Den 25 november 2013 byggdes den sista Lamborghini Gallardo, en röd LP 570-4 Spyder Performante.
Tio år tog det för Lamborghini att bygga alla dessa Gallardo och storsäljaren bidrog i allra högsta grad till att ska en stabil grund för företaget. Många skulle nog säga att Gallardo räddade Lamborghini. Den gången, 2013, stod Gallardo för hälften av alla bilar som Lamborghini någonsin byggt.
Men om vi släpper taget om den historiska backspegeln så kan vi nu konstatera att efterföljaren Huracán är en ännu större succé. Det tog Lamborghini bara fem år att tillverka 14.022 Huracán och den här gången var det en titangrå Huracán EVO Coupé som blev milstolpen.
Lamborghini Huracán LP 610-4 Coupé presenterades 20 december 2013. Året därpå följdes den av Huracán Spyder och den bakhjulsdrivna Huracán 580-2. Under 2017 kom Huracán 640-4 Performante och året därpå Huracán Performante Spyder. Nästa stora steg i utvecklingen fick vi i början av det här året i form av den omarbetade Huracán EVO (Coupe and Spyder).
Hur länge Huracán ska produceras vet ingen, men det blir minst två–tre år till och kanske längre än så då ersättaren till Aventador har skjutits på framtiden.
Under årets första sex månader levererade Lamborghini 4.553 bilar, en ökning med 96 procent jämfört med samma period förra året. Ökningen förklaras förstås med Urus, som ensam alltså står för en fördubbling av produktionen. Av dessa bilar stod Huracán för 1.211 bilar och Aventador för 649 bilar.
Återvänder vi till den historiska backspegeln skapade Lamborghini odödliga ikoner som Miura och Countach, utvecklade av legendarer inom bilindustrin som testförarna Bob Wallace och Valentino Balboni, chefsingenjören Paolo Stanzani, och racebilskonstruktören Gian Paolo Dallara, med flera. Allt givetvis övervakat av grundaren Ferruccio Lamborghini, innan han tappade intresset och lämnade företaget 1973 efter att ha drivit Lamborghini i tio år.
Men även om Lamborghini skapade fantastiska bilar blev de inga storsäljare. Under långa perioder byggde Lamborghini bara några hundra bilar per år, vilket förstås inte var tillräckligt för att uppnå en ekonomiskt trygg plattform. Under de 50 år företaget funnits har man inte byggt mer än 30.000 bilar och Gallardo står alltså för nästan hälften av dessa, byggda mellan 2003–2013.
Lamborghini vandrade igenom flera ägare, Chrysler ägde företaget mellan 1987–1993 och i januari 1994 köptes Lamborghini av indonesiska MegaTech, med Tommy Suharto i ledningen. MegaTech tillsatte en ny företagsledning med före detta Fiatchefen Vittorio di Capua som vd och fick fart på både marknadsföring och försäljning.
Nya Lamborghini Diablo lanserades 1995 och läget såg betydligt ljusare ut, dessutom hade man påbörjat planeringen av en ”Baby-Diablo”. Men 1997 spreds rykten om att MegaTech planerade att flytta bilproduktionen till Indonesien.
I all hemlighet började Vittorio di Capua förhandla med tidigare Audichefen Ferdinand Piëch om ett övertagande och de förhandlingarna gick i lås. MegaTech sålde Lamborghini till Audi 12 juni 1998 och samma år köpte VW Group både Bugatti och Bentley.
Diablo blev en stor framgång med 2.900 sålda bilar och Audis ledning delade åsikten att det måste skapas en efterträdare (Murciélago) men framför allt en ”Baby-Diablo” som kunde bilda basen i försäljningen. Det budgetmål som Lamborghini måste uppnå, enligt Audi, var att sälja minst 1.500 bilar per år. Luc Donckerwolke anlitades som chefsdesigner och det var han som satte sin prägel på både Murciélago och Gallardo.
Hösten 2001 började de första Murciélago att levereras och då var också alla pusselbitar på plats för att skapa den nya Gallardo. Hösten 2002 byggdes produktionslinan i Sant’Agata för att producera nya Gallardo och den första bilen man byggde åkte raka vägen till Genèvesalongen 2003
Missa inte våra motorklipp:
