Vad är nytt?
Allt. Eller ja, egentligen inte så mycket. Plattformen är en fem centimeter kortare variant av 6-serien, motorn är densamma som tjänstgör i M550i samt M5 och även namnet är bekant.
BMW:s 8-serie har siktet inställt på Mercedes S Coupé, Audi A7 och Porsche Panamera och visst har Münchens designers lyckats att ta fram en trevlig skapelse. En riktig coupé med långsträckt motorhuv, elegant sluttande och låg taklinje samt en spårvidd som annars endast är förbehållen supersportbilar. Den aktuella toppmodellen M850i uppvaktar dessutom med en mängd högglanssvarta detaljer, kolfiber och gigantiska luftintag. Något som dämpar intrycket av en elegant långfärdsmissil.
Motorn är däremot, precis som man förväntar sig av en V8 från BMW, en absolut juvel. Den något nedtrimmade biturbomatade vinkelåttan på 4,4 liter lämnar respektabla 530 hästar mellan 5 500 och 6 000 r/min och uppnår sitt maximala vridmoment på 750 Nm redan från 1 800 till 4 600 r/min.
Enkelt uttryckt: Den nästan två ton tunga bilen går som en skållad råtta! Närmare bestämt krävs det endast 3,7 sekunder för den digitala nålen att sprinta förbi hundrastrecket och vidare till 250 km/h. Utan den förhatliga elektroniska begränsaren hade bilen nog utan större problem spräckt 300 km/h-vallen.
Sportcoupén använder sig av en så kallad ”cluster architecture”, vilket innebär att man kan kombinera en hel del olika material under skalet för att sänka vikten. En generös användning av höghållfast stål, aluminium, magnesium och kolfiberförstärkt plast innebär en viktfördel för bjässen med 100 kg jämfört med exempelvis en S Coupé.
Bilens yttermått (4 851 x 1 902 x 1 346 mm) gör inte körningen speciellt lätt och spritsig och därför har 8-serien fyrhjulsstyrning och en variabel styrutväxling som standard för att virtuellt förkorta axelavståndet, vilket både ger ris och ros. Men mer om det senare. I standardutrustningen ingår fyrhjulsdrift för samtliga varianter och på typiskt BMW-manér är den kraftigt bakhjulsbetonad.
Precis som alla andra storväxta modeller från München använder M850i dubbla länkarmar fram samt multilänkar på bakaxeln som även är utrustad med en elektronisk differential. Ställbara adaptivdämpare ingår i standardutrustningen, annars kan även en adaptiv M-Sport fjädring med aktiva krängningshämmare beställas. Luftfjädring finns inte ens på tillvalslistan.
Även om bilen känns en aning som ett hopkok av BMW:s befintliga modellskara, finns dock en del modellspecifika punkter under skalet. Fjädringssetupen, hjälpramsfästena och axelkinematiken är alla unika för M850i, precis som dess axelavstånd och väldiga spårvidd.
Hur är den att köra?
BMW har haft alla chanser att göra 8-serien unik, sportig och flådig. Men redan när man kliver in i den blott 1,35 meter höga flundran känns allting väldigt bekant. Interiörens layout andas 5-serie, 7-serie och i stort sett alla andra aktuella modeller från München.
Visst känns allt högkvalitativt och dyrt, men bortsett från den ofantliga mängden matta kromdetaljer är det inte mycket som skiljer lyxkryssaren från sina mer lågmälda syskon. Glid ned i de fantastiska stolarna och blicken vilar på ett helt digitalt mätarlandskap. Synd, för de analoga mätarna från förr hade definitivt sin charm och var dessutom enklare att läsa av. Numera får man förlita sig på head up-display.
Man sitter lågt, omsluten av höga dörrsidor och en nästan lika hög och väldigt bred mittkonsol med ännu fler detaljer i matt krom och, om man så önskar, växelväljare, I-drive-vred och startknapp i glas. En mycket trevlig plats att vara på, men frågan är om det räcker för att hålla Mercedes, Audi och Porsche stångna? Jag tvivlar på det.
Ett tryck på glasknappen och monstret under den långa motorhuven vaknar morrande till liv. Så här ska en motor kännas: len och ytterst reaktionssnabb, där inte heller mellanregistret känns ens en gnutta segt och med en urkraft i toppen av varvtalsområdet som skulle kunna väcka de döda.
Snabb är bara förnamnet när man sitter i toppmodellen. Världen framför sugs in med en infernalisk hastighet och man börjar nästan undrar om högerpedalen kan kröka tid och rum. Sanslöst!
Helt perfekt alltså? Nja, inte riktigt. Irritationen börjar när man försöker svänga med fartmonstret. 8-seriens aktiva integralstyrning lever inte riktigt upp till förväntningarna. Ratten har svårt att förmedla vägens beskaffenhet och känns en aning svampig i mittläget, oavsett vilka körinställningar som har valts.
Dessutom överraskar den mer än gärna föraren i kurvorna med sin adaptiva tyngd. Här kan styrningen plötsligt mycket väl få massvis med servostöd mitt i kurvan. Har man väl lärt sig styrningens nyck, är 8-serien en mycket kompetent GT-vagn som känns stabil och lätt i kurvorna. Bakaxeldiffen bidrar till ökat grepp och är dessutom ställbar ifall man önskar mer sportighet, men utan att tumma på stabilitet och körsäkerhet.
Det finns dock ännu en sak som irriterar: fjädringen. Dess fina och kompetenta förmåga till trots, är den inte fullt ut lika sofistikerad som konkurrenternas. På motorvägen sväljer den det mesta av ojämnheterna, men den känns trots allt en aning orolig.
Nördfakta
Den första generationen av 8-serien saknade som bekant en viktig ingrediens: en äkta M-modell. Prototypen fanns, en urläcker skapelse med en mer än argsint V12 och sanslösa 600 hästkrafter, men den kom aldrig till produktionsstadiet. Den senaste 8-serien får dock en sådan krona på skapelsen och det redan nästa år!
Vi gissar på ännu argare uppsyn, större luftintag, samma 4,4-liters V8 men med betydligt mer krut och en accelerationstid på under 3,5 sekunder.
Borde jag köpa en? Nja. Letar man efter en tyst och bekväm GT-vagn finns Audi och Mercedes som gör det bättre. Men en BMW-kund är mer intresserad av dynamiska körupplevelser och då har man hamnat rätt hos 8-serien!
Även hos Porsche, som inte bara erbjuder hårresande prestanda utan också fin ljudkomfort och ännu lyxigare förpackning. BMW M850i är tveklös en ytterst kapabel och bekväm vänsterfilsraket, men inte bäst på något.
