Detta är en analys utifrån testet av e-bränslen i auto motor & sport nr 9/2021.
”Hoppet om att kunna köra bilar med förbränningsmotorer till en någorlunda vettig peng ställs till elbilarna.”
Det är märkliga tider och allt hänger som vanligt ihop, fast kanske inte på det vis man tror. Men faktum är att hoppet om att kunna köra bilar med förbränningsmotorer till en någorlunda vettig peng ställs till elbilarna. Det är ingen tvekan om att vi kommer att kunna fortsätta köra våra bilar som tankas med bensin och diesel – men soppan kommer inte att vara densamma som i dag – den kommer att vara koldioxidsnålare och förmodligen mycket dyrare att producera.
Men vad har elbilar med detta att göra? Vi tar bakgrunden först:
År 2030 ska koldioxidutsläppen från dieselbränslen ha minskat med 66 procent jämfört med dagens reguljära oljebaserade diesel. För bensinen är kravet på minskningen 28 procent. Så lyder regeringens senaste förslag av den så kallade reduktionsplikten – minskning av utsläpp från fossila bränslen.
Det handlar både om så kallade biobränslen och om elektrobränslen, som exempelvis de som Porsche experimenterar med.
Målet är att vägtrafikens koldioxidutsläpp totalt ska ner med 70 procent från 2010 till 2030 och det säger sig självt att en minskning med 66 respektive 28 procent inte räcker – elektrifieringen av fordonsflottan är ett måste för att nå målen.
Det finns en hel del utmaningar och samtidigt kryphål för producenterna, som liknar bilindustrins regler för att sänka sina utsläpp. Om en drivmedelsproducent inte klarar målen kan företaget köpa ”överprestationer” av en konkurrent. Klarar man inte av att sänka nivån på bensin kan man kompensera genom att sänka mer i den diesel man säljer. Man kan också välja att betala en straffskatt på vanliga oljebränslen, på uppemot nio kronor för en liter diesel och fyra kronor för bensin.
Har du minskat dina utsläpp mer under ett år får du krediter för nästa! Gissa om det blir mycket räknande fram och tillbaka?
För E85 ser framtiden oviss ut, får Sverige inte fortsätta med sin skattebefrielse lär priset gå upp så mycket att det slås ut. Men inblandningen av etanol kommer inte att försvinna eftersom utsläppen från bensin måste minska med sex procent – företagen kan inte lägga hela minskningen på dieseln.
För att klara målen måste volymerna av biodrivmedel förmodligen fördubblas jämfört med dagens nivåer, vilket är långt mycket mer än vad många bedömare anser att svenska producenter kommer att klara av. Och Sverige är redan storimportör av biobränslen.
Till den här ekvationen kommer flyg och fartygstrafiken som kommer att konkurrera om det som produceras. Ska deras utsläpp ner – vilket de ska – MÅSTE de lägga beslag på biobränslena.
”Klarar företagen inte kraven blir det straffskatter”
Eftersom de nya bränslena är dyrare att tillverka räknar regeringen med att priset på diesel går upp med 3–5 kronor och för bensin med 2–3 kronor till år 2030.
Klarar företagen inte kraven blir det som sagt straffskatter vilket lär påverkar priserna ännu mer, eller så höjer man priserna så mycket att försäljningen går ner och man klarar sina nivåer …
Framtiden ser alltså ljus ut för många tillverkare av koldioxidsnåla bränslen, nu finns det en långsiktighet som tidigare saknats och det kan skapas många nya jobb i landet. Men tar efterfrågan rejäl fart i övriga världen kan det bli huggsexa om de nya bränslena – och då kan priserna verkligen gå upp.
För alla som vill kunna köra sin förbränningsmotorbil framöver, utan att betala skyhöga literpriser finns det i dagsläget bara ett hopp: att elektrifieringen verkligen tar fart.
Se där, ett gemensamt incitament! Stötta omställningen till elbilar – så att kan man fortsätta att gasa ”gammaldags” Porsche!
