Man ska sluta på topp, det är sedan gammalt. Men innan Vantage drar sig tillbaka och myser i en Chesterfieldfåtölj vid vägens slut trycker vi på startknappen i glas för ett sista hurrarop.
Fantasierna om engelska bibliotek, tweedtyg och cigarrdoft slits i bitar när motorn vaknar och smulas sönder till stoft på väg genom bilens millimetertunna avgassystem. Några andningsproblem har den 5,2 liter stora V12:an definitivt inte. Ljudet tar andan ur dig, helt utan ansträngning.
Vilken avskedssymfoni innan nästa generation återföds som elbil!
Ett försiktigt gaspådrag räcker för att ta oss tillbaka till verkligheten, dags att köra besten. Men innan du läser vidare måste vi dela ut en dödsstöt för din potentiella köplust:
V12 Vantage är redan slutsåld. Sedan länge. Så fort orderböckerna öppnades för de planerade 333 exemplaren fick de stängas igen. Tydligen är väl tilltagna fossilmotorer fortfarande populära.
Några köpråd får du alltså inte här. Vi kan dock avslöja att grundpriset ligger på runt tre miljoner kronor, innan man har bläddrat i tillvalslistan som är hela tio sidor lång!
Dags att njuta. Till en början tar vi det lugnt, kring strax över tomgång. Vantages dubbelturbomatade V12 måste trots allt värma upp elva liter motorolja och den åttastegade automatlådan från tyska ZF ska först stretcha lite. Fast det hela känns smidigt redan efter några meter.
Tänk om ni hade kunnat höra ljudet! Med en vinkel på 60 grader mellan cylinderraderna lirar motorns röstomfång i en helt egen liga. Inget basigt V8-grumlande, ingen högfrekvent V10-hysteri utan snarare en fulländad blandning med djup röst och framträdande mellanfrekvenser. Speciellt, helt enkelt.
Vi glider avslappnat genom stan på väg till bilens egentliga revir, landsvägen. Automatlådan håller varvtalet lågt, men pulsen är ändå skyhög. Inte på grund av köregenskaperna, utan snarare på grund av de vackra fälgarna i 21-tumsformat som enbart finns till denna avskedsutgåva.
Bilen är trots allt ganska bred och det sista man vill göra är att skrapa dyrgriparna mot en trottoarkant. Tanken är lika lockande som en rotfyllning utan lokalbedövning. Men idag klarar vi oss. Kolfibersplitters, blades, spoiler och diffusor, allt är helt och utan repor.
Det här är för övrigt tidernas starkaste Vantage och i dagens Aston Martin-familj är det bara DBS och DBX 707 som är starkare. Dubbelturbo-V12:an i DBS producerar 725 hk, V8:an i DBX-toppmodellen har 707.
700 engelska fullblodshästar och 753 Nm från den 5,2 liter stora maskinen skickar dock tillräckligt mycket kraft till bakdäcken (315 mm) som har flyttats isär ytterligare 40 mm. Det förklarar kanske varför sidospeglarna har så fruktansvärt långa armar.
Den första bilfria biten motorväg testar tillverkarens löften: V12 Vantage ska klara 200 mph (322 km/h) och det gör den utan problem, åtminstone enligt hastighetsmätaren.
Men här finns inga tvivel, varken när det gäller acceleration eller bromsprestanda som hanteras av ett generöst dimensionerat bromssystem med keramiska skivor som mäter 410 mm fram och 360 bak. Pedalkänslan är fast och doseringen busenkel. Så ska det vara!
Här får den gamla bilvärlden visa vad den fortfarande går för; det konventionella systemet ger en känsla som ingen elektronisk känselsimulering kommer i närheten av.
Men när det gäller accelerationen får Vantage se sig slagen av rätt många elbilar. Bryr man sig? Inte ett dugg.
Även en Mercedes-AMG EQS kör ifrån V12 Vantage medan passagerarna myser med mjuka kuddar i baksätet. Här sitter du i radikala skalstolar i kolfiber. Det är nästan synd att sätta sig i dessa välsydda konstverk. De är urläckra! Dessutom ger de sidostöd på skruvstädnivå och sänker vikten med 7,3 kg.
Skalstolarna skulle dock kunna visa sig vara något för trånga för mer storväxta kunder samtidigt som det låga taket och de höga trösklarna kräver relativt god rörlighet i kroppen för att man inte ska skämma ut sig helt när man ska ta sig in i eller ut ur bilen.
Väl inne i den läderdoftande kupén möts man av en analog värld. Inga pekskärmar eller rörelsekänsliga ytor så långt ögat når.
Visst finns det en multimediaskärm och visst kan du trycka på den, men förvänta dig inte att något händer. Det gör det nämligen inte. Aston Martin satsar helhjärtat på konventionella styrdon, alltså fysiska knappar och ett multifunktionsvred.
V12 Vantage har fått en vassare styrning som lyder din minsta vink samtidigt som den återkopplar permanent helt utan förskönande filter. Man har även passat på att installera nya adaptiva dämpare, märkbart hårdare fjädrar, modifierade krängningshämmare som är mjukare på bakaxeln (som dock inte gör att bilen kränger mer) och gjort karossen mer vridstyv.
Det känner man med hela kroppen, precis som den bredare spårvidden och bakaxeldiffen samt Pilot Sport 4S-däcken från Michelin som gemensamt genererar massivt grepp i kombination med aeropaketet med blades, splitter, vinge och diffusor som producerar mer än 200 kg marktryck i 320 km/h.
Avskedsmodellen är alltså mycket mer än bara ett läckert yttre och imponerande siffror. V12 Vantage är en renodlad sportbil som fångar dig i ögonblicket och tvingar dig att jobba med motorns karakteristik samt lådans växelstrategi.
Det sistnämnda kan naturligtvis undvikas genom att du själv drar i kolfiberpaddlarna bakom ratten, även om det kräver en del övning. Sedan kalkylerar du den minimala effektfördröjningen utan att tveka, tänker på timingen och börjar lita på den breda bakaxeln.
Du vet att framhjulen inte kan stava till understyrning och skannar vägen automatiskt efter ojämnheter som skulle kunna påverka din linje. Aktiv körning när den är som bäst helt enkelt.
Låt oss hoppas att inte samtliga exemplar bidar sin tid i klimatiserade garage hos samlare världen över. En bil av denna kaliber vill vara ute på landsvägen och leka, inte stå och samla damm.
