Prov: Jaguar XE SV Project 8 – ett riktigt rovdjur

Premium XE SV Project 8 är Jaguars mest kraftfulla och kompromisslösa gatbil någonsin: En mellanklassare med 600 hästar! Vi har kört den. Och vi älskar den.

Prov: Jaguar XE SV Project 8 – ett riktigt rovdjur

Vi kan börja med att fastslå en sak: det här är egentligen ingen supersedan, den råkar bara ha en fyrdörrarskaross. I uppbyggnaden liknar XE SV Project 8 faktiskt mer en Porsche 911 GT3 RS än en BMW M5. Att bilen har ett baksäte kan mer betraktas som en bonus. Om man inte väljer till Track Pack, då ersätts nämligen baksoffan av en halvbur och framstolarna blir än mer extrema, byggda i kolfiber och dessutom fyrpunktsbältade.

Ett tillval för strax över 100 000 kronor som spar 12,2 kg på vågen och som troligen majoriteten av de 300 bilarna som ska byggas, kommer att ha. Varför börja snåla när man lagt drygt 1,7 miljoner kronor på en mellanklassare?

Men varför skulle man vilja betala "så mycket för så lite"? Sanningen är att det här är inte lite. Inte på något sätt. SV i modellbeteckningen står för Special Vehicle (Operations), den avdelning av Jaguar Land Rover som tar fram de allra mest extrema versionerna av företagets modeller. Här har ingenjörerna bokstavligt talat fått fria händer att skapa ett monster, och resultatet är helt briljant.

Taket och framdörrarna är de enda karossbitarna som delas med vanliga Jaguar XE.

Receptet är egentligen ganska enkelt: ta den minsta bilen och skohorna ner den största motorn under huven. Voilà, en superbil. På pappret, ja, men det krävs lite mer tankekraft om anrättningen ska bli så här pass lyckad.

Project 8 är fyrhjulsdriven, fälgarna är skodda med klistriga Michelin Pilot Sport Cup 2-däck (det är första gången det händer på en Jaguar) och fjädrar/dämpare är helt exklusiva för just den här bilen. Fjädrarna är 4,5 gånger styvare än på en vanlig XE, så Comfortläget är knappast komfortabelt – bara "minst sportigt". Faktum är att skillnaden mellan Comfort och Dynamic inte är speciellt stor, det är först i läge Track som bilen ändrar lynne på ett förbluffande sätt.

I Comfort kan man faktiskt använda bilen på vanlig väg, om man inte har alltför höga krav på åkkomforten. Track betyder bana och funkar endast för sådan typ av körning. Karosskrängningen går då från minimal till absolut noll och reaktionerna blir än mer direkta.

Halvburen som ingår i Track Pack ökar bilens vridstyvhet med 27 procent jämfört med fyrsitsversionen (lilla, klickbara bilden).

Styrningen är ett kapitel för sig, speciellt i läge Track. Instyrningen är blixtrande snabb och känslan i ratten är otroligt krispig. Balansen genom böjarna är i stort sett helt neutral, mycket tack vare fyrhjulsdriften som jobbar på ett oerhört intelligent sätt där bakhjulen premieras ända till de börjar förlora fäste, då fasas framhjulen in successivt.

Den som vill ha en bil att drifta med på bana gör nog klokast i att köpa någonting annat (företrädesvis bakhjulsdrivet), för Project 8 är gjord för fart, inte sladd. Visst går det att provocera bilen till överstyrning, men det är inget som kommer naturligt – och dessutom kräver det sådant övervåld att man måste vara smått penalistiskt lagd för att få bilen att bete sig på det sättet.

Nürburgrings nordslinga har avverkats på 7.21,23 minuter, rekord för en fyrdörrarsbil.

Kör man bilen som den vill bli körd levererar den fart och precision som ingen annan fyrdörrarsbil kommer i närheten av. Knivskarp instyrning i ingångarna, perfekt balans genom kurvorna och sensuella fyrhjulssladdar i utgångarna. Sinnessjukt effektivt och barnsligt roligt på samma gång. Och tro inget annat, bilar som BMW M5 och Mercedes-AMG E 63 är som degiga minibussar i jämförelse. De är gatbilar som funkar hjälpligt på bana, den här bilen är byggd för att excellera vid bankörning.

Så, hur är den då på vanlig väg? Förutom det väldigt fasta chassit är bilen förvånansvärt lättkörd. Styrningen är visserligen åt det rappare hållet och motorn är alldeles för stark för vad som är vettigt ute i trafiken, men faktum är att det går alldeles utmärkt att finköra den här bilen.

Motorn är en kompressormatad V8 på fem liter som vrålar ur sig 600 hästar vid 6 500 r/min. Den har sitt maxvrid vid 3 500 r/min, men det är 700 Nm och så mycket behöver man sällan vid vanlig körning – då räcker lågvarvsvridet utmärkt, och den åttastegade automatlådan växlar lugnt och fint i alla lägen.

Motorhuven och framskärmarna är gjorda i kolfiber. Bromsskivorna fram mäter 400 mm.

Marktrycket på bakvagnen är 122 kg i 300 km/h.

Det är snarare vid bankörning som just växellådan upplevs som den "minst speciella" delen av körupplevelsen. Den gör sitt jobb, men är inte lika fantastisk som resten. Motorn däremot, är något så ovanligt (och trevligt) som "toppig", trots det monstruösa vridmomentet i mellanregistret. Den går alltså värre och värre ju närmare rödmarkeringen man kommer. Och över 6 000 r/min är maskinen inget annat än magisk, både vad gäller respons och ljud.

Trots sitt brittiska ursprung kommer samtliga 300 exemplar av XE SV Project 8 att vara vänsterstyrda, och lita på att de kommer gå åt fort – den saftiga prislappen till trots. Kan man hålla sig från att beställa Track-paketet får man en våldsamt snabb och någorlunda praktisk familjebil.

Och även utan baksätet är detta en av världens mest underhållande och kompetenta trackdaybilar, som dessutom går att leva med till vardags. En riktig bedrift.

Några interiörbilder har inte släppts ännu, detta är en vanlig XE. SV Project 8 har alcantararatt, konventionell växelväljarspak och kolfiberdetaljer på mittkonsolen.