vulgär uppskattning av en vacker kvinna. Men Lamborghini gillade uttrycket – och så fick den heta.
2. Däcken kom inte i tid
Countach utvecklades för att stå på de då nya Pirelli P7-däcken. Men utvecklingen av däcken drog ut på tiden och de nya däcken blev inte verklighet förrän efter fyra års produktion, 1978. Det är därför som de första årsmodellerna står på relativt modesta och smala 14-tumshjul med ”ballongdäck” i storleken 205/70 respektive 215/70. Detta kompenserades dock rejält 1978 då bilen fick rekordbreda bakdäck – 345/35.
3. Dyra att bygga – och köra
Rörramen tillverkades för hand hos Marchesi i närliggande Modena. Man använde sig av 110 meter rundrör i fyra olika diametrar som fogades samman i ett avancerat fackverk, som givetvis var lätt och starkt. Men framför allt var det oerhört komplicerat och dyrt att tillverka. Hjulen var gjorda i sandgjuten magnesium och mycket starka, lätta – och extremt dyra. Ett enda hjul kostade (1978) ungefär 16.000 kronor. I dagens penningvärde skulle det betyda runt 55.000 kronor!
4. Jättevingen var bara kosmetika
Countach lider av lyftkrafter på framaxeln i hög fart. Att bulta fast en parkbänk på aktern förvärrade bara saken. Men kunderna älskade vingen så teknikerna nollade vingens vinkel, vilket gjorde att den blev helt verkningslös. Den var helt enkelt bara kosmetika. Problemet var att Lamborghini inte hade råd att typbesiktiga bilen med den nya vingen. Snabbfixen var att färdiga bilar togs från bandet och ut på fabrikens parkering där några mekaniker bultade fast vingen med hjälp av en elektrisk handborr. Jobbet för att montera detta extratillebhör tog 10 minuter.
5. …och den kallades för Hyundai
Den gigantiska bakvingen togs ursprungligen fram för att skapa en specialversion till multimiljonären Walter Wolf. Den kanadensiske affärsmannen och ägaren till F1-stallet med hans namn ville ha tre trimmade exemplar av Countach. Den hade samma motor som den ursprungliga prototypen men nådde ändå 315 km/h. Men allt fler ville ha vingen som med tiden fick smeknamnet ”Hyundai” eftersom den kostade mer än helt nya Hyundai-bil (5.000 dollar).
6. Toppfartsbilen från 1986 var en bluff
Bilar av den här typen har alltid omgärdats av mer eller mindre sanningsenliga prestanda-uppgifter. Valentino Balboni, Lamborghinis legendariske testförare, har erkänt att många av de ”officiella” toppfarterna från högfartscirkeln Nardò var nonsens. Bilarna var specialpreparerade med specialdäck, bortmonterade backspeglar och vindrutetorkare – och dessutom lättade både här och där. Allt för att den skulle bräcka Ferrari. Men när det gäller myter slår LP5000S QV allt: Uppgifter om att den klarade 100 mph (161 km/h) på tio sekunder och att den lätt klarade 200 mph (322 km/h) härstammar till stora delar från ett test 1986 i magasinet Fast Lane där redaktören Peter Dron åkte med F1-föraren Pierluigi Martini i en ny QV. Dron såg att ”hastighetsmätaren visade 325 km/h” och klockade den flygande kilometern till 11,46 sekunder. Balboni minns bilen, fabriken hade gett den en specialbehandling, bland annat med riggad luftbox.
7. Countach besökte aldrig en vindtunnel
LP400 må se ut som att den skär genom vinden. Men sanningen är en annan. Budgeten för utvecklingen var synnerligen stram och ingenjörerna Paolo Stanzani och Massimo Perenti fick använda en mer grovhuggen flödesvisualering. De klistrade tygremsor över hela bilen, fotograferade den under högfartskörning på motorväg och justerade karossen därefter. Det förklarar mycket av bilens inte särskilt imponerande cW-värde på 0,42. Lamborghini fortsatte att använda dessa gerillametoder för aerodynamik ända fram tills Chrysler tog över firman och insisterade på att Diablo skulle genomgå ordentliga vindtunneltester.
8. Fönsterglas från en annan värld
Bilens former lånade kraftfullt från två tidigare Bertone-koncept: Lamborghini Marzai från 1967 och Alfa Romeo Carabo från 1968. Båda bilarna använde speciella, antireflekterande säkerehetsglas från det belgiska företaget VHR-Glaverbel, som precis utvecklat en superlätt formula. Porsche hakade på och började använda glaset i sin grupp 4-racingbilar och RS-specialare. När produktionen av LP400 slutligen kom igång använde man Glaverbel-glas runt om. Det kostar. Fyra decennier senare kostar en replika av vindrutan runt 55.000 kronor!
9. Bilen blev av bara för att chefen förlorade en vadslagning
Grundaren Ferruccio Lamborghini (lilla bilden) förbjöd all form av fabriksstöttad motorsport. För dyrt, för mycket Ferrari, tyckte han. Men företagets legender, killarna bakom Miura – Gio Dallara, Giotto Bizzarini och Bob Wallace – kom alla från motorsporten. I samband med att LP500-prototypen visades i Genève drabbades Lamborghinis traktordivision av en svår ekonomisk smäll. Och med en annalkande oljekris var Ferruccio inte särskilt pigg på att låta Countach gå till produktion så han gjorde ett deal med teknikerna: Wallace skulle ta prototypen på en långresa för att se Targa Florio på Sicilien, och sedan komma tillbaka till huvudkontoret i Sant´Agata. Om bilen skulle klara det skulle Ferruccio ge klartecken att bygga den. Wallace kom tillbaka i maj 1972 med en fullt körbar bil. Två år senare rullade den första Countach LP400 av bandet.
10. Tidernas fulaste Countach – ett krav från USA
Under åren 1987-88 fick fabriken fick bygga en specialversion, kallad 5000QV US, för att uppfylla nya amerikanska regler för krocksäkerhet. En klen tröst är att Lamborghini var långt ifrån enda bilmärke som fick sitt utseende förstört av dessa särbestämmelser. Största skillnaden under skalet var att de sex Weber-förgasarna ersatta med Bosch K-Jetronic bränsleinsprutning.
Källor: Thrillist.com, wonderfulengineering.com, thedrive.com