Tänk att min mamma var långt före sin tid med att noja över parkeringsplatser i Stockholm redan på nittiotalet. Men det finns en väsentlig skillnad: då var reglerna lika för alla – det är de inte idag. Detta är bakgrunden till parkeringshånet med 100-tals tomma elbilsplatser.
Uppvuxen i innerstan har jag följt utvecklingen från första parkett och sett hur allt fler platser offrats till förmån för gågator, vinterparkering för motorcyklar och nu dyra elbilar – som fått en gräddfil till stans sinande parkeringsplatser.
Men först en kort tillbakablick.
Det fanns en tid när parkeringsvakter var värdigt klädda och spankulerade runt med armarna korsade bakom ryggen. På den tiden var det fortfarande värt risken att inte erlägga p-avgift eftersom bötesbeloppet dels var ganska lågt men också för att det fanns färre lapplisor (ja, det var socialt accepterat att säga både dagis och lapplisa förut). Då jobbade de inte heller så systematiskt som de gör idag, med digitalkameror och tidtagarur.
Boten som då var lika stor som en dambinda skrevs ut för hand på karbonpapper, och även efter det att blaffan fästs bakom vindrutetorkarna gick det att springa efter för att försöka ”resonera” med dem, som ibland gjorde att räkningen revs. Ritsch-ratsch! Ja, så var det då, titta på filmen ”Sällskapsresan” om du inte tror mig.
Idag är de gula små remsorna helt oåterkalleliga. Det är som en prick hos Skatteverket. Nosar du fem centimeter för nära ett övergångsställe eller har fyra stillastående hjul på stoppförbud är det kört, då singlar den gula remsan ner från en ”parkeringstekniker” som hovrar i en drönare ovanför dig.
Hur som helst, från att parkeringsvakterna har varit en källa till min osämja (och ett uppsatsämne i sociologistudier på universitetet) har de blivit källor till den senaste parkeringskunskapen.
Det var bland annat så jag lärde mig att vi stockholmare blivit av med sisådär 4 000–5 000 gatuparkeringsplatser sedan 2017, men det var också så jag upptäckte att staden byggt 650 nya privata parkeringsplatser till de som kör elbil eller laddhybrid.
Idag är parkeringsreglerna utformade så att laddplatserna i Stockholm är öronmärkta för laddbara bilar. Vilket kan verka rimligt, eller? Men det få vet är att de också kan parkera där utan att behöva ladda. Är det rimligt att de som har råd att köpa dyra elbilar också ska ha en gräddfil till 650 exklusiva parkeringsplatser där de kan parkera till samma taxa som på andra parkeringsplatser?
Så nästa gång du snurrat runt i din Passat, Prius eller V70 i en halvtimme för att hitta parkering och undrar varför det gapar tomma platser på bästa adress i stan på dagtid – vet du varför.
Win-win för de som har råd med en batteribil för en halv miljon – lose-lose för oss andra…