Virtuell racing – köpa eller bygga rigg?

Premium Del 2 i vår artikelserie om virtuell racing:
✔ Köpa eller bygga rigg ✔ Hemma hos Felix ✔ Så börjar du tävla

Virtuell racing – köpa eller bygga rigg?

"Jag var hos Polestar i Mölndal när det slog slint i huvudet"

Jag vet att vi är många racingfans som minns exakt var vi var och vad vi gjorde när vi för drygt 25 år sedan nåddes av Ayrton Sennas dödsbud. Ungefär så är det för min del även när det gäller tillfället då det helt slog slint i huvudet och jag bestämde mig för att satsa på en egen simulatorrigg.

Jag var inbjuden till Polestar Cyan Racing i Mölndal för att träffa teamet efter Thed Björcks WTCC-seger 2017, och som en del av besöket fick jag provköra deras fullskalesimulator av F1-klass. Ni vet en sådan där som rör sig i fler dimensioner än Harry Potter och man sitter i skalet av en riktig bil. Två varv på Monza fick jag – fastspänd i en exakt kopia av Björcks vinnar-Volvo – men de räckte.

Herre. Gud.

Det var något av det roligaste jag någonsin gjort. Väldigt svårt förvisso, och varvtider var inget att prata om. Jag var glad över att över huvud taget ta mig runt den snabba men förhållandevis enkla Monza-banan.

Min uppenbara inkompetens förtog dock absolut ingenting av den fantastiskt verklighetstrogna illusionen av att ratta en fullfjädrad racerbil runt en av världens mest mytomspunna racerbanor. Där och då fattades beslutet att en egen simulatorrigg skulle införskaffas. Ingen mångmiljonmaskin som Polestars förstås, men inte heller någon enkel leksak som man ger till sjuåringen på julafton.

Målet var en simulator som maximerar inlevelse per satsad krona. Och inlevelse handlar om trovärdighet. Få saker förtar känslan av riktig bilkörning i en simulator så mycket som pedaler som halkar runt på köksgolvet. Därför var en stabil rigg ett absolut måste.

Jag började med att läsa på om olika rigglösningar och bestämde mig ganska snabbt för att köpa en byggd av aluminiumprofiler. Då får man den där autentiska känslan när man drämmer till bromsarna stenhårt inför Bus Stop-chikanen på Spa, eller när man gör sitt bästa för att pressa gaspedalen hela vägen in i bokhyllan för att maxa utgångshastigheten ur Parabolica.

Nästa fråga var styrenheten. Här finns det verkligen en uppsjö att välja på – allt från plastiga leksaksvarianter till proffsversioner för 30 000–40 000 kr av samma kaliber som F1-teamen använder.

Fanatec och Thrustmaster dominerar mellansegmentet av marknaden, och jag föll för en av de sistnämndas dyrare modeller. Mycket för att den medföljande ratten är en underskön, mockaklädd Sparco-ratt som fungerar till att köra precis allt från gokart till IndyCar med.   

Ytterligare ett beslut att fatta gällde valet mellan skärm och VR-glasögon. För min del var det enkelt: VR är en total game changer. När jag väl hade provat fanns helt enkelt inget annat alternativ. Min hjärna är kanske mer lättlurad än genomsnittets, men inlevelsen är enorm.

Ett varningens finger dock: VR är inte för alla. Jag har polare som provat riggen och varit gröna i ansiktet efter bara något varv. Testa innan du köper, men ge det en ordentlig chans! Man behöver förvisso rejält med datorkraft – och ett grymt grafikkort – men det är så värt det i jakten på den totala illusionen.

Pricken över i:et: en FIA-godkänd skalstol med sexpunktsbälte.

KOSTNAD: GERGEIS HEMMASIMULATOR

Spel-pc med grymt grafikkort: 20 000:–

Thrustmaster TS-XW, styrenhet med Sparcoratt och pedaler: 7 000:–

VR-glasögon, Oculus Rift: 5 000:–

Aluminumrigg från www.swedishrigdesigns.com: 5 000:–

FIA-godkänd skalstol från OMP: 3 000:–

FIA-godkänt 6-punktsbälte från franska Gt2i: 1 500:–

TOTALT 41 500:–

Pedalerna är annars de kanske viktigaste komponenterna i en hemmasimulator, och på den punkten lämnar mina Thrustmasters en hel del övrigt att önska. Framför allt saknar bromsen trycksensor, vilket gör det mycket svårare att varv efter varv bromsa konsekvent med samma tryck. Det har att göra med hur vårt muskelminne fungerar.

Snåla därför inte på pedalerna utan välj en modell med trycksensor på bromsen. De kostar från 2 000 konor men är en riktigt bra investering om man nu satsar på ett seriöst hemmabygge.  

Vad händer härnäst då? Vad blir nästa steg i vansinnet?

Drömmen är ju förstås någon form av rörelsesimulering. I kombination med VR sägs totalupplevelsen vara magisk. Men det handlar om en investering i minst 20 000-kronorsklassen – inte omöjligt men inte heller någonting man snyter ur näsan.

Ett kostnadseffektivt alternativ till rörelsesimulering som många väljer är olika former av vibratorer som monteras på riggen och förmedlar en realistisk känsla av varvande motorer och förändringar i banan.      

Pricken över i:et i mitt hemmabygge är en FIA-godkänd skalstol med sexpunktsbälte. Ja, folk kommer skratta åt dig när du spänner fast dig i en bevisligen stillastående konstruktion i sovrummet.

Kanske kommer de till och med ställa opassande frågor om ditt tillsynes nyvunna intresse för avancerade vuxenlekar – men vet du vad? Det är så värt det! Få saker ger nämligen så mycket inlevelse och racingkänsla som att spänna fast sig hårt i en skalstol och ge sig ut på ytterligare ett varv runt Nordschleife, Mount Panorama, eller Laguna Seca.

Gergei Farkas


SUPERSIMULANTEN
"THE SPEEDY SWEDE"

Felix Rosenqvist har imponerat i vad han än har kört: Från inhoppen i DTM, till dagens åtråvärda toppsits i IndyCar, och allt däremellan. Men just nu är det pandemianpassad simulatorracing som gäller även för Värnamos snabbaste. Gergei Farkas tog ett Skypemöte med "The Speedy Swede" för att snacka simulatorracing. 

Det är i slutet av april och IndyCar-esset Felix Rosenqvist sitter i ett nedstängt Indianapolis och väntar på att tävlingssäsongen ska dra igång. Det kan, som bekant, dröja länge.

Ändå kan han inte åka hem till Europa. Tillsammans med sitt team Ganassi har han nämligen bestämt att han ska finnas kvar i USA – nära till jobbet, utifall han behövs. Ironiskt att sitta fast i Indianapolis för en racerförare som just nu enbart kör virtuella bilar online. 

Till skillnad från många av sina IndyCar-kollegor var Felix inte helt grön på det här med simracing när den planerade säsongspremiären i Florida med kort varsel ställdes in i mitten av mars. Tvärtom tillhörde han den exklusiva skara förare som redan hade erfarenhet av och framgångar i simracing. Redan första gången som han deltog i ett officiellt simracinglopp – i Las Vegas 2017 – resulterade inhoppet i en pallplats och 100 000 dollar i prispengar rätt in på kontot.

"Jag har väl någon form av talang för det …", kommenterar Felix när jag påminner honom om bravuren. "Jag hade också ett visst övertag nu när viruset slog till och hela fältet plötsligt började köra simracing. Jag hade inte hållit på jättemycket men ändå mer än många andra." 

Kollegorna har dessutom visat sig vara snabblärda, och redan nu en knapp månad efter att IndyCar-fältet först doppade tårna i iRacing upplever Felix att de övriga har knappat in på hans ursprungliga försprång.

"Övertaget som jag hade till en början finns inte längre", konstaterar han krasst. "Det är många av förarna som har nött många timmar om dagen och verkligen hittat farten."

OM SKILLNADEN MELLAN RIKTIGA FÖRARE OCH PROFESSIONELLA SIM-RACERS: "De hittar små tricks …"

En riktigt rolig aspekt av den märkliga säsongsstarten har varit att Felix och många andra internationella toppförare har gjort inhopp i virtuella race mot simracingproffs. Frågan är förstås vad det är som skiljer dem från varandra. Enligt Felix är det framför allt simracingproffsens massiva erfarenhet.

"De kommer upp i speed mycket fortare än vi andra", berättar han, "Och de har en förmåga att hitta små tricks runt den virtuella banan – som vi andra missar för att vi är skadade av att ha kört för mycket riktig racerbil." Det kan till exempel handla om att träffa kerbs på ett sätt som ter sig onaturligt för en racerförare med Felix erfarenhet.

"Det kan handla om små, skumma grejer som de tjänar någon tiondel på här och var, men över ett helt varv får de definitivt en fördel." 

Rosenqvists hemmarigg. Svensken föredrar en sömlös jätteskärm.

OM ATT JOBBA I SIMULATORN: "Simulatorkörningen får inte ta över"

Det är en fördel simracingens "utomjordingar" erhållit i kraft av sin erfarenhet. Rosenqvist tillhör också den generation förare som alltid jobbat mycket i simulator. Många timmar i främst DTM-simulator under Formel 3-åren tillsammans med Mercedes, men också en del inhopp i det tyska teamets F1-simulator.

"De flesta simulatorer som jag har kört når till en viss nivå av realism, men inte längre", säger Felix. "F1-simulatorerna är undantagen. De kostar miljoner men är extremt bra. Säkert tre nivåer bättre än allt annat som jag testat."

Under Mahindra-åren i Formel E tillbringade Rosenqvist ibland två–tre dagar inför varje race i teamets simulator – delvis för att de därigenom fick stenkoll på den för klassen avgörande energiförbrukningen och optimeringen av densamma. Många timmar i simulatorn omsattes direkt till resultat på banan. Numera är det Hondas officiella IndyCar-simulator i Indianapolis som gäller.

"Fördelen med Hondas simulator är att den rör sig lite – inte för mycket – men kör man på kerbs känns det", berättar svensken när jag ber honom att jämföra den officiella IndyCar-simulatorn med alla andra som han har erfarenhet av, och fortsätter: "Ärligt talat är den jag kör hemma inte långt ifrån..."

Styrenhet med så kallad direktdrift – sliter armarna av en om man inte är försiktig.

Det låter ju utmärkt – som lekman är det lätt att tro att fler timmar i simulatorn alltid är bättre. Enligt Felix stämmer det inte alls. Han ser nämligen riskerna med detta verktyg som kommit att bli en allt viktigare del av racingsporten i takt med att antalet testdagar stadigt minskat.

"Simulatorkörningen får inte ta över", säger Felix. "Man ska nog inte tillbringa fler timmar i simulatorn än i sin riktiga bil, om man säger så."

Risken finns nämligen att föraren lägger sig till med dåliga vanor som behöver arbetas bort eller korrigeras när han eller hon väl är tillbaka i sin riktiga bil.

"Att köra simulator är precis som att köra en annan bil", säger Felix. "Att testa en STCC-bil vore kul och jag skulle säkert lära mig något av det – men hade jag kört 700 varv i den hade det knappast gynnat min IndyCar-körning …" Den naturliga följdfrågan är förstås om Felix faktiskt upplevt detta att simulatorkörningen haft en negativ inverkan.

"Ja", medger han. "Både när jag har kört mycket i hemsimulatorn under vintern, och när vi har kört Hondas simulator extremt mycket inför ett race. Då har jag bett teamet att hålla det till max tre–fyra timmar om dagen för att jag inte ska riskera att plocka upp konstiga vanor och ta med till racehelgen..."

OM SIN HEMMARIGG: "Mina händer har börjat blöda några gånger"

Själva riggen som Felix tävlar i är byggd av aluminiumprofiler – konstruerad av simracingföretaget Sim-Lab. Det finns förstås andra alternativ, men just riggar i aluminium har blivit något av den seriösa simracingvärldens guldstandard.

Skälen är många. För det första är dessa riggar precis så rigida som de någonsin kan bli. Är de ordentligt hopskruvade, ja, då sitter allt där det sitter – även om föraren drämmer till bromspedalen med 120 kilos tryck, och även om styrenheten är av en sort kapabel att slita armarna av dig. Speciellt i kombination med en riktig skalstol – i Felix fall från italienska Sparco – är den rent fysiska illusionen total.

Felix riktiga tävlingssäsong startar på den svenska nationaldagen i Texas.

Styrenheten som Felix använder är av märket Simucube, och en så kallad direktdriven modell. Det innebär att dess starka elmotor är direkt kopplad till ratten. Inga kugghjul eller remmar som i enklare och billigare varianter. Dess vrid är enormt: 32 newtonmeter på maxeffekt, och det gäller att vara försiktig.

"Man kan verkligen skada sig på den", säger Felix. "Det värsta är när någon kör in i dig. Det har hänt att jag har börjat blöda några gånger, och då har jag den ändå inställd ganska lätt. Men den är fantastiskt realistisk, speciellt i kurvor och när man kör på kerbs – där får man väldigt bra feedback genom ratten. På raksträckor är den däremot lite död jämfört med den riktiga bilen."

Många kör tre skärmar, men Felix nöjer sig med en 49-tums ultrabred Samsungskärm med viss kurvatur.

"Tre skärmar ger ju mer yta, men jag tycker att det är skönt att slippa skarvarna", tycker svensken. Något annat som han gärna slipper är VR-glasögon.

"Jag har i och för sig aldrig provat i racingsimulator, men jag har testat i andra spel och blivit fruktansvärt illamående … och svettig." Rosenqvist är dock i gott sällskap. VR är definitivt inte för alla. Vissa – exempelvis undertecknad – trivs alldeles utmärkt med tekniken. Andra är kräkfärdiga efter ett par minuter. Det gäller att ta reda på hur din hjärna fungerar innan du gör den rätt saftiga investeringen i VR-prylar.   

OM BROMSARNA: "Många bromsar orealistiskt hårt"

Effektiva bromsar är en av de allra viktigaste komponenterna i en racerbil – liksom i en seriös simulatorrigg. Felix använder pedaler från nederländska Heusinkveld – ett företag med rykte om sig att bygga några av de bästa simracingprylarna världen har skådat. Till skillnad från enkla bilspelspedaler som man köper på närmaste Media Markt är dessa utrustade med trycksensor.

Hur snabbt bilen i simulatorn stannar beror således inte på hur långt ner simulatorföraren trampar pedalen, utan på hur hårt han eller hon trampar till. Det gör en väldig skillnad. Framför allt underlättar trycksensorbromsar förarnas jämnhet.

Dyr mekatronikporr: en uppsättning av nederländska Heusinkvelds finaste pedaler kostar 14 000 kronor.

"Bromsarna känns väldigt bra", berättar Felix.

"Det är inte mycket rörelse i pedalen – den är ganska stum. Men jag håller inte på så mycket med dess inställningar egentligen, utan försöker istället anpassa min körning till hur bromsarna känns på olika plattformar."

Det sistnämnda är en viktig insikt. Hur bromsarna känns beror inte främst på hur den fysiska pedalen är konstruerad utan på vilken simulatorplattform som man kör på. "Bromsarna i iRacing är till exempel alldeles för känsliga. Det blir orealistiskt", fortsätter svensken.

Något annat som enligt Felix är orealistiskt är det enormt höga tryck varmed många simulatorförare bromsar.

"De ställer in sina bromsar alldeles för hårt för att de ska kännas som i den riktiga bilen. Vad de glömmer är att i den riktiga bilen får de hjälp av G-krafterna när de bromsar." Och visst är det så. Det är grundläggande fysik. När föraren bromsar inför en kurva i en riktig racerbil är ju hela kroppen – bromsfoten inkluderad – laddad med rörelseenergi som vill driva kroppen vidare framåt.

Den kraften i sig genererar en hel del tryck på bromspedalen – något som av naturliga skäl inte sker i en simulator. Felix själv bromsar som hårdast med ett tryck på omkring 100 kg i sin racerbil, men menar att i simulatorn ska den siffran halveras för att ge en realistisk bromskänsla.

OM TEAMARBETET BAKOM: "Det har blivit sjukt komplicerat"

Racing är ju som bekant en lagsport – så även i den virtuella världen. Och alltmer så. Rosenqvists team Ganassi har engagerat sig helhjärtat i det digitala racingsubstitutet – något som verkligen har förändrat hur Felix lopp online genomförs i praktiken.

"Teamets inblandning har skalats upp extremt snabbt och det hela har blivit sjukt komplicerat", erkänner Felix och skrattar.

Aluminiumprofilerna borgar för maximal stabilitet – viktigt för att simulera realistiska bromskrafter.

För det första har han sin så kallade "spotter" – en ovärderlig hjälpreda speciellt på ovalbanor som via radio relativt kontinuerligt informerar sin förare om var han ska ligga på banan. Samarbetet mellan förare och spotter är helt avgörande för att lyckas. Felix berättar att samarbetet med hans spotter fungerat extremt bra under de virtuella race som hittills körts.

"Vi har verkligen tagit vår kommunikation till nästa nivå, och det har varit jättebra träning för mig som inte har kört så mycket ovaler", fortsätter han. "Den erfarenheten kommer vi att ta med oss när den verkliga säsongen drar igång."

Men spottern är bara en kugge i ett växande maskineri. Utöver honom har Felix vanliga ingenjör ansvar för bilens inställningar, bränsle, däck och allt annat som avgör strategin. Dessutom har Ganassis virtuella racingteam numera tillgång till en detaljerad datalogg under pågående lopp – precis som på riktigt. Det innebär att ingenjörerna kan analysera och jämföra Felix insats med stallkamraterna Scott Dixons och Marcus Ericssons data i realtid.

För Felix del har den snabba tekniska utvecklingen enbart varit positiv – särskilt som han är mer än genomsnittligt teknikintresserad. Men Ganassis satsning handlar lika mycket om att hålla ihop teamet och medlemmarna sysselsatta med det som de alla älskar: racing. Även om det nu sker virtuellt och under extraordinära omständigheter. 

Gergei Farkas


Elias byggde sin egen simrigg

Det var i samband med att datorspelet Assetto Corsa lanserades som jag blev sugen på att skaffa mig en bra ratt för simracing. Eftersom jag inte ville spendera ett halvårs studiebidrag fick det bli en Logitech G27. En mycket prisvärd ratt. Mitt skrivbord var inte tillräckligt stabilt så jag började leta efter simracingriggar för hyfsade pengar, men det mesta var för rangligt och dessutom oftast med en pinne mellan benen som ratten skulle sitta på. 

Virke och skruvar kostar inte särskilt mycket. Det var tiden som var den stora kostnaden. Är man händig kan man bygga ihop det hela på en helg om man har en såg och en skruvdragare. Det som tog mest tid var att få till en ritning för att veta vad man behöver köpa. Sedan var det bara att mäta, såga och skruva.

Plus: Billig, stabil, kan byggas om, bekväm stol.
Minus: Tung, stor, kan inte fällas ihop.
Pris: Cirka 1 500 kronor.

Är stolen från en gammal Volvo? Ja. Höj- och sänkbar, med tippbar dyna, ställbart svankstöd och det går förstås att ändra ryggstödsvinkel och att skjuta den i längsled. Nej, den ger inte den optimalt sportiga känslan men samtidigt är sidostöd oviktigt när det inte är några G-krafter som försöker kasta dig ur stolen. Dessutom fick jag den för några få hundralappar.

Det hela landade på runt 1 500 kronor bortsett från ratten. Relativt billigt om man jämför med vad det skulle kosta att köpa något liknande. Dessvärre går den inte att fälla ihop och tar upp ungefär lika mycket plats som min säng. Däremot är den bättre på att vara racingrigg än de köpta alternativen som fanns då. En stor fördel som jag dessutom märkt först senare är möjligheten att anpassa bygget efter hand. Jag har bland annat byggt om för att få lite extra lutning på pedalerna, flyttat växelspaken och byggt på skärmstativsdelen. 

Tyvärr använder jag den inte så mycket nu för tiden. Jag kör istället bilar i verkligheten, men ibland är det kul att kunna gasa utan att behöva ta hänsyn till höga självrisker och risk för personskador.

Elias Medelberg


GÅ MED I EN VIRTUELL RACINGSERIE

För den som hunnit bli lite varm i racingkläderna är det fritt fram att gå med i en virtuell racingserie. Online finns det gott om sim racingligor och communitys som erbjuder spännande tävlingsformer i allt från rallybilar till historisk racing. Det är ett kul sätt att lära känna andra sim racers, samtidigt som du får chansen att utveckla dina färdigheter.

SWEDISH RACING LEAGUE (SRL)

GRAN TURISMO SPORT (PS4)

För dig som har ett PS4 erbjuder SRL mängder av event – såväl dagliga race som mästerskapsserier. Ligan har också en levande community där medlemmarna kan socialisera och utbyta erfarenheter.

www.granturismosport.se


SBF – VIRTUELL BILSPORT

ASSETTO CORSA, IRACING, DIRT RALLY 2.0 M.FL.

Visste du att Svenska Bilsportförbundet har en egen avdelning för virtuell racing? Här hittar du bland annat ovalracingserien Swedish Oval League för dig som vill tävla på ovalbanor. 2020 arrangerades dessutom SM i virtuellt rally.

www.sbf.se


INTERNATIONAL SIMRACING ORGANISATION (ISO)

AUTOMOBILISTA

Det här är nörderi på hög nivå. ISO specialiserar sig på att återskapa klassiska säsonger ur racinghistorien. Just nu körs bland annat 1991 års F1-mästerskap och den amerikanska Champ Car-säsongen från 1974.

www.internationalsimracing.org