Renault Trezor: Framtiden ser rött

Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer vi att använda oss av elektriska och självkörande bilar. Här och nu kör vi fortfarande själva men sedan har vi Trezor, Renault-konceptet som visades på bilsalongen i Paris. Denna dramatiska kolfiberflundra vittnar tydligt om framtiden.

Renault Trezor: Framtiden ser rött
4 månader har det tagit att bygga denna konceptbil. Kolfiber, läder och trä är de viktigaste materialen.

Renault Trezor är en supermodell på hjul, gjord för catwalken, men idag ska den köras. Sitt första framträdande gjorde den på bilsalongen i Paris i september.

Det har ju gått några månader sedan dess men konceptet känns fortfarande aktuellt när vi möter bilen på Technocentre där Renault arbetar med sin framtid. Den framstår snarast som en hälsning från morgondagen. I själva verket har Trezor alla framtidsattributen, drivs elektriskt, kör sig själv och lyser med laser och LED. Åtminstone teoretiskt då alla bildskärmarna är släckta idag och den smartphone, med vilken föraren identifierar sig, är en dummy.

"Bildskärmarna är urkopplade", förklarar projektledaren Minh au Trong. Annars ser Trezor bakåt med hjälp av två videokameror. Idag är vi här för att se framåt och få svar på den spännande frågan: Hur ser den ut, framtiden?

Först spärras en gata av för oss och framtiden och vi instrueras att inte köra fortare än 30 km/h. Verkar spännande, som att uppleva science fiction i slow motion. Men vem ger fullgas redan vid första daten? Med 350 hk skulle motorn, hämtad från Formel E, kunna ge rejält drag åt de handskurna 295-däcken om man tryckte "plattan i mattan". Detta skulle riskera att rycka bort det snygga röda ytskiktet på Continental-däcken och framkalla ett vredesutbrott hos bilens designer. Och det vill vi ju inte, för honom ska vi senare ha en pratstund med.

Föraren ser rött. Det ser coolt ut men gör att man snabbt känner sig sjösjuk.

Medan vägen spärras av använder vi tiden för en smula teori: Minh au Trong förklarar hur jag ska ta mig in i bilen, med samma vänliga lugn som en körskolelärare under första körlektionen. Bra idé, för Trezor har inga dörrar. Förare och passagerare kliver istället över en hög "tröskel", som på gamla tävlingsbilar. Alltså höger ben på sätet, ta stöd, huka dig ned under huven och låt vänsterbenet följa med.

Inte så svårt som det ser ut. Stolen är fast monterad och därför kan jag ställa in pedaler och nackstöd med vackra aluminiumreglage. Au Trong förklarar nu hur jag startar, de olika körprogrammen och hur jag ändrar körriktning. Vi låter inte bilen köra själv idag och det passar mig rätt bra. 

En knapptryckning och två elmotorer, samma som manövrerar bakluckan på en Espace, sänker ned den 60 kg tunga cockpithuven. Denna funktion är den enda i hela bilen som sköts med serietillverkade komponenter.

Sikten framåt är utmärkt men starkt färgad: Vi ser rött. Vindrutan består av polymerakrylat (PMMA), ett reptåligt konstmaterial som bland annat används vid rymdfärder. Rött läder, rött trä och röda bildskärmar hör till de viktigaste delarna i cockpiten. Jag styr med en kantig ratt med tre bildskärmar i ekrarna. Bakom den välver sig OLED-displayer under gorillaglas – ett skrap- och bryttåligt material som används vid smartphone-tillverkning.

Hur man kommer in i bilen i tre steg:
1. Höger ben in. Låt foten vila på sätet.
2. Huka dig ned under huven.
3. Låt vänsterbenet följa med och glid in bakom ratten.

Bilen reagerar omedelbart på de eleganta aluminumpedalernas rörelser. Bromsarna skriker lite men verkar med full säkerhet. På nollkommanågonting sekunder accelererar Trezor till fartgränsen på 30 km/h. Det är ett par hundra meter och tre kurvor innan det är dags att vända och efter varje tur samlas det bara mer och mer människor längs Rue Delahaye.

Att väcka uppseende hör till kärnvärdena hos en konceptbil. Det är riktigt men konstruktörerna har här också tänkt på hur bilen ska fungera: Batteriernas vikt är så fördelad att 51 procent ligger över den drivande bakaxeln. Man får snabbt förtroende för bilen som väger 1,6 ton.

Styrningen är direkt men en smula tung. I hjulhusen hörs ljudet av stenar som kastas upp från vägbanan och transmissionen ger ett vinande ljud ifrån sig. Ett par hundra meter och sedan måste vi vända. Skjutreglaget på mittkonsolen förs framåt till R och sedan ser man bakåt. Nej, det gick inte. Backspeglar finns inte och inte heller något bakre fönster. Då hjälper bara den beprövade metoden att manövrera på känn, och varför skulle en konceptbil ha parkeringsradar?

Vi instrueras att inte köra fortare än 30 km/h. Verkar riktigt spännande, som att uppleva science fiction i slow motion.

Har ni någon gång backat i en folkvagnsbuss utan bakfönster, och med infällda backspeglar, mot en lastbrygga? Ungefär så känns det att hantera Trezor. En vakt kommer till hjälp. Fortsätt, fortsätt, stopp. Bra. Ändå är vänddiametern godkänd för en bil som är 4,70 meter lång och 2,18 meter bred.

I sportläge reagerar Trezor omedelbart på "gaspådrag". Eftersom vi ser ut genom den röda vindrutan får hela omgivningen ett kraftigt rödstick.

"Trezor har inga dörrar. Förare och passagerare kliver i stället över en hög "tröskel", som på gamla tävlingsbilar."

Minh au Trong berättar att han varit emot den röda rutan men att designern hade insisterat på att ha den. Utifrån sett har han rätt: Med sin metalliskt glänsande kaross och det stora röda fönstret ser Trezor verkligen cool ut.

Efter några minuter instängd i detta röda rum är jag inte längre så säker: Den kraftigt färgade omgivningen sätter sig en smula på synnerven. Efter några vändor till kliver au Trong ur bilen, han verkar ha förtroende för mig nu, och fotografen börjar ta interiörbilderna. Vi kör vidare tills hon också blir konstig av ljuset, men många röda bilder har hon i alla fall på kamerans minneskort. När vi precis blivit klara börjar det regna och Trezor måste köras in. När den åker iväg ser den fortfarande overklig ut med sin ljusa kolfiberkaross och sina dramatiska proportioner.

Under motorhuven baktill vilar drivaggregatet hämtat från Formel E. Motorn på 350 hk tar Trezor från 0 till 100 på mindre än fyra sekunder, nästan ljudlöst.

Designchefen: "Jag lämnade Mazda för tidigt"

Sedan 2009 har Laurens van den Acker lett Renault Design i en emotionell riktning.

• Vad står namnet Trezor för? 

Namnet kommer från "trésor"– skatt. Bilen öppnar sig därför som ett schatull och utifrån verkar den sval och inbjudande medan inredningen andas trygghet. Det metalliska skalet står för stabilitet och skydd och den röda interiören för passion. 

• Vilka delar kommer i serieproduktion?

Renault kommer inte att tillverka några sportbilar förutom Alpine. Vi kan däremot ta med oss känslan till den övriga produktionen. På strålkastare och bakljus har vi här infört en ny signatur som vi kommer att använda oss av. Vi kommer inte att tillverka bilar utan markerade "skuldror" på lång tid framöver. Som ett latinskt märke måste Renault förföra. Detta fungerar riktigt bra för närvarande, till exempel med färger.

"På strålkastare och bakljus har vi här infört en ny signatur som vi kommer att använda oss av."

• När kommer nästa steg i Renaults design?

Det kommer att dröja två–tre år innan det kommer någonting nytt. Utvändigt blir det inga revolutioner, snarare i interiören.

• Är det dags för dig, rent personligen, att gå vidare?

För att göra ett bra jobb måste man stanna kvar minst två generationer. Sett på det viset lämnade jag Mazda för tidigt.

Continental-däckens diameter är 21 tum fram och 22 tum bak. Sidorna av slitbanan är handskurna för att leda bort vatten medan mittpartiet är färgat rött och helt omönstrat.

Huven väger 60 kg och öppnas och stängs av samma mekanism som hanterar bakluckan på Espace.

Bearbetning: Bengt Dieden