Det här är en premiumartikel som är exklusiv för dig som är prenumerant.
Vilken slutsats kan vi dra av att Maserati bjuder in oss för att visa upp en helt ny styrning i Quattroporte? Ska de ge sig in teknikrejset? Eller är det bara en ursäkt för att vi återigen ska komma och köra Italiens finaste lyxsedan?
Den stora nyheten är att den hydrauliska styrningen har bytts ut mot elservo eftersom Maserati har förstått att även lyxbilskunder kräver finesser som finns i vilken Volvo som helst. För att kunna erbjuda filhållningsassistans som jobbar tillsammans med adaptiv farthållare, dödavinkelnvarning och skylt-igenkänning var man tvungen att skrota den gamla klassiska styrningen.
”Ni kan inte mena allvar?” Vi har samlats på torget i den italienska alpbyn Courmayeur där Maseratis modellutbud står uppradat: Levante, Ghibli och Quattroporte. Jag är här för att köra Quattroporte och ser hur den sista tillgängliga ”fyrdörrarn” drar i väg med ett hest och dovt motorljud med två glada ryska motorjournalister i framstolarna.
Kvar står jag tillsammans med en Levante. ”Varför tror ni att jag är här?” Jag vet hur det brukar vara på italienska presskörningar, får man inte rätt bil direkt kommer man aldrig få köra den och jag har bara några timmar på mig innan det är dags att åka hem igen.
Maseratifolket diskuterar ivrigt på italienska och tjugo minuter senare har man hittat en reservbil i ett garage. Lagom till att vi stirrat oss mätta på alptopparna i solskenet rullar bilen upp på torget.
Jag hade hoppats på att få köra GTS-modellen med en V8 från Ferrari och så ger de mig en diesel V6 med anor från GM-tiden och VM Motori. Bilen är så ny att de drar bort den sista skyddsplasten innan jag hoppar in bakom ratten. När motorn startar är allt glömt och förlåtet. Jag ler mot italienarna, tänk vad lite motorljud kan göra! En sportig dieselsymfoni spelas upp när jag rullar ut genom byn. Vilket ljud!
Styrningen känns lätt och fjädringen bjuder på ett mjukt gung. Axelavståndet är hela 3,1 meter. Jag får en förnimmelse av att jag sitter i en jänkebil. Bilen känns stor, och är större än en BMW 7-serie.
Ute på motorvägen aktiverar jag pilotkörningen, den fungerar vid 30–145 km/h så länge man har händerna på ratten. Systemet försöker centrera bilen inom filmarkeringarna, den sicksackar en del. Programvaran kommer från Bosch och förfiningen ligger inte längst fram när det gäller självkörande funktioner men man är inte helt akterseglade. Däremot ligger man långt efter Tesla.
Mitt exemplar har tillvalspaketet Gran Lusso vilket innebär lyxigare material, som lackade träpaneler och cognacsfärgade läderstolar med sitt- och ryggdynor i flätat silke designat av den italienska modeskaparen Ermenegildo Zegna.
Rattkringlan är förbluffande stor. Styrningen är bra och kommunicerar hela tiden. När man aktiverar sportknappen ändras motorljudet och chassit styvas upp, något som är att föredra när jag börjar beta mig igenom hårnålarna mot Cervinia, på ett sätt som ingen fluffig jänkare hade klarat av.
Väl framme lyckas jag stjäla till mig tio minuter i S-modellen med bensin-V6:a (Ferraris V8 fast man har kapat två cylindrar) och 430 hästar med fyrhjulsdrift. Jag vet inte om det är för att jag har vant mig vid bilens storlek, men axelavståndet känns förkrympt. SQ4 har en sportigare karaktär tack vare motorn och fyrhjulsdriften. Det finns mer nerv. Den är roligare att köra – även om V6-dieseln faktiskt låter fantastiskt.
Tyvärr hinner jag inte köra V8 och när nästa tillfälle ges vet jag inte eftersom Maserati inte låter oss testa deras bilar i Sverige. Men hade jag inte varit ett sådant ”pain in the ass” på förmiddagen hade jag ”bara” fått de här minuterna i Quattroporte.
Några hybrider eller laddhybrider är inte officiella – Maserati är inte där ännu. De ligger steget efter när det kommer till att kännas moderna men känsla och charm finns däremot så det räcker och blir över. Förra året registrerades 70 Maserati i Sverige (Levante, Gran Cabrio, Gran Sport, Ghibli) men när såg du senast en Quattroporte rulla på vägarna? Varför är de så extremt sällsynta här?
Vi har många italienare och italienälskare. Maserati bjuder på en helt annan upplevelse än tyskarna gör, de känns mer unika likt en skräddarsydd kostym. Men varför ser man då inte fler statsråd eller kändisar sitta i baksätet på en QP? Det skulle vara den italienska ambassaden i så fall, men Paolo Roberto och Veronica Maggio, vad har de för försvar?
Förklaringen ligger troligtvis i att det är ett ekonomiskt vansinne. Quattroporte diesel kostar drygt 200 000 kronor mer än motsvarande Mercedes S-klass och värdefallet kommer garanterat vara enormt.
Men har man hur mycket pengar som helst tycker jag man ska ha en Quattroporte istället för en S-klass. Det är ett känslomässigt himmelrike.
Däremot räcker den nya styrningen inte till för att få bilen att kännas modern – alltså kan man lika gärna köpa den begagnad innan facelift med den hydrauliska styrningen. På väg tillbaka mot Milanos flygplats reflekterar jag över rattdiametern, den kändes stor.
Jag ringer jag upp produktchefen Valentina Boarini för att ta reda på det. Hon mäter och ringer tillbaka inom tio minuter: ”It is 385 mm.” Från kant till kant mäter den alltså 38,5 cm. Som en jämförelse är rattdiametern i en Rolls-Royce Phantom 41 cm, och 39,5 i övriga Rolls-modeller. Standardratten i en BMW 5-serie (F10) är 36,5 cm. Om detta räknas som en lyxparameter placerar sig Quattroporte någonstans i mitten.
