Prov: Audi RS4 Avant: Tröstkombin för RS-fans

Premium Med en 2,9-liters biturbo-V6:a på 450 hk med 600 Nm i vridmoment vill Audi trösta sina RS 4-fans efter förlusten av den karismatiska V8-motorn. Men den nya superkombin har även annat än kraft att bjuda på.

Prov: Audi RS4 Avant: Tröstkombin för RS-fans

Biltillverkarna trasslar ofta till sin egen historia. Audi, till exempel, framhåller gärna sin första RS 4 som redan 1999 hade en dubbelturbo-V6:a under huven med den för tiden ansenliga effekten 381 hk. Den avlöstes av en högvarvig V8 utan turbo vilken Audi upphöjde till kult för att sedan låta falla i glömska.

Den nya motorn är nämligen bättre i alla avseenden: mer effekt, mer vridmoment vid lägre varvtal (600 Nm vid 1 900 r/min) och lägre förbrukning dessutom (8,8 l/100 km, alltså 17 procent bättre än V8-motorn enligt Audi). Nå, i praktiken då? Vi testar RS 4 på en slingrande spansk väg som tar oss från Malaga och norrut upp i bergen. Några tvivel om 2,9-litersmotorns kapacitet hade vi egentligen aldrig. Ljudet som den gav ifrån sig när vi startade var tillräckligt. Men sedan blev det väldigt tyst.

Stillheten varar så länge vi kör i en lång utförsbacke, Drive select-funktionen styr drivningen, avgassystemet och styrningen. Chassit arbetar i autoläget och hittar bästa inställningen av dämparna beroende på körförhållandena. Dämparna står i förbindelse med varandra genom diagonalt dragna hydraulledningar och med ventiler som reglerar oljeflödet. Allt för att minska krängningen (kallas DRC och kostar extra).

 

En härlig känsla förmedlas av ratt och växelväljare i perforerat läder. Tidtagning finns för 99 banvarv – nu fattas bara tävlingsbanan.

Fungerar det? Ja, alldeles utmärkt så länge systemet inte försöker eliminera all krängning. En smula krängning behöver nämligen RS 4. Varför det? För fartupplevelsen, känslan av kraft och njutningen av att ta en kurva i hög fart. Du sitter i en sportstol, med tunn stoppning och något för kort ryggstöd, och ger dig in i en snabb kurva med stor entusiasm och märker att bakvagnen först känns lätt och sedan att framvagnen börjar släppa något. Att RS 4 skulle ge den känslan i höfterna var knappast avsiktligt.

Vi får se om det var unikt när vi ger oss in i en fantasifull kurvkombination med först en tunnel och en nedförslöpa som slutar med en 360-graderskurva. Här har vägbyggaren allt haft bra roligt. Sedan en kombinationskurva, vänster, höger, pang-pang, inte alltför tvär. Tydliga rattutslag i RS 4, bakvagnen arbetar med, inte alltför mycket men ändå så det känns.

Upp till 1 510 liter bagage får plats i RS 4, en ansenlig mängd för en högprestandabil.

Det är tydligt hur mycket framvagnen kan uträtta när det gäller precisa kursförändringar. Precis som hos en annan känd bil från Ingolstadt (jaja, Audi Sport har nu sitt säte i Neckarsulm men RS 4 byggs i Bayern). De breda 20-tumshjulen (19 tum standard) ger den 1 715 kg tunga bilen ett rejält grepp i kurvorna och hjälper den att hålla ideallinjen i kurvorna medan fyrhjulsdrivningen med  självspärrande mittdifferential hanterar motorns kraft.

Det helt mekaniska systemet skickar normalt 60 procent av kraften till bakhjulen och vid behov upp till 70 procent till framhjulen. I den bakre sportdifferentialen fördelas sedan kraften optimalt. Utöver detta kan elektroniken bromsa hjulen individuellt för att underlätta kurvtagning och öka stabiliteten. Samtidigt minskar man då gradvis den äkta körkänslan i bilen.

Det gäller framför allt styrningen där testbilen naturligtvis var utrustad med tillvalet Dynamisk styrning. Denna kan inte bara ändra styrutväxlingen utan även göra korrigeringar när den anser att föraren inte gör rätt. Detta ofog tar den sig för i det dynamiska körläget i farter över 30 km/h, förutom det arbetar det elektromekaniska systemet mycket bra och med väl avvägd styrkraft. Men ändå känns det som en smula för mycket gummi mellan hjulen och den med peforerat läder klädda ratten. Det kittlar inte tillräckligt i handflatorna helt enkelt.

Skärmar som breddar hela tre centimeter: under dessa ryms 20-tumshjulen.

Synd, då V6-motorn väntar oroligt, startar omedelbart och de bägge turboaggregaten pressar in luft med 1,5 bars tryck i förbränningsrummen. Vid 6 500 r/min nås rödmarkeringen på varvräknaren, dags att växla. En lätt tryckning på den högra växlingspaddeln vid ratten och nästa av de åtta växlarna ligger i. Momentomvandlaren reagerar snabbt men växellådan växlar med ett litet ryck.

Alltså ingen dubbelkopplingslåda? Nej, men den här växellådan kan också vara komfortabel, precis som hela RS 4. Då arbetar fjädrar och dämpare mycket finstämt tillsammans och bilen flyter över vägens ojämnheter. Växellådan tar sig mjukt upp och ned genom växlarna, avgassystemet håller klaffarna stängda och motorn mullrar bara svagt.

Lustigt, javisst, men sådan är denna Audi som vill uppfylla alla anspråk. Det har inte funnits många sådana i historien.

Audifrontens karaktäristiska form går igen i den eleganta skinnklädseln.