Förmånliga förmånsregler har gjort laddhybrider heta bland tjänstebilsförare. Ett allmänt ökat miljömedvetande och att allt fler företag har en miljöpolicy som bara tillåter laddbara bilar bidrar också till att vi ser en kraftig ökning av antalet sålda laddhybridet och en explosion av nya modeller på marknaden.
Men de flesta tillverkare springer på samma boll och kommer ut med modeller i de mest säljande segmenten. Därför finns det få modeller att välja mellan om man behöver en sjusitsig laddhybrid.
Volvo XC90 T8 AWD är ett trevligt alternativ, men med ett pris norr om åttahundratusen blir det lite väl svettigt för många barnfamiljer. Kia Sorento Plug-in Hybrid kostar en kvarts miljon mindre (569 900 kr) och har ett lägre förmånsvärde.
Närmaste konkurrent är koncernkusinen Hyundai Santa Fe Plug-in Hybrid som kostar 544 900 kronor i grundutförande. De två bilarna är mycket lika eftersom de delar bottenplatta, motorer, växellåda, högvoltsbatteri och en mängd praktiska funktioner.
I båda består drivlinan av en rak fyrcylindrig bensinmotor på 1,6 liter som ger 180 hästkrafter och 250 Nm i vridmoment. För att få extra knuff och spara bensindroppar finns även en 91-hästars elmotor med 305 Nm i vridmoment. Den sammanlagda systemeffekten är 265 hästkrafter och 350 newtonmeter.
Motorerna är kopplade till en konventionell sexstegad automatlåda. Det innebär att man alltid har fyrhjulsdrift. För ökad framkomlighet finns det särskilda körlägen för snö, sand och lera.
Effekten, vridmomentet och fyrhjulsdriften låter som ingredienser i ett utmärkt recept på en dragbil, men icke. Som många andra elektrifierade bilar är dragförmågan begränsad, till 1,5 ton i det här fallet. Av den anledningen erbjuder Kia en Sorento med 2,2-litersdiesel, som vi provkörde i nr 24/2020.
HUR ÄR DEN ATT KÖRA? Föga förvånande är upplevelsen bakom ratten väldigt lik den i diesel-Sorenton. Laddhybriden känns aningen kvickare, men bjuder ändå inte på någon fartupplevelse. Det här är en stor och tung bil – och det märks – på gott och på ont.
Laddhybridens 150 extrakilon sitter lågt och ger en lägre tyngdpunkt. Därför upplevs bilen något mer stabil och mindre svajig.
Den sexväxlade automatlådan växlar mjukt men är inte särskilt kvick. Att det finns ett sportläge blir lite löjligt – den här bilen är ju duktigt osportig. Det märks ingen större skillnad mellan eco- och sportläge. Det finns även ett kombinerat läge som ska spara droppar, men också erbjuda lite högre varv när det behövs.
Komforten är bäst på landsväg. Då är fjädringen lagom mjuk och ljudnivån behaglig. På motorväg stiger väg- och vindljud till lätt besvärande nivå. I stadstrafik är bilen lite för stötig.
Kia har inte lyckats lika bra med förarstolen som Hyundai. I Sorento sitter man lite busslikt. Stolen är skönt stoppad, men har för kort sittdyna. I Hyundai Santa Fe är förarstolen ännu mer välkomnande och personbilslik.
Syftet med laddhybrider är att hålla nere bränsleförbrukningen, och det lyckas Kia Sorento Plug-in Hybrid bra med. Även om inte bilen körs på el imponerar bensinmotor i grenen snålhet. Under provkörningen drog den runt 0,65 liter per mil. Inte illa av en stor suv som väger över två ton.
Räckvidden på el uppges till 57 km enligt WLTP-cykeln. Tyvärr känns elmotorn aningen klen för ren eldrift. Detta är inget som Kia är ensamma om, Volkswagen är ett undantag.
är snygg och ser tuff ut.
För att snåla på elektronerna och kanske även på priset finns det ingen elektrisk värmepump utan bara ett litet elvärmeelement. Därför behöver bensinmotorn startas då och då för att reglera bilens innertemperatur.
BORDE JAG KÖPA EN? Det här är en mycket praktisk och förnuftig bil som är lätt att leva med. Men du måste även kolla in Hyundai Santa Fe laddhybrid eftersom den är så lika i pris och funktion.
Om du inte behöver sju sittplatser kan du spara en slant genom att gå ned en storlek och titta närmare på Hyundai Tuscon Plug-in Hybrid som delar drivlina med Sorento och Santa Fe. Ett annat alternativ är test-vinnaren Toyota RAV4 AWD-i laddhybrid.
