Porträtt: Felix Rosenqvist – årets rookie

Premium Två pallplatser och imponerande körning i många race. Men också ett par kostsamma misstag och ett par rejäla krascher. Felix Rosenqvist visade direkt sin höga klass och blev årets nykomling i Indycar 2019.

Porträtt: Felix Rosenqvist – årets rookie

Intervjun med Felix Rosenqvist var ursprungligen publicerad i vårt F1/Indymagasin. Du kan beställa en digital utgåva här.

En säsong i Indycar och redan en titel – Rookie of The Year. Men den titeln betydde egentligen inte så mycket för 28-åringen från Värnamo som till kommande säsong har betydligt högre mål.

När du ser tillbaka på din första säsong i Indycar, vad var toppen och vad var botten?

– Toppen var första racet i S:t Petersburg när jag hade ganska höga förväntningar och jag lyckades kvala in som trea, vilket var fantastiskt. Jag ledde racet länge och körde om Will Power i en omstart men blev fyra till slut. Det var ändå mitt första race och jag kom in i serien med en bra känsla.

Botten är egentligen tiden runt Indy 500 och Detroit. Jag hade en del krascher, en på träningen till Indy och en under racet som jag blev indragen i. I Detroit körde jag sönder hjulupphängningen och kraschade. De två helgerna var ganska tuffa. Efter det har det gått uppåt.

Vilken var din målbild inför säsongen?

– Första målet var att ta en pallplats och det andra var att vinna ett race. Känslan har blivit bättre och bättre för varje helg och nu känner jag att jag är med i toppen på varje pass, i varje fall på traditionella banor. Det får mig att känna att en seger är ganska nära och det är bara tillfälligheter som avgör när den kommer.

En idrottsutövare vill alltid vinna och jag gissar att mycket släpper när den första segern kommer?

– Absolut. Jag vet vad det betyder för självförtroendet när första segern kommer i en ny serie. Man kan slappna av lite mer och kan fokusera mer långsiktigt på mästerskapet, i stället för att bara vinna. Så har det varit många gånger i min karriär, det skulle vara skönt få det vara avbockat.

 

Indy 500-helgen 2019 blev en prövning på många sätt. Två krascher, en på test och en i racet, gjorde att självförtroendet fick sig en knäck.

Artikelförfattaren träffade Felix Rosenqvist under finalen på Laguna Seca 2019.

Vad har varit svårast att lära sig i Indycar?

– Nästan allting. Om vi jämför med när jag kom till Formel E som rookie, vilket skulle vara det svåraste mästerskapet att lära sig, det gick jättesnabbt att lära sig och jag slogs om mästerskapet redan första året. I Indycar kändes det som jag kom tillbaka till mina rötter, som Super Formula och Formel 3, alltså riktiga formelbilar. Och då var det helt plötsligt jättesvårt. Bilen är mycket svårkörd, det är alltid olika gummiblandningar på varje bana, förutsättningarna är väldigt varierande med ovaler, stadsbanor, och vanliga banor med olika förhållanden. I andra serier har det nästan varit som att bygga upp ett flow där man blir bättre och bättre. I Indycar är det mer upp och ner eftersom banorna skiljer sig åt mycket. Bara för att man är snabb på COTA betyder det inte att man är snabb på Laguna Seca. Det går inte använda samma setup, det blir en ny utmaning varje helg. Det tycker jag har varit det absolut tuffaste och som rookie är man alltid ett steg efter.

Värre än du trodde?

– Det är svårt komma in i det direkt, det tar en helg innan man är med. Jag tycker att jag ofta varit snabb att lära mig och komma in i nya grejer. Men det har inte riktigt blivit så i Indycar. Det har nästan krävts en säsong för att köra alla banor, testa alla gummiblandningar och ställas inför alla situationer. Kommande säsong kommer jag vara mer trygg i det jag håller på med.

Sett utifrån borde stabilt topp tio och några topp fem vara bra som nykomling. Men jag läste någonstans att du sagt att det var den tuffaste säsongen du haft. Ställde du inte väldigt höga krav på dig själv, det är inga enkla motståndare att brottas med i den här serien?

– Det är lätt att vilja vara längre fram än man är. Jag är en tävlingsmänniska och det är helt okej att vara topp tio och några topp fem och någon pallplats. Men det finns fortfarande de som i varje race kommer topp fem, som Josef Newgarden, Scott Dixon och Alexander Rossi. Kan de göra det vill jag också kunna göra det och jag är inte nöjd förrän jag är där.

Du nämner regerande mästare, flerfaldiga mästare och tidigare F1-förare?

– Det spelar ingen roll. Jag vill vara där de är och komma dit snabbt, det var därför den delen av säsongen kändes frustrerande.

 
 

Felix Rosenqvists första pallplats kom på Mid-Ohio efter en otroligt underhållande fajt med teamkamraten Scott Dixon.

Hemma i Sverige är det säkert någon miljon fler människor som vet vem Felix Rosenqvist är numera. Hur har du hanterat den biten?

– Det har gått helt okej. Det har inte förändrats jättemycket. Det är en annan kontinent, det är den stora skillnaden. Annars är det som innan.

Samma coola Felix som alltid?

– Jag tycker det.

När började arbetet med att komma till Indycar?

– 2016 när jag testade första gången. Jag gjorde ett bra test och teamet var nog intresserat redan då men då fanns det förare kontrakterade. Sedan började snacket igen 2017 för att köra säsongen 2018 men då hade vi precis skrivit på för två säsonger i Formel E och jag ville satsa på det. Efter den säsongen kändes det som att ska vi ta chansen i Indycar ska vi göra det nu. Det kändes rätt då och det känns rätt nu.

Du och din teamkamrat Scott Dixon verkar vara bra vänner?

– Ja, verkligen. Jag har haft tur att och fått många bra teamkamrater med stor erfarenhet. Nick Heidfeld i Formel E, Gary Paffett i DTM och Scott i Indycar. Alltid kul att jobba med proffs som varit med länge. Scott har bra feeling.

Rookie-titeln, hur viktig är den?

– Inte så viktig, ganska obetydlig egentligen. Men visst är det kul att det var en fajt. Det var många bra rookies med i år men för mig var det viktigare med sjätteplatsen totalt.

 
 

Inför 2020 är målet glasklart. Felix ska vinna race.

Till kommande säsong, vad ska du förbättra?

– Framför allt kommer ovalerna att vara i fokus. Det känns som om vi haft en bra nivå på de vanliga banorna. Vi ska jobba mer med bilen, det känns som om vi haft en bra bil i slutet av året, men det finns några banor som är frågetecken. Jag ska jobba med mig själv, med vissa av de vanliga banorna och med ovalerna.

Ovalerna, hur ska du jobba med den delen? Det är ju bara tävlingshelgerna som finns att skaffa sig erfarenheterna?

– Jag har bra hjälp av Dario Franchitti som är förarcoach åt både mig och Scott, men framför allt åt mig eftersom jag var rookie 2019. Han har varit med mig vartenda varv jag kört på oval, det är honom jag har närmast kontakt med. Men till sist måste jag ju köra själv, Dario kan ju inte köra åt mig genom hörlurarna, jobbet ska göras. Farten har varit rätt okej, men körningen har inte kommit lika naturligt som på vanliga banor.

De rutinerade som Dixon har en lång erfarenhet av att åka runtrunt i 380 knyck. Du har inte riktigt vanan av de farterna?

– Precis. Det är himla små marginaler. Min körstil har alltid varit att kunna kompensera för om bilen inte varit perfekt, mitt fönster har varit brett oavsett om det har varit överstyrt eller understyrt, vilket har varit en bra egenskap. Men på ovaler handlar det mer om att du kör samma sväng var tjugonde sekund och har man inte en perfekt setup för den svängen spelar det ingen roll hur bra man är på att ratta och parera. Man måste hitta en bil som gör jobbet åt sig. Man måste vara väldigt metodisk när man jobbar med setupen, det är den delen jag kanske inte varit lika bra på som många andra.

 
 

Ny design till den här säsongen. Och Indycars omtalade aeroscreen.

Om vi tittar tillbaka på Indy 500 kändes det som att du låg helt rätt i strategin och innan du kraschade fanns förutsättningarna för en riktigt bra placering, kanske till och med pallen?

– Indy 500 var ett väldigt bra race, jag låg före Santino Ferucci som blev sjua när vi åkte in i kraschen, det hade kunnat bli bra. Även om vi kraschade var många väldigt glada, för jag tror många hade frågetecken om jag skulle klara att vara bra på ovalerna. Det var mitt första ovalrace i Indycar och det var en lättnad för många, inklusive mig själv, att det trots kraschen gick så pass bra.

Vad får du för feedback från teamägaren Chip Ganassi? Det ryktas om att han är en hård chef som ställer höga krav. Har du känt hans stöd under säsongen?

– Det tycker jag. Han har ändå skrivit kontrakt med mig och trott på mig. Han ligger bakom alla beslut, även om vi har haft några duster emellanåt. Men jag känner absolut att han och hela teamet tror på mig, alla har varit väldigt bra med mig.

Vilka blir de sportsliga målsättningarna 2020?

– Någon seger och bra med poäng i ovalracen, då skulle jag känna att jag tagit några steg.

Du har tävlat framgångsrikt med bilar i många år i olika klasser runt om i världen. Har du nått dit du vill nu?

– Jag är nog inte en person som kommer att sätta mig och vara nöjd. Jag känner mig alltid redo för nya utmaningar. Jag kanske kan se ett år framåt men efter två år börjar jag kolla runt. Vad är kul? Vad är framtiden inom sporten? Var får jag mest utmaningar? Jag tycker det är skitkul att köra Indycar, det har varit ett långtidsprojekt att komma hit men jag har alltid dörrarna öppna.

Så om Ferrari hör av sig om en F1-sits?

– Då finns nog chansen (skratt).


"LILL-LÖVIS" OM FELIX

 
 

Felix Rosenqvists manager heter Stefan "Lill-Lövis" Johansson och han är nöjd med sin adepts första säsong i Indycar. Johansson tävlade själv framgångsrikt i motsvarande serie för snart 30 år sedan.

– Felix insats var ju jättebra, till och med bättre än vad vi kunde förvänta oss. En pole position, två andraplatser, sexa totalt och rookie of the year. Det är inte dåligt i ett sådant här tufft mästerskap. Bara att komma bland de tio första är tufft.

Med det resultatet trumfade Rosenqvist sin manager …

– Jag blev också rookie of the year men hade en sämre totalplacering, fjortonde.

Vad behöver Felix förbättra för att på allvar slåss i toppen? 

– Polera upp hela grejen. Den här serien är otroligt jämn, varje litet misstag kostar otroligt mycket. Allting måste vara rätt!