När man kliver ur en ny Porsche 911 GT3 efter en längre körning kommer flera funderingar som ett brev på posten. En är var priserna på njurar ligger på Ebay. En annan är insikten om att 911 GT3 har potential att bli en riktigt bra bil – om den bara hade ett par hundra hästkrafter till. Och det är precis vad man får med nya Porsche 911 GT2 RS. Det är en helt vansinnig bil som producerar siffror större än en åldrings knapptelefon. 700 hästkrafter. 2,7 miljoner kronor.
340 km/h. Samtidigt erbjuds vi siffror som är absurt små: 2,8 sekunder till hundra och 6 minuter och 47 sekunder runt Nürburgrings berömda nordslinga. Med denna minimala tid stals världsrekordet för produktionsbilar från Lamborghini i princip innan bläcket från certifikatet hade hunnit torka. Tiden är nämligen fem sekunder bättre än för den tidigare rekordhållaren Lamborghini Huracán Performante, som fick behålla pokalen i mindre än ett år.
Det är en helt vansinnig bil som producerar siffror större än en åldrings knapptelefon.
Mer sensationellt är kanske att GT2 RS är hela tio sekunder snabbare runt Ringen än hyperbilen Porsche 918 Spyder som tog rekordet 2013. Med ett listpris på 2,7 miljoner kronor jämnt innan några kryss har gjorts i tillbehörslistan inte bara går GT2 RS som en supersportbil, den är också prissatt som en sådan. Om det hade varit en Ferrari hade ingen lyft på ögonbrynen men Porsche 911 har alltid varit en relativt nyktert prissatt sportbil.
Inträdet till 911-programmet börjar i Sverige på 942 000 kronor medan den rejsiga specialaren GT3 går på 1 515 000 kronor. Och med tanke på att redan GT3 är en sensationell bil: Kan GT2 verkligen motivera en prisskillnad på närmare 1,2 miljoner kronor? Dessutom föredrar nog många en högvarvig sugmotor framför en turboladdad dito. Vi har tagit oss till Porsches Silverstone Experience Centre för att få svar på våra frågor men möts av djupgråa moln samt en regnvåt bana.
Om himlen ser hotfull ut är det dock inget mot Porschen: skräckinjagande är bara förnamnet.
Den exponerade kolfiberhuven, framskärmarnas aggressiva luftinsläpp och den tornhöga akterspoilern får GT2 att mer likna en GT-racer än en gatbil. Men det är de gigantiska fyrkantiga luftintagen i frontspoilern som verkligen får ens knän att darra.
Lyckligtvis är det kralliga utseendet mer än bara skådebröd. 20-tumshjul med centrummutter fram och 21-tummare bak, fyrhjulsstyrning, standardmonterade keramikbromsar, karossdelar som framskärmar och motorlucka i kolfiberarmerad plast, tak av magnesium och avgassystem i titan är verkliga viktbesparande och prestandahöjande godbitar.
När man sticker in nyckeln på den klassiska platsen till vänster om ratten och startar monster-motorn grips man närmast av panik.
Men detta är inte allt. GT2 RS kan, till ett pris av ett par hundratusen kronor, även extrautrustas med ett så kallat Weissachpaket. Det innefattar inte bara kolfibertak utan även krängningshämmare och bärarmar i det lätta, exklusiva materialet, samt fälgar i magnesium. Paketet skalar därmed av ytterligare 30 kilo från bilens uppgivna tjänstevikt på relativt modesta 1 470 kilo.
Motorn på 3,8 liter ger som sagt 700 hästkrafter och 750 newtonmeter vilket innebär att GT2 RS är 120 hästkrafter starkare än 911 Turbo S och 80 starkare än förra generationen GT2. För att uppnå detta finns större turboaggregat och ett uppdaterat kylsystem som inkluderar en funktion som sprejar laddluftkylaren med vatten.
GT2 byggs uteslutande med Porsches sjuväxlade dubbelkopplingslåda PDK, men till skillnad från 911 Turbo driver den endast på bakhjulen.
När man sticker in nyckeln på den klassiska platsen till vänster om ratten och startar monstermotorn grips man närmast av panik. Nuvarande Turbo S är en djupt imponerande maskin men saknar faktiskt lite ljudmässiga kickar. GT2 är chockartat högljudd!
Det är även interiören. En snabb titt i konfiguratorn på Porsches hemsida avslöjar att man bland annat kan välja en kombination av rött och svart som verkar vara inspirerad av Hugh Hefners sovrum. I övrigt är interiören lika välskräddad som alltid i 911 och tillbehörslistan är i vanlig ordning lång som en balklänning.
Möjlighet att välja bort klimatanläggning och multimediasystem finns men de flesta köpare lär låta dem sitta kvar. Det är även möjligt att välja bort halvburen genom att avstå Clubsportpaketet, eller gå åt andra hållet och välja till helbur. Utöver detta finns tre olika sätestyper att välja på – ett normalt sportsäte samt två typer av lätta skalstolar.
Att parkera rumpan i det mest extrema av skalsätena ger en känsla som påminner väldigt mycket om GT3, förutom att varvräknarens rödmarkering börjar vid 7 000 istället för 9 000 r/min! Å andra sidan är den analoga hastighetsmätaren till vänster i instrumenthuset markerad till 400 km/h.
Redan vid det ögonblicket man drar iväg känns att detta är en betydligt mer seriös maskin än GT3. GT3-styrningen är visserligen fantastisk men den har inget att sätta emot känslan i GT2-ratten. Hjälpt av hjulupphängningar inspirerade av 911 Cup-bilarna svarar GT2 RS omedelbart och kommunicerar totalt på alla sätt. Så kan vi här och nu skrota påståendet att elektromekaniska styrningar är skit?
Piskad längs kurviga landsvägar uppvisar GT2 full karosskontroll, och kombinationen av bakhjulsstyrning och diffbroms med aktiv vridmomentsfördelning gör ett så briljant jobb att styra bilen genom tajta svängar att man svär att det är en mittmotorbil man sitter i, och inte i en med aktersnurra.
Och även i dessa fuktiga förhållanden erbjuder de specialframtagna Michelin Cup 2-däcken massivt fäste. Man ska dock inte sticka under stol med att det är lätt att frammana över- såväl som understyrning om man inte är försiktig med gaspådrag respektive uppsläpp.
Rekordet på Nürburgring visar just vad den här bilen är kapabel till när den framförs av någon som verkligen vet hur den ska hanteras.
Låt den istället löpa amok på en torr raka och det känns bokstavligt talat som att bli utskjuten ur en kanon. Ljudet är rikt, djupt, voluminöst. Skillnaden från att sitta i en GT3 är att det är du och inte boxersexan som skriker högst när kraften suger dig mot ryggstödet. Någon turbofördröjning känns inte av alls, det är endast våldsam, sömlös kraft som erbjuds.
Baksidan med RS spektakulära förmåga att svara och kommunicera är en märkbart tuffare fjädringskomfort än hos GT3. Den stora skillnaden kommer onekligen från de seriösa 911 Cup-inspirerade upphängningarna som visserligen förbättrar precisionen, men som också ökar vibrationerna i både fram- och bakaxel. De känns i ratten såväl som i sätet medan ytterligare bantad ljudisolering dessutom ger högre ljudnivå under körning.
Ur ett perspektiv är GT2 dock enklare att hantera än de enklare 911:orna. Det enorma vridmomentet betyder att man mer sällan behöver tveka vid en omkörning av, säg, ett par långtradare. Jämfört med en manuellt växlad GT3, vars rödmarkering faktiskt är svår att nå på vanlig väg, är kraften i GT2 hela tiden tillgänglig. Den standardmonterade PDK-lådan ger förstås också fördelen att bara kunna lägga i Drive och glida med när bilkön är ett faktum.
Den totala fokuseringen på körprecision och prestanda hos GT2 gör den ändå till en betydligt mer tröttande upplevelse vid vardagskörning. Misstolka inte, en GT2 fungerar även vid långa resor, men man ska komma ihåg att man anländer med känslan av att ha avverkat ett 24-timmarsrace på Spa. Det vill säga ledbruten.
Idag är vi inte på Spa men däremot på Silverstone Circuit, så efter att ha tagit tempen på GT2 på vanlig väg är det dags för den verkliga prövningen.
Silverstone, som skapats ur ruinerna av ett gammalt flygfält från andra världskriget, är bred och plan och har därigenom en irriterande egenhet – den får verkligt snabba bilar att kännas långsamma. Men detta drabbar knappast en Porsche GT2 RS.
När vi närmar oss det berömda Copse corner-kurvpartiet efter fullt ös på rakan innan, är vi övertygade om att det går alldeles för fort. Men GT2 sviktar inte ett uns, greppnivån och stabiliteten är otroliga. När vi sedan ställer oss på bromsarna inför högerkurvan efter den ökända Hangarrakan läser vi av 250 km/h. De keramiska bromsarna svarar med att halvera den farten på ett ögonblick, som om det var den självklaraste sak i världen.
Utöver bromsprestanda och ren hastighet, det som verkligen slår en är hur ofarlig och odramatisk GT2 är att köra fort med. Det går att dyka in i kurvor med tanklöst gasuppsläpp – en dödssynd med äldre 911:or – samtidigt som man kan stå på för fullt ut ur dem. Och när man känner vikten flyttas mellan axlarna telegraferas allting krispigt klart genom ratt och säte. Man blir aldrig överraskad eller slängd av vägen.
Till skillnad från ”widowmakern” 996 GT2 erbjuder nya GT2 också hängslen i form av en särdeles skonsam elektronisk stabilitetskontroll. Och trots att körningen med den manuellt växlade GT3:n föregående vecka uppskattades fullt ut, underlättade PDK-lådan faktiskt betänkligt på Silverstone där körningen hela tiden kräver fullt fokus.
Alltför snabbt är sessionen med nya GT2 RS över och vi vinkas in till depån. Jag kunde ha hållit på hela dagen och det kunde i sanningens namn även Porschen ha gjort. Det är en bil som är snällare än den ser ut, men också en bil man behöver ta sig tid att lära känna för att få ut det mesta av dem
Rekordet på Nürburgring visar just vad den här bilen är kapabel till när den framförs av någon som verkligen vet hur den ska hanteras. Det blir en påminnelse till alla som anser att Porsche 911 på något vis inte förtjänar att nämnas i samma mening som riktiga supersportbilar.
De som är tillräckligt lyckligt lottade att lägga upp 2,7 miljoner kronor redan innan kryssandet i tillbehörslistan har påbörjats kommer säkerligen inte att bli besvikna på upplevelsen bakom ratten.
Samtidigt påminner GT2 RS oss om hur bra övriga varianter i 911-programmet är, och det till en bråkdel av priset. En GT3 presterar nästan lika bra men erbjuder en ännu snabbare gasrespons, en betydligt större varvglädje samt en mer exhalterande ljudbild. Det gör att den framstår som ett rent klipp med sitt 1 185 000 kronor lägre pris!
