Förväntan. Oftast inte mycket mer än hoppet om att ens fördom ska vara sann.
Jag förväntade mig exempelvis att GT3-racern skulle kasta av mig i första bästa kurva bara för att visa vem som bestämmer. En tanke som gång på gång smyger sig på, även nu när bilen med sin 550 hk starka 6,2-liters V8 formligen flyger genom Parabolikan på Hockenheims GP-bana och varvräknarens nål återigen närmar sig 7 000-strecket med ett öronbedövande vrål. Jisses, vilken motor!
Ett snabbt ryck i den högra paddeln bakom det som finns kvar av ratten och racinglådan stampar i sjätte växeln otroligt snabbt och framför allt hårt. Strax över 250 km/h är det dags att kasta ankare, inbromsning innan hårnålskurvan med så mycket finkänsla som möjligt för att undvika ABS-systemets ingrepp.
Den kommande högerknicken är snabb och ska nog helst inte tas med fullt spjäll utan experthjälp.
”Jo, den svängen brukar jag ta fullt. Men du kan lyfta lite och sedan fullt på igen. Missar du ideallinjen bara marginellt hamnar du för långt ut”, förklarar Thomas Jäger, min passagerare och samtidigt race- och utvecklingsförare av dagens GT-bil.
Jag gör som han säger. Man vill ju trots allt inte att bilens till synes oändliga tålamod ska ta slut nu när man äntligen känner sig en aning bekväm bakom ratten. Åka av är inte heller något alternativ, testbilen kostar nämligen strax under fem miljoner kronor.
Det märks tydligt att Mercedes gillar sina tillvalslistor, även GT Black Series har en och den är visserligen kort men inte särskilt prisvärd. I bilens grundpris på 3,8 miljoner kronor ingår nämligen varken Trackpaketet med titanbur och fyrpunktsbälten, eller ens Comandsystemet.
Konfiguratorn på tillverkarens hemsida prisar Black Series som den starkaste, bensinsnålaste och mest populära GT-versionen. En gatversion av GT3, om man så vill. Eller egentligen inte, men man känner utvecklingsteamets orubbliga konsekvens i att härma hardcore-racern – och som de har lyckats!
Ta bara V8:ans karakteristik som exempel. Genom dess väl tilltagna, dubbla turboladdare strömmar numera 1 100 istället för 900 liter luft per timme, men trots deras storlek är turbolag inget bekymmer här. Motorn reagerar omedelbart, utan krusiduller och avverkar varvtalsbandet i en rasande fart ackompanjerad av en inte-alls-så-AMG-aktig ljudkuliss.
Det sedvanliga, djupa vrålet har gett vika till förmån för ett nytt soundtrack: Eller vad sägs om högfrekvent touringcarljud med en alldeles egen basgång? Ovant, men ack så passande! Anledningen? Inte mycket mer än att man bytt ut den gamla 90-graders crossplanevevaxeln mot en 180-graders flatplane.
Att en Mercedes-AMG med tillägget Black Series knappast står på åretruntdäck förvånar nog ingen. Här krävs självklart det bästa av det bästa för att få ned kraften i asfalten och det bästa stavas i vårt fall Michelin Pilot Sport Cup 2R. Monsterdäcket finns dessutom med två olika gummiblandningar för att kunna hantera ett brett temperaturspektrum.
Idag visar termometern dessvärre blott fyra plusgrader, vilket gör banan förrädisk och det tvingar även ett fullblodsproffs som Thomas Jäger att jobba lite för att hålla bilen i styr.
Över lag duggar överraskningarna tätt i den alcantaraklädda cockpiten. Redan i första kurvan efter depån faktiskt – herregud, vilka bromsar! Trots att du knappt har hunnit reagera på en bromspunkt biter oken så pass hårt i de 406 mm stora skivorna att man nästan baxnar.
Skillnaden mot GT3 är plötsligt ytterst påtaglig. I racern står du på bromsen med samma finkänsla som den berömda elefanten i porslinsaffären, i vår gatlegala Black Series kräver bromskraftförstärkaren lite tillvänjning efter färden i GT3.
Även styrningarna bjuder på stora kontraster. Gatbilens ratt känns lätt, nästan för lätt i jämförelse med racebilens, också i Raceläget. Självklart praktiskt i vardagen, men på bana hade man önskat sig en aning mer motstånd.
Jag måste erkänna att jag gillar GT3 bättre. Inte för att Black Series är för långsam eller för odynamisk. För att vara en gatlegal bil är nämligen kommunikationen mellan den kördynamiska treenigheten (styrning, grepp, marktryck) och föraren av absolut högsta klass. Man är sammanlänkad med maskinen, får förtroende, vågar alltmer och bilen svarar.
Problemet med GT Black Series är egentligen banalt. Undertecknad är 192 cm lång och får helt enkelt inte plats i bilen med hjälm på. Den enda lösningen är att plocka bort sittdynan och spänna fast fyrpunktsbältet till bristningsgränsen för att inte ofrivilligt glida runt på den nakna stolen.
Nu ska vi inte klaga, det är trots allt inte var dag man får ratta en best av denna kaliber. Lika bra att använda Black Series som den är tänkt: Som racer och leksak!
Och leka kan man definitivt här, den finkänsliga elektroniken har ett hjärta för fartdårar och driftingbusar, precis som antispinnsystemet som har prisats världen över. Med all rätt dessutom. Systemet är lysande – bilen är lysande!
Att bara skriva att Mercedes-AMG GT Black Series uppfyller våra förväntningar vore att sälja bilen under sitt värde, även om påståendet inte är fel. Visst gör Black Series allt det där men i en helt annan hastighetsdimension än vi hade trott var möjligt.
Nog med lovord. Ta ett djupt andetag, fokusera framåt och ta dig genom den långa högern vid Mercedestribunen och ut på den långa rakan.
Bilen överstyr lätt under elektronikens vaksamma öga, sedan in i Motodromen med 133 km/h längs curben. I GT3 går det hela en aning fortare, här visar hastighetsmätaren 147 km/h tack vare bilens sanslösa marktryck och mekaniska grepp.
Black Series har servicekostnader och serviceintervaller som inte är att leka med, men den ruinerar inte dig och kommande generationer lika mycket som tävlingsbilen gör.
Skämt åsido, servicen för en GT3 är enligt officiella källor inte alls så farlig som man vill tro (vad det nu må betyda). Dessutom har man begåvat bilen med ett extra tvärstag framför motorn för att undvika skador från curbs och chikaner som GT3 många gånger kommer farligt nära genom sitt monstruösa marktryck.
Hur racern däremot hade klarat sig över diverse farthinder i stan vill jag inte ens fundera på eller spekulera om. Det är Black Series-territorium och just här rör sig nog de flesta kundexemplar till vardags, även om GT-seriens toppmodell inte gör någon besviken på trackdays heller.
Skillnaden mot racebilen är mer än påtaglig när det gäller precision, reaktion och fart, men Black Series är det närmaste du kan komma i en gatbil och mer behöver man väl inte, eller hur?
Vilken häftig duell!
Men på något vis sänker detta ändå förtroendet för Black Series, som är drygt fyra sekunder långsammare än GT3 på varvet. I ams 3/2021 körde jag Porsche 718 Cayman GT4 mot tävlingsbilen 718 Cayman GT4 Clubsport MR, olikheterna var fler än likheterna. Jag blev blixtförälskad i tävlingsbilen.
Insikten blev att jag gärna skulle offra all sportbilskörning på allmän väg mot att framgent bara kunna köra Clubsport MR på bandagar och tävlingar.
Saken är den, hur vansinnigt kompetent GT Black Series än må vara kommer man aldrig att kunna utnyttja dess fulla potential på annat än just bana. Visst, det är ett massivt priskliv upp till GT3 men belöningen är också större.
Till sist måste man fråga sig om man vill synas i Black Series på allmän väg, ty vacker är den inte – i mina ögon.
