Tio myter om bilar som inte är sanna

Gillar du bilar? Då är risken stor att du blivit lurad. En del osanningar har bitit sig fast i decennier men nu är det dags att avslöja myterna. Har du koll på de här tio grejerna vet du garanterat mer än dina polare! Bland myterna som inte stämmer finns att Volvo uppfann säkerhetsbältet och att Henry Ford uppfann det löpande bandet.

Tio myter om bilar som inte är sanna

Ämnet bilar berör och skapar starka känslor, liksom historier. En del av de här berättelserna har fått en märklig kraft och spridits, ibland sedan bilens barndom. Men alla är inte sanna – även om de upprepats väldigt många gånger.

I den här artikeln levererar vi tio seglivade påståenden om bilar och bilindustrin som upprepats så många gånger att de blivit sanna. Men de är alla myter.

Den var ofta svart, men inte alltid. Här en T-Ford från 1914.

1. T-Forden – endast i svart

"Du kan få din bil i vilken kulör som helst, bara det är svart." Så sa Henry Ford, grundaren av den stora bilkoncernen, och citatet finns återgivet i hans biografi "My Life and Work" från 1922. Redan när boken skrevs var citatet gammalt och daterade sig tillbaka till 1908, när produktionen började i Detroit.

Sanningen är snarare att väldigt många T-Fordar målades svarta. Men långt från alla var svarta och tidigt erbjöds rött, blått, grått och grönt som kulör. Under vissa perioder fanns inte ens svart som en valbar kulör till T-Forden.

Henry Ford odlade många myter kring sig själv.

Svart var en praktisk kulör då den tidens färgpigmentering gjorde att kulören på till exempel en grön billack kunde variera. För massproduktion var det givetvis enklast med en kulör, för att slippa lagerhålla alla färgvarianter.

Färgsprutor kom först på 30-talet och innan dess penselmålades alla bilar. För att få en jämn yta slipades lacken med sandpapper och penselmålades i flera tunna skikt. Slutligen polerades den lackerade ytan för att bli blank och glansen hölls uppe med vax.

Att vaxa bilar för att skydda lacken var något man lärt sig från trämöbler och musikinstrument, där vaxpolish använt sedan 1600-talet (efter att carnaubavaxet hittats i Sydamerika).

Så här brukar det formuleras. Volvo var först med trepunktsbältet som standard, men patentet stod Roger W Griswold för.

2. Volvo uppfann trepunktsbältet

I reklamen framhävs Volvos säkerhetstänkande och helt klart har man varit en föregångare inom bilindustrin, tillsammans med Mercedes. Både Volvo och Mercedes gjorde tidigt krocktester för att förbättra säkerheten.

Men det var inte Volvo som uppfann trepunktsbältet. Däremot var Volvo först med trepunktsbälte som standard, det kom 1959 i både PV544 och Amazon. Saab införde trepunktsbälte som standard året därpå. Båda de svenska biltillverkarna införde 1958 tvåpunktsbälte i sina modeller, Saab var först med det som standard. Det första patentet för säkerhetsbälte kom redan 1885.

Roger W Griswold var först med patentet för trepunktsbälte.

Hur utvecklingen av trepunktsbältet gick till har Rune Andreasson och Claes-Göran Bäckström berättat i boken "The Seat Belt: Swedish Research and Development for Global Automotive Safety".

Där står det beskrivit hur amerikanerna Roger W Griswold och Hugh DeHaven konstruerade samt patenterade (!) det första trepunktsbältet i USA 1951. Patentet beskriver i stort samma system som används i dag – en kombination av diagonalt och midjebälte i ett oavbrutet band.

Tyvärr var amerikansk bilindustri helt kallsinnig till uppfinningen. På olika vägar letade sig trepunktsbältet till svenska energiföretaget Vattenfall som använde det i sina fordon. Stig Lindgren, medicinsk rådgivare hos Vattenfall, kontaktade Volvos företagsledning 1956 och visade på fördelarna med trepunktsbälte. Där var man kloka nog att ta till sig idéerna. Men patentet kom alltså från Roger W Griswold och Hugh DeHaven – inte Volvo.

Mercedes Geländewagen är i grunden ett militärfordon, i Sverige kallas modellen "Personterrängbil 5".

3. Mercedes G-Wagen är världens äldsta bil i produktion

Påståendet att Mercedes Geländewagen är världens äldsta bilmodell, som fortfarande är i produktion, är en myt. Men på sätt och vis lite sant ändå. Som vanligt beror det på hur man vill dra gränserna.

Geländewagen utvecklades gemensamt av Mercedes och Steyr-Daimler-Puch och produktionen startade i Graz, Österrike, 1979. Man brukar säga att modellen bara genomgått mindre modifieringar men det är väl en sanning med modifikation. Karossen är i stora delar intakt men under plåten har det mesta förändrats – inte minst på grund av alla specialmodeller som byggts, exempelvis Mercedes G 63 AMG 6x6.

Under 2017 avslutades verkligen produktionen av ursprungsmodellen från 1979 och på Detroitsalongen i januari 2018 kunde vi bekanta oss med den andra generationen G-Wagen. 38 år av oavbruten produktion är trots allt rätt imponerande.

Hindustan Ambassador byggdes i över 2,5 miljoner exemplar. Från 1957 till 2014.

Men pratar vi om en bil som i princip inte förändrades alls är det svårt att bortse från Hindustan Ambassador som började produceras lokalt i Indien 1957. Redan vid den tiden var modellen gammal då den baserades på Morris Oxford. Produktionen fortsatte ända fram till maj 2014, då dålig efterfrågan och ekonomiska problem satte ett definitivt stopp. Över 2,5 miljoner Ambassador byggdes.

Mercedes G-klass tillverkas fortfarande (andra generationen), men det kan man även säga om Morgan 4/4 som debuterade 1955. Även om utseendet är sig likt har Morgan 4/4 utvecklats en hel del. Samma sak gäller för Land Rover Defender, den skulle egentligen pensionerats under början av 2016 men produktionen fortsätter med en specialserie med V8-motorer. Två miljoner Defender har byggts sedan starten 1947, då hette modellen Land Rover Series I.

Gränsdragningen är alltså svår men helt klart är G-klass den äldsta modellen hos Mercedes, utan konkurrens.

Så här har Bowtie-logotypen utvecklats genom åren.

Här är annonsen som gav inspiration.

4. Chevrolets Bowtie-emblem kom från en tapet

Vem skapade Chevrolets logotyp, Bowtie? Det finns två historier. Den officiella versionen från Chevrolet berättar att en av grundarna, Billy Durant, fann det lutande korset i ett tapetmönster i ett hotellrum i Paris. Den andra berättar att Louis Chevrolet tog inspiration från sitt hemlands flagga, Schweiz, men lutade korset något.

Bowtie-symbolen introducerades 1913 och har blivit en av de mest kända logotyperna. Genom årtionden har logotypen givetvis förändrats en hel del. Billy Durants dotter Margery har i sin biografi berättat att fadern ritade logotypen sittande vid middagsbordet.

Historikern Ken Kaufmann har dock visat att Billy Durant visserligen ritade många logotyper, men just den här "snodde" han. Chevrolets Bowtie-kors fanns i en lokal tidningsannons för kol (till uppvärmning) som Durant kopierade. Namnet "Coalettes" byttes ut mot Chevrolet.

Det styrks av en artikel i "Chevrolet Pro Management Magazine", från 1986. Där berättar Mrs. Durant att maken inspirerades av något han såg i en tidning när de var på semester i Hot Springs, Virginia, 1912. Att han skulle hämtat inspiration från ett tapetmönster stämmer alltså inte.

Den 7:e oktober 1913 startade det löpande bandet i Fords fabrik i den lilla staden Highland Park, Detroit. Produktionen av T-Forden hade startat redan 1908 men det var i Highland Park som massproduktionen utvecklades till fulländning. Bilden är från 1913.

5. Henry Ford uppfann löpande bandet

Inte många personer i världen har på egen hand jobbat ihop en förmögenhet på över en miljard dollar, två av dessa är Henry Ford och Bill Gates. Henry Ford var mycket noga med att odla en positiv självbild, bland annat i sin biografi.

Men lita inte på Henry Ford när han påstår att löpande bandet var hans uppfinning. Den 7 oktober 1913 startade det första löpande bandet i Fords fabrik i Highland Park. Det var ett stort steg för bilindustrin eftersom man dessförinnan byggt bilar på samma sätt som man i alla tider byggt hästdragna vagnar. Ram och hjulaxlar placerade på golvet och sedan lyfte man på karossen och monterade alla delar.

Varje bil kunde bara omges av ett visst antal bilbyggare (annars snubblade de över varandra) och materialet fördes fram i den takt man behövde det. Inte sällan tog delar slut, dröjde eller så stod komponenterna uppställda i vägen för varandra. Varje bilbyggare var en skicklig hantverkare som tog lång tid att skola – vilket gjorde företaget sårbart om personalen valde att flytta till en annan arbetsgivare.

Allra först med löpande band inom bilindustrin var Oldsmobile. De byggde sin modell Oldsmobile Curved Dash längs en lång produktionslina med början 1901 i Detroit.

Fords löpande band bröt istället upp byggandet i mindre arbetsmoment. Varje bilbyggare behövde bara lära sig göra ett par moment, vilket de snabbt blev skickliga på. Bilarna drogs fram med ett rep längs räls i golvet, i låg hastighet. Repen ersattes senare med en kedja. De 3.000 delar som behövdes för att bygga en T-Ford fördelades på 84 arbetsstationer längs det löpande bandet. Tidsbesparingen var enorm och från att det ursprungligen tagit tolv timmar tog det endast 90 minuter att bygga en T-Ford.

Massproduktionen sänkte byggkostnaden rejält. Ursprungspriset på en T-Ford sjönk gradvis genom åren från 850 dollar ner till under 300 dollar. Arbetstempot ökade också och när produktionen gick som snabbast byggdes en T-Ford var 24:e sekund. Som vi alla vet var T-Ford länge den mest producerade bilmodellen av alla med 15 miljoner exemplar fram till produktionsslutet 1927 – vid den tiden var varannan bil i världen en T-Ford!

Allra först med en typ av löpande band inom bilindustrin var dock Oldsmobile. De byggde sin modell Oldsmobile Curved Dash längs en lång produktionslina med början 1901 i Detroit. Bilarna drogs från station till station där varje bilbyggare upprepade samma moment. 600 bilar byggdes det första året och de kostade 650 dollar, ett förhållandevis lågt pris för en bil vid denna tid. General Motors köpte Oldsmobile 1908.

Löpande band inom industrin började användas i mitten av 1800-talet i Storbritannien, som en del av den "industriella revolutionen". Att det var bilindustrin som uppfann löpande bandet är alltså också en myt, det fanns flera exempel bland annat vid produktion av lok.

6. Häller man strösocker i bensin skär motorn

Det finns många historier om illvilliga personer som hällt strösocker i tanken på bilar, motorcyklar och mopeder. Kort efter att motorn startats skär den ihop. Inte minst inom film är den här metoden vanlig för att få stopp på fordon.

Socker i tanken påminner lite om alla historier om råttan i pizzan. Det handlar nämligen alltid om någon annan som fått sin motor förstörd av socker.

Otaliga tester har gjorts med socker i tanken och det visar sig vara svårt att ens få bensinen att lösa upp sockret. Det socker som hällts i stannar i botten av tanken (socker är tyngre än bensin) och det värsta som kan hända är att bränslefiltret blir igensatt.

Personligen har jag aldrig testat men Bosse "Bildoktorn" Andersson har provat att hälla socker direkt ner i förgasarhalsen på en bilmotor. Inte ens då skar den.

John Thorntorn på Berkeley-universitetet, Kalifornien, testade socker som dopats med radioaktiva ämnen för att se hur det spreds i motorn. Det visade sig att endast en tesked socker följde med i 50 liter bensin (ungefär en tank), vilket inte är tillräckligt för att göra någon typ av skada i motorn.

7. Namnet Jeep kommer från "General Purpose"

När allt fler i USA insåg att man var på väg att dras in i andra världskriget upptäckte försvarsdepartementet ett skriande behov av en lätt, mångsidig och terränggående bil. På sommaren 1940 skickade amerikanska armén ut en beställning med tuff kravspecifikation. Eftersom läget var akut fick företagen bara 49 dagar på sig att rita bilen – den som senare skulle bli känd som "Jeep"

De två företag som bäst uppfyllde kraven var American Bantam Car Company och Willys-Overland. De startade produktionen och fick senare hjälp av Ford. Mellan 1941–1945 byggdes nästan 650.000 "Truck ¼ ton 4x4", vilket motsvarar nästan 500 per dygn!

"Eugene the Jeep" var en seriefigur som dök upp 1936, hos Karl-Alfred.

Namnet Jeep har varit knepigt att härleda. Officiellt började varumärket Jeep inte användas förrän 1950 men som namn och uttryck i amerikanska militärkretsar kan man hitta spår ända tillbaka till 1914. Var detta uttryck kom från är dock höljt i dunkel.

Den förhärskande uppfattningen sedan krigsslutet 1945 var att Jeep kom från det muntligt uttalade "GP", vilket står för "General Purpose" (ett fordon för all typ av användning). Den tesen förstärktes av att Fords licensbyggda fordon hette "GPW". I själva verket var dock Fords namn en akronym för "Government P Willys", där P är en beteckning för hjulbasen och W är en härledning till originaltillverkaren.

Slangordet Jeep användes vid soldaternas brevskrivning hem och blev på det sättet allmänt använt. I USA hittar man det i tryck första gången 19 februari 1941, i Washington Daily News. Det var vid en demonstration av bilen inför kongressen i Washington och journalisten Katharine Hillyer hörde namnet användas av soldaterna på plats. Namnet Jeep fastnade och så förblev det.

Överbefälhavare "Ike" Eisenhower i sin Willys Jeep.

I efterhand har historikerna dock övergett General Purpose som det rätta ursprunget. Redan 1936 skapade tecknaren E.C Segar en fyrbent figur med namnet "Eugene the Jeep". Den här gula, mångsidiga fantasifiguren dök upp hos populära Popeye (Karl-Alfred) och förekom även i tecknade filmer.

Man kan anta att den populära seriefiguren Popeye och hans sidekick Eugene the Jeep lästes av militärer och på något sätt klistrade sig namnet fast vid Willys 4x4. Jeep har dessutom fördelen av att vara ett kort namn, något som militärer gillar.

 

Beställningen 1940 av "Truck ¼ ton 4x4" från försvarsdepartementet blev det som vi idag känner som Jeep. Men var kom namnet från, egentligen?

8. Om en bil hamnar i vatten upphör all el att fungera

Att elektronik och olika eldrivna maskiner inte gillar vatten vet vi. Fukt som tränger in skapar korrosion som gör att elkontakten bryts. Inte minst på mobiltelefoner blir det påtagligt vad vatten kan ställa till med.

I otaliga filmer har vi sett hur gangstern slänger en hårfön i badkaret för att med en elchock döda den stackare som ligger i vattnet. Hemma i vägguttaget har vi växelström och skulle man doppa en hårfön i vatten (prova inte!) så söker sig strömmen snabbaste vägen hem och strömrusningen gör att proppen går. I de flesta hem har man idag jordfelsbrytare och då är det den som löser ut.

Men bilar har likström, jordningen sker via chassit (stålkarossen) och att det finns vatten spelar egentligen ingen roll. Ingen strömrusning, inga säkringar går. Inte under de första minuterna i alla fall och det kan ha livsavgörande betydelse om en bil till exempel skulle köra över en kajkant och hamna i vattnet.

En bil sjunker inte som en sten i vattnet, men det tar inte speciellt många sekunder förrän den är så vattenfylld och kommit så långt ner att dörrarna inte kan öppnas på grund av det omgivande vattentrycket. Efter ytterligare några sekunder har även sidorutorna vattentryck och går inte att rubba.

Därmed sitter man fast och måste vänta tills bilkupén är helt vattenfylld, trycket utjämnas och då går det att öppna dörrarna. Men vem är så cool i ett sådant läge? Knappast någon och det är tyvärr därför de flesta drunknar om en bil hamnar i vattnet.

Nu hoppas vi förstås att ingen av er läsare någonsin hamnar i vattnet, sittande i en bil. Men kom i så fall ihåg detta: elhissarna till fönstren fungerar med all sannolikhet även i vattnet. Om dörren inte går att öppna så sänk snabbt ner fönstret och ta dig ut direkt. Finns det taklucka kan man använda den. Men gör det utan tvekan, efter ett par sekunder kan det vara för sent.

Säkraste stället när det blixtrar är att vara i ett hus med åskledare. Inte i bilen.

9. När det åskar är bilen det säkraste stället

De som är rädda för åskan har förmodligen fått höra att bilen är det säkraste stället. Tanken är att blixten följer stålkarossens blöta utsida och därmed inte drabbar de som sitter inuti bilen. En del hävdar att gummidäcken dessutom isolerar bilen och blixten söker sig andra vägar – vilket inte alls stämmer då blixten inte har några problem alls att hoppa den extra decimeter som skiljer fälgen från marken.

Men forskaren och elektricitetsprofessorn Vernon Cooray vid Uppsala universitet avråder helt från att sitta i en bil vid åskoväder. Allt fler bilar har karossdelar som inte är i metall och då följer inte blixten ytan. Risken finns också att blixtens kraft får glasrutorna att splittras, vilket kan leda till allvarliga skador.

Säkraste stället är att vara inne i ett hus med åskledare. Men även ett hus utan åskledare är säkrare än en bil, dock ska man undvika att vara i närheten av elkablar. Det finns exempel på hus där blixten träffat och sökt sig igenom även inbyggda elledningar och vattenrör i väggarna och gjort stor förödelse. Bästa sättet att skydda elektronik är att dra ur sladdarna, även antennsladden, när åskan närmar sig.

Den absolut farligast platsen vid ett åskväder är under ett träd – där dör hälften av de personer som träffas och avlider av blixten. Åska brukar föregås av regn och de som söker skydd ställer sig inte sällan under ett träd. Att befinna sig på öppna platser som en golfbana, i en båt eller på en badstrand är inte heller lämpligt när åskan närmar sig. Blixtar är givetvis livsfarliga men fyra av fem som träffats överlever faktiskt.

Slutligen kommer vi till avdelningen onödigt vetande. Varför mullrar åskan? Själva blixten är mycket kraftfull och kan innehålla 30.000–200.000 ampere i strömstyrka med en temperatur i kärnan på 30.000 grader. Luften närmast blixten värms då upp mycket hastigt och det ger en tryckvåg, eller en ljudvåg som vi uppfattar det.

10. Elbilar blir strömförande efter en krock

Att elbilar skulle vara speciellt farliga att krocka med eller ha lätt för att börja brinna är en vitt spridd myt. Tesla fick känna på detta hösten 2013 då tre bilar började brinna efter att batteripaketet blivit perforerat. Lösningen blev en ny typ av skyddsplåtar i titan, under bilen.

I själva verket är det så att de batteripaket vi hittar i laddhybrider och elbilar är väldigt säkra. Batteripaketen har egna kablar för jord och det finns ingen "potentialskillnad" mot karossen (där 12V-batteriet jordar). En krockad elbil blir inte strömförande, det är en ren myt.

Om en elbil eller laddhybrid skulle krocka stängs strömmen av automatiskt mellan batteri och elmotor. Batteripaketet har dessutom en säkring så om strömrusning skulle börja brinner den av och inget kan hända.

Att elbilar skulle bli strömförande om man till exempel skulle släcka en brand med vatten, eller om hela bilen hamnar i vatten, stämmer inte heller. Det har gjorts flera tester och det är helt ofarligt för till exempel en dykare att rädda person som sitter i en elbil under vatten.

General Motors använde allt våld de kunde hitta på när de skulle testa krocksäkerheten hos batteripaketet i Chevrolet Volt. Jättelikt pressverktyg, gaffeltruck rakt in i paketet, beskjutning med automatvapen – allt de gjorde resulterade i absolut ingenting. Elbilar och laddhybrider är alltså väldigt säkra. Men farligheten hos en bensindriven bil ska inte underskattas!

 

Håll dig uppdaterad med nyhetsbrevet!
Det var väl inget nytt? Jag hade koll på alla tio myterna!
43
200