Vi skriver den 18 oktober 2012 i kalendern, en helt vanlig normal dag i Sverige under regnets år.
När det är höstrusk och sommaren känns långt bort vill i alla fall jag fly till något varmare ställe. Som det verkar nu blir det ett lite varmare ställe till våren, dessutom ett ställe som jag håller väldigt högt på min lista över bra resemål: Kalifornien.
Sist jag var där, hösten 2010, gjorde jag och min fru en klassisk roadtrip på en klassisk väg med en klassisk bil. Highway 1 mellan San Diego och San Fransisco med en Mustang cab. Tänkte försöka skriva ihop en liten roadtrip-story nu, alltid inspirerar det någon till att göra en liknande resa.
Detta var sträckningen vi körde.
280 mil totalt blev det och som synes gjorde vi en avstickare inåt landet. Vi drog till Fresno och hälsade på vänner och passade på att åka upp i ett par nationalparker uppe i bergen.
Vi landade i vår favoritstad på västkusten, San Diego, en torsdag kväll och hämtade ut vår svarta Mustang. Tyvärr blev det en V6a men glidarpotentialen är fullgod även med en sådan. San Diego kan jag verkligen rekommendera om man vill ha lite skönt häng och samtidigt storstadspuls.
Jetlaggad som bara den drömde jag första natten om allt mellan björnattacker till att jag var NFL-spelare. Till slut gav jag upp och kikade ut genom fönstret.
Även den simplaste industri skriker ut USA på ngt vänster.
Gillar man som mig filmen Top Gun är det lätt att lägga en dag bara på att åka runt och kika på locations och drömma sig bort till canopen på en F14 Tomcat.
Nere i fyrvaktarstugan bodde ”Viper” Metcalfe i filmen och det är där Tompa och Viper talar ut om livets allvarliga ting.
San Diego är en stor militärstad och det är alltid massa fartyg på väg in eller ut, denna lilla skuta hade bara 1800 man stor besättning. För de intresserade kan nämnas att HMS Gotland var uthyrd till USA för några år sedan och man lekte katt och råtta. Fick tillfälle att följa med in på flottbasen 2006 och kika runt lite. Lite skillnad i storlek mellan Gotland och USAs atomdrivna ubåtar.
Temperaturen var lite lagom behaglig mellan varven men vi höll fast vid att åka nercabbat hela tiden. Totalt 10 minuter på 2½ vecka hade vi taket uppe.
Sockertoppshotellet ute på Coronado Island har varit med som kuliss åt ett antal filmer genom åren.
Nåväl, målet med resan var ju resan denna gång och vi hade som mål att köra längs med kusten så mycket det gick.
Trevliga La Jolla ligger precis norr om San Diego och har både trevliga stränder och väldigt trevliga hus.
Några tappra surfare var ute denna morgon i La Jolla.
Sämre kan man ha det.
Norrut från San Diego kan man nosa på havet en bra bit, ända upp till Camp Pendleton som är en stor militärbäs. Från Pendleton är det motorväg en bit innan man kan sticka neråt havet igen i Orange County.
Välbekant port in i rikedomen.
Typiskt Kalifornien, mulet vid kusten på morgnarna.
Lagom trevlig Ferrari-dealer, en av många.
De lite mindre nogräknade märkena får stå på en sidogata och skämmas.
Till och med Rollsarna är Hollywood i Hollywood.
Inte min kopp te men välgjord.
Vi tog natt i Santa Monica och bodde ett kvarter från beachen. Givetvis hyrde vi cyklar och tog en sväng neråt Venice Beach för lite kändisspaning och nog såg vi allas vår hjälte Dolph hänga vid stranden.
Tidigt nästa morgon gav vi oss av mot Universal Studios och den parken var helt ok men inget jag åker tillbaka till.
På vägen bockade vi av ytterligare en måste-grej i LA.
Det är inte helt lätt att hitta till den utsiktspunkt där man ser skylten bäst. Små vägar genom bostadsområden men till slut så…
Voilá!
Man måste ha ett ”jag var där-kort”.
Efter Universal Studios gjorde vi däremot något klassiskt som jag garanterat gärna gör fler gånger. Vi tog en runda på Mullholland Drive.
Går inte att köra jättefört då det är ganska mycket trafik men detta är nog en av de roligaste sträckningar jag någonsin kört. Kurvigt till tusen och med en utsikt som heter duga. Till slut kom det bestämda order från passagerarsidan att det var dags att lugna ner sig innan lunchen kom upp.
Nästa dag gav vi oss ut på det som egentligen är början på Highway 1. Malibu och norrut via Ventura, Lompoc, Santa Barbara, Pismo Beach.
Lagom cruisingspeed och behagliga varv.
Uppåt Lompoc börjar landskapet öppna upp sig betydligt och kullarna börjar bli högre och högre.
Big Sur är nog den maffigaste biten på hela Hwy 1 om ni frågar mig. Oerhört maffiga vyer och glesbefolkat.
Big Sur ? Wikipedia
Eftermiddagarna var nästan helt utan undantag riktigt fina med behagliga temperaturer och taket nedfällt.
Denna bro byggdes på 30-talet av fångar som via brobygget förkortade sin strafftid.
En, av inte helt få, stränder som är dedikerade till sjölejon och andra vattenlevande djur.
Uppe vid Carmel-by-the-sea och Monterey finns the 17 mile drive vilket är en betalväg genom riktigt flotta områden där flera av världens bästa golfbanor ligger, bla Pebble Beach.
17-Mile Drive - Wikipedia, the free encyclopedia
The Lone cypress är en turistattraktion i området.
Santa Cruz bjöd på vackert väder även på morgonen.
Tyvärr var vi här lite off season så stora nöjesfältet på Santa Cruz Boardwalk var stängt.
Vi drar oss inåt landet och uppåt himlen.
Vår tanke från början var att åka till Yosemite men våra amerikanska vänner sa åt oss att ta en annan nationalpark närmare Fresno med ännu större trän.
Ett sånt här upphugget skulle nog räcka för min kåk ett par år.
Mussen såg direkt pytteliten ut i jämförelse.
Långt där nere ser man vägen som vi ska till.
![]()
Dessa bergstrakter var verkligen superläckra att åka i. Tyvärr var det skogsbränder när vi var där så en del områden var avstängda.
![]()
Eder skribent in action.
Nej, skylten är inte där för skojs skull…
Man hör ju många gånger det sägas att ”allt är större i Amerika” men detta är ju rent ut sagt löjligt.
Efter Fresno åkte vi tillbaka till Santa Cruz och fortsatte på Hwy1 upp till San Fransisco.
Lutningen på dessa backar måste upplevas. Bra ställe att träna draglägesövningar på.
San Fransisco är verkligen en trevlig stad, inte alls som surhålet LA.
Sjölejonen chillar i solnedgången.
Toppen på Lombard Street, känd som den krokigaste vägen i världen.
Från en annan vinkel förstår man varför…
Från samma utsiktspunkt, Coit Tower, ser man tydligt det där med kustdimman på morgonen.
![]()
Här slutade vår resa längs Hwy1. Vägen fortsätter norrut genom Napa Valley och den delen tänkte vi få lite tid till i vår.
Summa summarun kan jag verkligen rekommendera en roadtrip likt denna. Det är riktigt trevliga vägar mellan varven och sjukt fina omgivningar. Det går inte jättefort utan att köra Hwy1 är en glidarresa men en glidarresa av rang.
Ska man få ut mesta möjliga av Highway 1 bör man låta det ta 3-4 dagar och det bästa är att starta i San Fransisco helt enkelt av den anledningen att man får åka på havssidan hela vägen och ser lite bättre.
Mustangen då? Well, tyvärr var den gamla V6an mer show än go men från 2010 års modell har även den lilla V6an över 300 hästar så det blir nog bättre för alla er som hyr Musse i USA framöver. Själv siktar jag på en Camaro SS i vår som rental, V8 är alltid en V8.![]()