Vi skriver onsdagen den 17 januari 2018 – vilket är exakt 65 år sedan Corvette föddes och därför höjer vi en skål – grattis på födelsedagen! Premiärvisningen av den första Corvette skedde i New York, på General Motors egen bilutställning ”Motorama”.
GM:s Motorama var en turnerande roadshow från och med 1953, men den årliga utställningen började i New York 1949. Öppningsdagen 17 januari 1953 kom inte mindre än 45.000 besökare till Motorama som hölls på Waldorf-Astoria Hotel och det syns på de gamla svart-vita fotona, man kan man nästan inte skönja bilarna i folkhavet. Totalt såg 1,4 miljoner besökare GM:s konceptmodeller i Motorama-utställningen, som turnerade runt i elva av USA:s största städer.
Pappa till Corvette var GM:s legendariske designchef Harley J. Earl, född 1893, en multibegåvad bilnörd som dessutom hade förmågan att entusiasmera sina medarbetare och få ett helt arbetslag att uträtta storverk.
Var Harley J. Earl och hans ”fellahs” (kompisar) i designteamet hittade sin inspiration till Corvette har varit föremål för många gissningar. Kanske var det så enkelt att tiden var mogen för en amerikansk sportbil. Bilindustrin hade ställt om efter flygproduktionen under andra världskriget och suget var stort efter moderna bilar. Så även i Europa dit Earl skickade sina medarbetare för att inspireras på olika bilsalonger.
Skissblocken fylldes av öppna, tvåsitsiga roadsters enligt europeiskt snitt och under 1951 blev planerna på en konceptbil mera konkreta. Som alla spännande projekt fick bilen ett hemligt kodnamn: ”Opel”. Därmed kunde man låtsas att projektet rörde GM:s europeiska biltillverkare och ge en enkel bortförklaring på nyfikna frågor.
Samtidigt började Earl och hans team lära sig mer om glasfiberarmerad plast, en produktionsteknik som snabbt blivit populär för fritidsbåtar. Att tillverka en konceptbil i glasfiber gick på dagar, istället för veckor när skickliga karossbyggare skulle knacka ut alla delar i stålplåt.
En av Harley J. Earls många talanger var hans tekniska intresse och han tog snabbt till sig många av dåtidens nymodigheter, som exempelvis automatlådor och möjligheten att göra välvda vindrutor och bakrutor (förut var alla glasytor raka). Eller – som när det gällde Corvette – fördelarna med att tillverka små serier av bilar i glasfiber. Då undvek man de vansinnigt dyra pressverktygen för plåtkarossen och kunde få ekonomi i specialbilar som bara såldes i litet antal.
Det som verkligen tände Harley Earls fantasi var ett specialbygge kallad ”Boxer”, tillverkad av båtbyggaren Bill Tritt. Basen var ett Jeep-chassi och ovanpå ställdes en smäcker glasfiberkaross. Något liknande ville Earl bygga och han fixade fram en Jaguar XK120 för att hans designteam skulle lära sig ”packningstekniken”, det vill säga hur man fick plats med all mekanik under karossen.
Harley Earl och utvecklingsteamet ville använda en av GM:s V8:or till ”Project Opel” men kollegorna på Buick, Olds och Cadillac stretade emot. Earl fick nöja sig med en rak sexa på 115 hk men idéerna om en V8:a skulle realiseras senare.
”Project Opel” – eller EX-122 som bilen också kallades – blev allt mer konkret under slutet av 1951. Axelavståndet på EX-122 blev som av en händelse precis samma längd som Jaguar XK120 men konceptbilen blev hela 20 centimeter bredare och några centimeter lägre. GM:s företagsledning fick en första visning i juni 1952 och responsen var entusiastisk, för att uttrycka det milt. Designteamet fick klartecken att fortsätta jobbet och bygga en komplett konceptbil, färdig att visas på Motorama i New York efter nyårshelgen.
Parallellt med konceptbilen fick GM:s chassiingenjörer order att utveckla mekaniken för serieproduktion, utifall EX-122 skulle vinna publikens hjärtan. Det skulle visa sig vara ett klokt beslut.
Under hösten bedrevs också det alltid lika svåra jobbet att hitta ett lämpligt namn till den nya sportbilen. Hundratals förslag förkastades innan man i sista stund fastnade för ett marint namn, en variant av den benämning som även används för svenska örlogsfartyg – korvett (storleken under jagare).
Publikens reaktion var överväldigande positiv och GM bestämde sig direkt för att starta serieproduktionen av Corvette, vilken kom igång på rekordtiden fem månader i tillfälliga Plant 35, Van Slyke Avenue, utanför Flint i Michigan.
Målet var att bygga 300 bilar under året och ”Job One” var färdig i juni 1953. Alla 300 Corvette var vita med röd interiör och efterfrågan var hysterisk. Inför årsmodell 1954 siktade man på produktionstakten 1.000 bilar per månad i en större fabrik i St Louis, Missouri – vilket skulle visa sig vara en grov missbedömning.
När Corvette testkördes för första gången av dåtidens media ansågs den som dyr, undermotoriserad samt full av kvalitetsmissar och barnsjukdomar. Många som förhandsbokat Corvette annullerade sina orders. Mellan slutet av juni 1953 till årsskiftet 1954/1955 tillverkades 3.939 Corvette – men bara 2.863 bilar blev sålda. År 1955 inleddes alltså med över 1.000 osålda bilar och Corvette var på vippen att bli en mycket kortlivad fotnot i historieböckerna – om det inte vore för en oväntad hjälp utifrån.
På hösten 1954 lanserade Ford sin Thunderbird, en tvåsitsig GT-modell med V8-motor och ett grundpris som faktiskt låg under Corvette. Ford var lite mer konventionella och fortsatte med stålkaross som förut, vilket upplevdes som ett lyft jämfört med den dåliga karosspassningen hos Corvette.
GM:s ledning antog utmaningen och skakade nytt liv i Corvette som på rekordtid fick den helt nya, moderna smallblock-V8:an på 265 kubiktum och 195 hk. Den nya V8:an var faktiskt rejält lättare än den gamla raka sexan på 150 hk och det bidrog till både goda prestanda och bättre balans i Corvette.
Men trots ansträngningarna gick Corvette uruselt även 1955, bara 700 bilar byggdes. Ford sålde samtidigt över 16.000 Thunderbirds (!) och märkligt nog var det Fords framgångar som fick GM att fortsätta utveckla Corvette – någon gång måste det ju lossna. Årsmodellerna 1953–1962 betraktas som ”C1” (även om det kunde vara stora skillnader mellan åren) och till årsmodell 1956 kom en mängd förbättringar som lyfte Corvette rejält och botade flera av barnsjukdomarna.
Nästan 3.500 Corvette byggdes av årsmodell 1956 – alltså sju gånger fler än föregående årsmodell – och den uppgången räddade modellen. År för år ökade försäljningen och Corvette blev en allt bättre sportbil – något som den i ärlighetens namn inte var när den lanserades 1953.
För bilsamlarna har de låga produktionssiffrorna inneburit att priserna för Corvette 1953–1955 nått astronomiska höjder. Endast några dussin av de första 300 bilarna som byggdes 1953 har gått förlorade och när någon av dessa cirka 270 kvarvarande Corvette -53 auktioneras ut idag kostar de miljonbelopp (i kronor) om skicket är det rätta. De tidiga Corvetterna var som mest populära 2006, då klättrade priserna över en miljon dollar. Idag ligger nivån för Corvette C1 betydligt lägre.
Trots att Corvette nått ”pensionsålder” finns det inget slut på sagan. Nuvarande Corvette C7 beräknas byggas fram till 2021. Efterträdaren Corvette C8 blir en mittmotorvagn och den väntas lanseras 2019.