En bil som kan allt, det är grundformeln för en suv. Bakom ratten har du kontroll på allt, du kan ta med dig hela familjen och känna dig säker. Du kan också dra ett släp och ta dig fram på dåliga vägar utan problem. På vintern kan du köra ända upp till skidstugan och skulle det vara för mycket snö kan du hänga på en snöplog.
Okej, nog om detta för här handlar det om en prestandasuv. En alldeles för stor och tung bil för att över huvud taget kunna kallas sportvagn. Ändå har ingenjörerna lyckats med konststycket att få in tillräckligt med prestanda och vägegenskaper för att du ska kunna ta ut bilen på tävlingsbanan. Frågan är bara: Är detta något du strävar efter?
Nu kommer BMW X5 M och X6 M, två bilar som tar underhållningen på allvar och som kommer att börja säljas under våren, nu i sin tredje generation.
Köregenskaperna är ännu bättre än tidigare. De är avstämda för tävlingsbanan men ändå fungerar bilen till vardags, hävdar tillverkaren.
Grabbarna på M GmbH använder sig här av komponenter från M5 och M8 som anpassats för att uppnå det karakteristiska för X-serien. Till exempel när det gäller fyrhjulsdriften, som visserligen kan styra större delen av drivkraften till bakhjulen men där föraren inte har möjlighet att välja enbart bakhjulsdrift.
Från den stora coupén kommer också bromsarna med sin Brake-by-wire-teknik som inte överför pedalkraften hydrauliskt utan elektriskt till bromsarna och hejdar bägge bilarna från 100 km/h till 0 på 32 meter.
Inte mindre imponerade är prestanda hos denna V8-biturbomotor. Den lämnar nu minst 600 hästkrafter vilket är 25 mer än föregångaren. Minst, för här har vi att göra med den ytterligare 25 hästkrafter starkare Competition-modellen – som tillval för X5 M och X6 M.
Vi gör denna provkörning i den amerikanska delstaten Arizona. Det är nämligen här BMW bygger dessa bilar, plus X7. Nåväl, nu tar vi plats bakom ratten och börjar med X5 M Competition vars GPS omedelbart för oss in på en väg som bär rakt mot horisonten.
Och när ingen människa är inom synhåll gör vi en start med launch control. Vänster fot på bromsen och sedan full gas med högerfoten. Släpp bromsen och 750 Nm griper tag i fyra Michelin Pilot Sport 4S.
Competitionmodellen drar iväg med ditt huvud klistrat mot nackstödet i den elektriskt inställbara sportstolen. De sista tvivlen på accelerationstiderna suddas härmed ut. Noll till hundra går på 3,8 och noll till tvåhundra på 13,4 sekunder. Med tillvalet för Competitionmodellerna som kallas M Driver’s Package blir toppfarten 290 km/h, åtminstone i teorin.
Hittills har det bara gått rakt fram men nu börjar vägen bli kurvig. Därför är det lämpligt att ställa in chassi och drivning för sådan typ av körning, och det görs med ett reglage på mittkonsolen. Detta påverkar motorresponsen, styrningen, stötdämparna och nu även bromsarna.
Då känns bilen mer spontan att köra. Genom att hålla M-mode-knappen intryckt länge visar sig en fulldigital instrumentering med varvräknaren i fokus.
Nu kommer den första inbromsningen. Ned med pedalen som sedan släpps för att låta bilen glida genom kurvan. Imponerande hur neutralt denna bjässe beter sig. Förutom kraftfördelningen och de olika reglersystemen känns det att även den aktiva ESP-stabiliseringen arbetar i harmoni. Bilen följer dina intentioner genom sina finkänsliga system och du hanterar den träffsäkert med den variabla styrningen.
Som ackompanjemang hör man V8-motorn som gärna låter sig varvas till över 7 000 r/min. Vill man köra ännu tuffare avaktiverar man stabiliseringsprogrammet (ESP) och då går det säkert att få denna 2,3-tonnare att sladda. Men här saknas avåkningszoner och hastighetsgränserna måste efterlevas, därför avstår vi från sådan körning.
Nu saknar vi verkligen en tävlingsbana. Istället tar vi en highway tillbaka i lugn och ro och njuter av all automatik. Den hårda fjädringen blir en smula störande men vi måste då beakta att däcken, 21 tum fram och 22 tum bak (standard på Competitionmodellen) inte sväljer mycket av vägens ojämnheter.
I X6 M känns det på samma sätt. Okej, man sitter tio millimeter lägre. Någon smidigare avstämning av chassit finns inte för denna modell. Och varför ska man då välja Competition? Kanske på grund av det standardmonterade sportavgassystemet, som för övrigt har alla klaffar öppna vid start. Men kanske också helt enkelt därför att man kan det.
Den kraftiga biturbo-V8:an gör bilen snabb och fyrhjulsdrivningen, med merparten av kraften på bakhjulen, gör den smidigare. Att BMW X5 M och X6 M är så underhållande att köra beror också på den intima kontakten mellan chassi och vägbana liksom på det finkänsliga ESP-systemet. Trots olika körprogram gör det sportigt avstämda chassit att fjädringskomforten kommer till korta. Och därför kan man drifta med bägge dessa M-suvar. Låter det absurt? Kanske, men det gör bilarna riktigt kul.
