VAD ÄR NYTT? Inte mycket. Det är en helt vanlig T-Roc 1,5 TSI med DSG-låda. Den enda skillnaden är en knapp på mittkonsolen som man måste hålla in i nio sekunder när man ska iväg. För inte ska man köra med taket uppfällt?
HUR ÄR DEN ATT KÖRA? Nu i coronatider var det inte riktigt som det brukar på provkörningar av cabrioleter. Istället för att hålla till nere i södra Europa, med lika många plusgrader som kurvor, höll vi till i Sverige. Vi hade tur med vädret. Fem grader och molnigt. Kanske inte cabrioletetägarnas favoritväder men vi slapp snöblandat regn som det var dagen innan. Vi fick till och med se solen några gånger.
Efter att ha klickat igång ratt- och sätesvärmen och hållit in den magiska knappen för att sänka taket bar det ut på fina svenska landsvägar och visst är T-Roc Cab trevlig. Precis som i de flesta modeller från Volkswagen känner man igen sig och blir snabbt överens med bilen. Ofta är det trist. Allt funkar, punkt. Nu är däremot taket nerfällt och det förändrar allt. Dofterna från omgivningen och den friska luften ger T-Roc ett välbehövligt lyft på känsloskalan.
Den är bekväm. Stolarna i den R-designutrustade rockan sitter man bra i och det adaptiva chassit jobbar snabbt och fint över ojämnheterna. Det kostar 13 500 kronor, R-linenivån ger 3 000 kronor rabatt. Det är inte heller speciellt turbulent i kupén, med sidorutorna och vindavvisaren uppe är det knappt att håret rör sig. Lite trist kan jag tycka, vind i håret är ju mysigt.
Hur är den med suffletten uppe? Ja, det har jag inget riktigt bra svar på. Jag körde givetvis med taket nere hela tiden. Den enda godtagbara ursäkten till att inte göra det är ifall bilen man kör inte är en cab. Det enda jag kan säga är att man får bra plats i baksätet även med taket uppe, det kunde jag testa när vi stod still. Men en kvalificerad gissning är att den blir rätt så lik en vanlig T-Roc men med något högre ljudnivå.
Skulle det vara så att man blir beskjuten med automateld kan jag förstå att man vill fälla upp taket. Det tar i så fall elva sekunder och det går att göra både upp- och nerfällning i upp till 30 km/h. Som sagt tar nerfällningen nio sekunder.
Det ställbara chassit som den körda bilen har gör att det blir märkbart fastare i sportläget. Den är dessutom inte dålig när farten ökar. Den greppar bra och går stabilt genom kurvor. Styrningen är som förväntat i en Volkswagen, lätt avdomnad men precis. Men aktiv körning är den inte tänkt för och det syns tydligast på att det endast finns ett motoralternativ.
Motorn känns faktiskt som den största missen. Även om Volkswagen har tänkt helt rätt även på den punkten. 1,5 liter fyrcylindrig motor med 150 hästkrafter gör inte bilen till världens piggaste men den räcker gott och väl till den 1,6 ton tunga bilen. I och med att det är en cabrioletsuv kommer den inte heller bli den prestandainriktade förarens val. Men hur det än är med det shade en T-Roc cab med ett riktigt R-emblem på bakluckan, istället för R-lineloggan, och med 300-hästarsmotorn varit fullkomligt fenomenal.
Det är en körupplevelse som framför allt präglas av att den är smidig. Det är inte världens minsta bil men Volkswagen är bra på att göra bilar trevliga i vardaglig körning och det spiller över på körbarheten ute på landsvägarna. Alla köpare kommer vara mycket nöjda med köregenskaperna. Däremot är det synd att T-Roc är lite till åren. Det nya mildhybridsystemet man finner i senaste Golfen hade varit fint att ha. Det är dock inte något som gör den äldre drivlinan i T-Roc sämre.
Den får dessutom klara sig med ett av Volkswagens äldre infotainmentsystem. Det är däremot inte nödvändigtvis något negativt. Fler knappar och vred gör att man inte behöver ta lika mycket fokus från körningen.
Att den går att få med dragkrok är ett trevligt plus. Det kostar 9 900 kronor för dragpaketet som inte enbart ger avtagbar krok utan även park assist och backkamera. Dragvikten ligger på 1 500 kilo och det räcker till en mindre husvagn. Om man bortser från bilar som kostar en smärre förmögenhet tror jag inte det finns något häftigare att glida runt med i sommarvärmen med en husvagn på släp.
NÖRDFAKTA. Den väger in på 1 540 kg vilket gör att den är 190 kilo tyngre än en T-Roc med fast monterat tak. Suffletten med all tillhörande teknik väger bara 53 kilo men vindruteramen, underredet, sidopanelerna, tvärstagen och dörrarna har förstärkts för att höja säkerheten och för att styva upp bilen. Det sistnämnda är dock inget som Volkswagen ville skriva i pressmaterialet. En annan säkerhetsdetalj är den gömda störtbågen som finns bakom den andra sätesraden och som skjuts upp om den skulle behövas.
BORDE JAG KÖPA EN? Ja, absolut. T-Roc är i grunden en omgjord Golf, vilket resulterar i en bil som visserligen är lite intressantare än ovan nämnda kusin, men som ändå inte är något lyckopiller. Det blir den dock när den får ett fällbart tak. Den blir helt plötsligt väldigt frän och udda.
Tyvärr har bagageutrymmet gått från 392 VDA-liter i en vanlig T-Roc till 280 när alla takfällningsrelaterade saker är på plats. Hur ofta behöver man egentligen så mycket utrymme? Dessutom går det att fälla baksätet. Vid behov kan man köpa ett litet släp så klarar man sig fint med en T-Roc Cab. En bra sak är att bagageutrymmet håller sig intakt med taket nerfällt.
Det var givet att den inte skulle vara den mest praktiska bilen men sådant ska man inte tänka på. Har man bestämt sig för att köpa en ny bil ska det vara något coolt, annars kan man lika gärna välja något vettigt. Alltså begagnat.