Det är sent på kvällen och vi har precis landat i sultanatet Oman i östra hörnet av den Arabiska halvön. Det är alltid en speciell känsla att anlända ett fjärran land, särskilt ett som har enorma rikedomar från naturtillgångar i form av olja och gas. Det är mörkt och varmt, och den fuktiga luften doftar lite sött. Utanför flygplatsen står nya Lexus LS 500h och väntar, för att på lyxigast möjliga vis transportera oss till hotellet. Den stora, Lexustypiska spindelgrillen som möter oss har 5 000 olika ytor som korsar varandra (7 000 i F Sport). Den passar bilen. Karossen är stor, men de svepande coupéliknande linjerna maskerar dess omfång. Bilen är lägre, bredare och längre än någonsin.
Liksom att landa i Oman är det en speciell upplevelse att bekanta sig med en ny LS. Det är modellen som lade grunden till hela det japanska premiummärket och som var helt överlägsen sina konkurrenter när den lanserades i slutet av 80-talet. Som europeisk testförare är det lätt att vänja sig vid tyskarnas sätt att tänka och även om Porsche, Mercedes, BMW och Audi bygger fantastiska lyxåk känner man alltid igen dem. En ny Lexus kan te sig mer exotiskt. Det är hantverk på japanskt vis. Man talar om Omotenashi, som är japanska för gästfrihet. Att bilen och människorna bakom alltid sätter bilägarens behov i främsta rummet.
Vi börjar med det kanske bästa med den här provkörningen. Att få uppleva bilen från baksätet. LS 500h säljs inte som lång version, den mäter redan 5 235 mm och höger plats i baksätet går att fälla till en halvliggande fåtölj. Jag väljer ett av shiatsumassageprogrammen och låter mig förtrollas av Lexus senaste flaggskepp. En rejäl knådning påbörjas och värmepunkter får min kropp att slappna av maximalt. Från en pekskärm i mittarmstödet kan jag manövrera alla funktioner och ska precis till att bläddra igenom utbudet av underhållning på skärmen framför mig när vi åker ut på en motorvägspåfart.
Oj, vad aggressivt föraren kör. Den 3,5 liter stora V6-motorn ylar hela vägen in i den annars knäpptysta kupén. Den växlar och varvtalet dyker gång på gång för att låta motorn vrida ur ett nytt växelsteg. Men njutningen från min baksätestron störs inte nämnvärt utan jag anländer till hotellet högst välmående. Lycka kan inte köpas för pengar, men komfort kan.
2) Med det högra vredet ställer du in körläge. Utöver Normal och Eco finns Comfort och Custom. Men även Sport och Sport+. Med vredet på vänster sida justerar man ESP-systemet.
3) Sätena är klädda i så kallat Lanilineläder som är upp till 30 procent mjukare än vanlig läderklädsel. Endast den finaste procenten av hudarna väljs ut och förädlas så att de ska ge ett så naturligt utseende som möjligt.
Dagen efter är det dags för mig att inta förarplatsen. Redan när jag närmar mig bilen välkomnas jag av att den höjer sig 30 mm samtidigt som förarstolens sidostöd sjunker undan och bälteshållaren höjs. Allt för att min entré ska bli så graciös som möjligt. Interiören är genomarbetad och designad, men ändå lättförståelig. Det är mycket flytande linjer och en hel del finesser känns igen från sportkupén LC, som LS delar plattform med. Körlägesväljarna sticker ut som små horn på sidan av den läderklädda instrumentpanelen. Ratten är mindre och sportigare. Dörrhandtagen svävar ut ur den veckade klädseln i dörrsidorna.
De skickligaste yrkesmännen som har hand om inredningens hantverk kallas Takumi. De ansvarar bland annat för Kirko-glasskulpturerna i dörrsidorna som finns som tillval och de handvikta dörrsidorna. En Takumi måste genomgå synundersökning vart fjärde år, och varje arbetsdag inleds med att de ska vika en perfekt Origami-katt på under 90 sekunder. Med fel hand.
Ett tryck på startknappen och klimatanläggningen börjar susa diskret. Infraröda sensorer känner efter hur många som sitter i bilen och mäter respektives kroppstemperatur. Densamma tar sedan hänsyn till solens strålar och justerar luftflöde och temperatur på behagligast möjliga vis i sexton olika zoner. Lexus kallar det klimatconcierge. Vi rullar iväg ljudlöst och även om man kan köra på endast elmotorerna i hastigheter upp till 140 km/h drar bensinsexan strax igång.
Och nu förstår jag att chauffören igår kväll inte alls körde aggressivt. Lexus har istället satsat på att ge LS 500h ett riktigt vasst motorljud. Det sjunger läckert från sugsexan redan på halvgas. Det här är mer Porsche Panamera än Mercedes S-klass. Man har jobbat stenhårt på att göra kupén dödstyst, bland annat med ljuddämpade hjul för att undvika vibrationer, men bjuder sedan på bensinmotorsymfoni i sin toppmoderna elhybrid.
Motorerna letar sig igenom växelstegen, som är hela tio stycken. Drivlinan är densamma som i LC 500h med tre mekaniska växlar, tre fiktiva CVT-steg på varje växel och sedan en överväxel. Fördelen med alla växelsteg är främst att ge bilen en mer engagerande körupplevelse, men även att ge bättre acceleration och gasrespons samt möjlighet att köra helt på el i högre hastigheter.
Bilens tyngdpunkt ligger precis i nivå med förarens säte, och tillsammans med det trevliga motorljudet är nya LS en mer engagerande förarupplevelse än någonsin. Även om motorn har krympt från en V8 i LS 600h. Med paddlarna bakom ratten har du fritt spelrum till de tio växelstegen och det kan vara kul en stund. Men trots att den här bilen gör 0–100 km/h på 5,5 sekunder trivs den bäst att köras värdigt.
Redan i normalt körläge gör bensinmotorn en hel del käckt väsen av sig, men i sportläge blir det allt intensivare. Är du inte en bensinmotorälskare finns det dock annat att lyssna öronen till. Den magnifika Mark Levinson-anläggningen har inbyggd brusreducering och 3D surroundljud ur 23 högtalare utplacerade på 16 olika ställen i bilens interiör. Enligt Lexus själva kommer detta ljudsystem att vara riktmärke för bilbranschen i tio år framöver.
Hela infotanimentsystemet styrs i vanlig ordning från en pekplatta bakom växelväljaren. Det fungerar tillfredsställande och man vänjer sig. Även om man kan tycka att det vore enklare med ett vred, som kan ha en pekplatta ovanpå.
Säkerheten har det inte tummats en sekund på och LS 500h bromsar inte bara för fotgängare i vägen, den styr även undan. Om autobromssystemet räknar ut att det inte räcker med att bromsa för en fotgängare, styr den helt enkelt undan bilen för att rädda livhanken på den oskyddade trafikanten. De autonoma funktionerna är på en nivå man kallar för steg två (av fem), och innebär adaptiv farthållare och filhållning av den bättre sorten. Strålkastarna består av 24 LED-ljus vilka är adaptiva i två våningar. Den undre våningen bländar av för i trafik, när den övre våningen alltid är upplyst.
Teknikfrossan kommer inte att göra någon besviken. Och även om det försprång som Lexus skaffade sig över de andra premiumtillverkarna när de lanserade LS inte finns kvar i samma mening, är det en speciell känsla att bekanta sig det bästa från Japan.
