Hur fan hanterar man föräldrars åldrande....

[Kapten Haddock]

Har man lite flyt o kommer in på ett bra hem är ju det riktigt nice och en enorm avlastning för anhöriga.
Både min morfar och farmor hamnade på sånna kanonställen där dom när man kom hade bråttom tillbaks till polarna i samlingsrummet
Gäller nog bara att kunna släppa taget lite som anhörig oxå.

MVH/

[r_o_n]

Har man lite flyt o kommer in på ett bra hem är ju det riktigt nice och en enorm avlastning för anhöriga.
Både min morfar och farmor hamnade på sånna kanonställen där dom när man kom hade bråttom tillbaks till polarna i samlingsrummet
Gäller nog bara att kunna släppa taget lite som anhörig oxå.

MVH/

Tack för svaret.
Det är ju därför man behöver övertyga att kö är bra, det finns ett sådant där "bra" hem i denna stan, där hon gick och åt lunch, bl.a. när hon var utan syrgasbeh. så därför känner hon till detta lite.
Vi tror att hennes livskvalitét kommer att öka, eftersom hon normalt sett är väldigt social och gillar sällskap. Det mesta sällskap hon får nu är från hemtjänsten, syrran, som bor 3 mil bort (inga direkta avstånd) hälsar väl inte på mer än 1-3 gånger/månad, jag hjälper henne med en del grejer 2-3 gånger i veckan trots att jag nu har nytt jobb som är mer fysiskt än mitt förra, vilket gör att man behöver tiden på kvällen att vila, tills man fått upp flåset.

[Andreass]

Gripande berättelser... Sitter i liknande sits själv nu med min farbror (som funnits nära i snart 40 år) som fick cancerdiagnos strax för Jul. Oerhört tufft för mamma och pappa som får dra ett stort lass. Han blir dessutom snabbt sämre så jag känner på mig att det är ganska kört. Endast 69 år gammal

[JanneB]

Min mamma gick bort i samma sjukdom för några år sen, tumör i matstrupen. Vi fick iofs reda på diagnosen men inte på överlevnadschanserna, tydligen inte många % som överlever den typen av tumörer. Hon gick bort fem månader efter hon fått diagnosen, veckan innan hade hon varit i Spanien och semestrat utan problem. Livet är skört, man vet aldrig vad som väntar...

[Evil E]

Beklagar sorgen Kurt.

[KTL]

Jag tackar för de vänliga inläggen, det har sannerligen varit en svår tid med tung börda och mycket nytt att ta tag i och lära sig.

Jag har inte jobbat sen september men tack och lov så har min firma ansett mig så värdefull att jag fått lön hela tiden fast jag valt att vara hemma trots att de försökt skicka mig på olika jobb. Jag är djupt tacksam till dem för det.

Nu verkar det mesta har lugnat ner sig så pass att jag vågar och vill säga ja till jobb igen. Firman hugger direkt och sänder mig till ett informationsmöte av Statoil ang Heimdalsfältets utbyggnad, reser till Trondheim på söndag och hem igen på tisdag, Statoil betalar flyg taxi hotell lunch middag rubbet, hade nästan glömt hur speciellt mitt jobb var då jag inte jobbat sen september....

Idag fick jag en pling på emailen där det stod att jag ska resa ut på Valhall PH den 14/3 för BP. Har ingen aning om vad jag ska göra ännu, men det ska bli vansinnigt skönt att komma igång med mitt egna vanliga liv igen efter allt slit med mor och far i snart ett år eller så....

[vigg]

Jag lyckades få mor inflyttad i lägenheten (som jag köpt kontant och renoverat åt henne) till julen, ja faktiskt på dagen på julafton, det var ett slit utan dess like.

Mitt i allt detta så fick jag på onsdagen före julen ett erbjudande på en egen ”lägenhet” åt far på en avdelning för äldreboende. Så vi beslutade att säga ja och i ett huj fixa till den så den skulle bli som ett nytt hem till honom, ställde dit möbler från deras gemensamma tidigare hem och hängde upp gardiner m.m. sen skjutsade jag min far i rullstol mellan de olika avdelningarna till hans nya ”hem” där jag ställt upp en gammal 42” plasma till honom som jag hade i reserv, så han kunde titta på skidtävlingarna som han älskade. Han kom dit på fredag 20/12 och verkade må bra fast han varit väldigt trött dagarna före.

Han tyckte om rummet och tittade på skidsporten och skröt stolt för personalen att det var sonen som fixat allt åt honom.

Tyvärr var hans matlust borta och vi försökte få i honom näringsdrycker. Någon dag senare fick jag veta av en sjuksyster som läst hans journal att det bara var planerat lindrande behandling och att man hittat en tumör på hans matstrupe.

Så efter all denna stress och slit fick jag (med massor av stöd och hjälp av min kära sambo) så fick jag alltså in mor i den nya lägenheten på julaftons dag, hon satt 3 timmar hos far på dagen medan vi flyttade det sista mellan huset och nya lägenheten, klockan 21:45 ringde telefonen och jag fick beskedet att far somnat in för evigt 15 minuter tidigare.

Denna jul blev inte som andra jular....

Life sucks, beklagar sorgen.