Prov: Nya Mercedes G-klass i bara metallen

Premium Mercedes G-klass. Vid Mercedes senaste testkörning fick vi möjlighet att känna på en nästan produktionsklar prototyp av nya G-klass. Vi gör det på berget Schöckl – platsen där alla G-klass sedan 1979 fått genomgå sitt eldprov. Är den nya bilen en värdig efterföljare till en legend?

Prov: Nya Mercedes G-klass i bara metallen
En G-klass betar av några av de 200 milen på testbanan utanför Graz där de fortfarande byggs för hand i Magna Steyrs G-klassfabrik.

Schöckl är inte det högsta berget kring Graz i Österrike, men det är det mest populära. Här samsas familjer på utflykt med mountainbikers och paragliders. Förutom en myriad av sätt att ta sig nedför berget finns det tre populära varianter att ta sig uppför det: linbanan, den asfalterade huvudvägen eller Magna Steyr-experternas väg. Alla G-klass sedan 1979 har fått genomgå sitt eldprov uppför den 5,6 kilometer långa sträckan som kryllar av klippblock, stenar, rötter och djupa hål. Med vinklar på upp till 60 procent och enorma lutningar och ofta bara en bilbredd mellan de tjocka träden, kräver man att varje G-klass ska klara 200 mil på denna jobbiga sträcka utan att gå sönder. 

Vad som först förefaller vara en ganska avslappnad provtur visar sig snart vara raka motsatsen när jag följer med en av testingenjörerna. Detta möjliggjordes på en av de sista testrundorna med nästan produktionsklara prototyper av nya G-klass.

Eftersom Schöckl tur och retur innebär extrem biltortyr under ett ganska snabbt förlopp betyder de tidigare nämnda 200 milen på tortyrbanan ett helt billiv. Framför allt växellådan prövas hårt: mycket gas och lite broms. Hela färden sker i en sådan absurd takt att en vanlig bil troligen skulle brytas sönder inom några minuter. 

Heldigital instrumentering, S-klassratt och ett allmänt lyxintryck. Enda likheten med originalet från 1979 är handtaget på passagerarsidan (som nu är både läderklätt och kolfiberinfattat).

Här föddes myten Mercedes Geländewagen. Maximal robusthet och inget utrymme för misslyckande. Det är ett spännande men ansträngande jobb för testförarna. För passagerare är det, milt uttryckt, obekvämt. Utan en ratt att hålla sig i ligger jämförelsen med en rodeoritt på en arg tjur nära till hands. Första upptäckten: inga bulor – huvudutrymmet förblir enormt även i nya G. Den andra: Respekt! Denna G saknar nämligen en viktig del från föregångaren: den stela framaxeln. 

Även om det finns seriösa offroadfordon med oberoende hjulupphängning fram har tekniken en baksida: Vid full kompression, som här när framvagnen allt som oftast dyker mot marken, minskar markfrigången märkbart vilket gör oljetråget utsatt för vassa objekt. Men G håller ett gott avstånd till det skrovliga underlaget. 

Faktiskt upplevs nya G-klass lika fast och solid som föregångaren när vi bränner nedåt mot dalen. Men när vi vänder och försiktigt klättrar uppåt igen kan man märka en minskad markkontakt när ett hjul krafsar där föregångaren skulle haft fullt grepp. En petitess som man inte behöver fundera mer på.

Mercedes har inte sparat på terrängtekniken i den första nya G-klassen sedan 1979, tvärtom. Här finns också tre differentialspärrar för fram-, mitt- och bakaxel, och lågväxeln har reducerats från 2.1:1 till 2.9:1 – en perfekt offroadratio. Transferlådan arbetar baktungt ospärrad med fördelningen 40/60 mellan fram- och bakaxel. Nya G har även ett ökat vadningsdjup (plus tio centimeter), samt nya rampvinklar för att kunna ta sig an ännu brantare väggar. 

Om det endast gällde terrängduglighet skulle Mercedes kunna bygga G 463 i all evighet. Istället är det den ständiga utvecklingen av utrustning ombord som gör en fortsättning av nuvarande modell omöjlig. Vad som ursprungligen var ett spartanskt militärfordon för en hjälmförsedd besättning (därav huvudutrymmet) har i modern tid utvecklats till en AMG G 65 som är märkets dyraste modell. Ganska talande. Samtidigt gör det enkla grundkonceptet och tekniken, framför allt den smala designen med sina medföljande komfortbrister, att lyxkänslan i den kantiga lådan uteblir.

Schöckl proved – since 1979!

Och det är precis här som utvecklarna har börjat, att bredda karossen och spårvidden, nästan osynligt för ögat men märkbart för känslan. Detta utlovar en klart förbättrad kurvtagningsförmåga (ett område där föregångaren inte hade speciellt mycket talang), bättre kördynamik och även säkerhet. Redan nu när man skumpar runt på berget bevisar nya G något annat. Nämligen att rymdkänslan i kupén har förbättrats markant trots bara några centimeter bredare kaross. Nu är det S-klassnivå på interiören. 

Med modern teknik finns inget som längre kan rå på G-klass. Motorer och utrustning har redan förflyttat den ljusår från originalkonceptet. Det anmärkningsvärda är däremot att man kunnat förbättra offroadegenskaperna på den nya modellen. 

För ett otränat öga ser den precis likadan ut. Vi vet att den är helt ny.