Långresa med elbil: Fem länder på elva dagar med VW ID.3

Premium Hur funkar bilsemester i Europa med elbil? Följ med på 340 mil genom fem länder på elva dagar med Volkswagen ID.3. Ett elbilsäventyr med många nyfikna blickar, fickan full med laddkort och en del laddstrul.

Långresa med elbil: Fem länder på elva dagar med VW ID.3
Först valde vi vad vi ville se och göra. Sedan planerade vi en rutt med laddstopp med hjälp av webbversionen av A Better Route Planner samt flera olika laddappar. Bilköer och färjeproblem medförde ändringar längs vägen.

Äventyret börjar i Malmö. En tidig morgon kliver vi in i bilen, vars batteri står på 92 procent. Få minuter senare rullar vi ut på vackert kurvade Öresundsbron och susar nästan ljudlöst fram över vattnet.

God morgon Danmark! Just det här med ljudlöst är en fantastisk skön skillnad jämfört med de bilar vi normalt kör, endast vindbrus och lite däckljud hörs bakom samtal och musik vilket gör färden njutbar. Kombinerat med modern teknik som filassistans, vägskyltsavläsare och adaptiv farthållare gör det bilresan mycket avkopplande.

Det är bra för vi har lagt upp en rejäl rutt kors och tvärs över norra Europa, en rutt vi dessutom tvingats ändra flera gånger på grund av pandemin. Men nu är vi redan i land nummer två (om vi räknar Sverige) och dagen har knappt börjat! Trafiken är måttlig och snart passerar vi också över Stora och Lilla Bältbroarna och sätter gummit mot kontinenten.

På Ionitys snabbladdare vid Circle K utanför Fredericia har vi planerat in vårt första stopp. Efter 239 kilometer i svalt höstväder på mestadels danska motorvägar med 130 km/h har batteriet gått ner från 92 till sex procent.

36 minuter och en mugg kaffe senare är vi uppe i 80 procent – geschwint! Dessutom helt gratis, med den nya bilen följer inte bara ett Wecharge laddkort som ger rejäl rabatt på annars dyra Ionity (man betalar 3,40 kr/kWh). Det första året är laddning gratis upp till 2 000 kWh. 

Resejournalisterna Marko och Anna till din tjänst!

Vi är inte specialiserade motorjournalister, vårt förhållande till bilar liknar mycket mer den vanliga bilförarens. Samtidigt, som resejournalister har vi bott i elva länder och arbetat i mer än 70. I väldigt många av dem har vi kört bilar av de mest skiftande slag, som militära fordon i konfliktzoner.

Vi har skrivit en rad reseguideböcker där många handlar om tågsemester, vilket på många sätt är underbart. Men tågen är bundna till rälsen och tidtabellen, och på tåget har du svårt att ta med dig ett par lådor vin, några backar öl, en stapel choklad och en påse ostar – just sådant vi gärna köper med oss när vi är ute och reser. Allt det här fixar en bil med bravur. Är det dessutom en elbil slipper du sprida avgaser längs vägen, kör du på grön ström blir det ännu bättre. Vi är övertygade om att vanliga bilkonsumenter står inför en omfattande elbilsrevolution och som journalister har vi bestämt oss för att lära oss så mycket vi kan om detta.

Men funkar det verkligen att åka på lång bilsemester i Europa med en elektrisk bil? Hur blir det med räckvidd och laddning längs vägen? Finns det hotell med laddning? Och hur betalar vi för laddningen i olika länder? För att få svar på våra frågor provar vi en sprillans ny Volkswagen ID.3 1st edition och ger oss ut på vägarna.

Häng med!

Vi kör sedan den lilla omvägen till Vejle för att njuta av den vackra arkitekturen i huset Bølgen (vågen) och en utsökt lunch på prisbelönta restaurang Remoulad.

Sedan styr vi rakt söderut mot vårt slutmål för dagen, den lilla nordtyska staden Husum. Här väntar ett rum på Best Western Plus Theodor Storm Hotel som har egen parkering och tre destinationsladdare som är gratis för gäster. Perfekt! Vi rullar in med 13 procent i batteriet, pluggar in och går på byn. Kvällen tillbringas med plattfisk och öl på bryggerirestaurangen vägg i vägg med hotellet. 

Morgonen hälsar oss med sol och fullt batteri och vi ställer in navigatorn på Glückstadt, där den enda färjan över floden Elbe norr om Hamburg finns. Det är en förtjusande söt stad så vi tittar inom centrum, vilket kanske var ett feltänk för när vi sedan kommer ut har det blivit kö till färjan. Mycket lång kö. Flera kilometer med lastbilar och husbilar har tänkt sig samma väg som vi, och färjan är pytteliten och går bara en gång i halvtimmen.

Ett snabbt överslag ger flera timmars väntetid, vi får tänka om. Hej då flodfärd och pittoreska småvägar genom landsbygden, istället blir det autobahn via Hamburg. Attans.

De lokala blondinerna verkade ointresserade när vi körde på atlantvallen i Lauwersoog, i Friesland, Nederländerna.

Ionity-laddare vid tyska autobahn.

Dagens mål är den lilla staden Dokkum i Friesland, i Nederländerna. På vägen hade vi tänkt köra inom Bremerhaven och titta på deras ubåt från andra världskriget, men det får vi stryka nu.

Att köra på autobahn är inte kul, men man kan inte säga annat än att det är praktiskt. Vi har tur med relativt lite köer i Hamburg och efter några timmar svänger vi av till Ionity vid rastplats Ostetal-Nord och laddar från 20 till 85 procent, i vetskap om att det blir ont om gratis laddning framöver. Här äter vi också en förvånansvärt god macka på autobahnkedjan Coffee Fellows, innan vi fortsätter västerut.  

Vi försöker hålla oss runt 130 km/h, då drar bilen 19–21 kWh/100 km, beroende på backar och omkörningar. Vi kunde så klart köra långsammare och snålare, men efter att ha varit strandade i Sverige i mer än sju månader är resesuget stort och vår färdplan ambitiös.

Tyskland vid sidan av autobahn är vackert som i Havelberg.

Innan vi kör in i Nederländerna toppar vi upp batteriet från 43 till 80 procent på en laddare vid McDonalds i Westerstede. Det här blir vår första betalda laddning och det tar en stund innan vi hittar kort/blipp/app som både fungerar och har vettigt pris. 

Innan vi gav oss iväg skaffade vi ett gäng laddkort där Maingau ingav mest hopp om bra pris. Men det fungerade bara en gång under hela resan. I Westerstede som på många andra ställen var det Shellblippen som räddade oss, den fungerade nästan alltid och hade ändå ett rimligt pris (här 5,90 kr/kWh). Läs mer om laddkorten i separat ruta.

I Dokkum ställer vi oss på den offentliga gratisparkering hotellet anvisat, där finns också en laddare. Den får vi dock inte igång, det finns ingen instruktion och inget av de kort vi provar fungerar. Men bara ett par minuter bort hittar vi ett gratis parkeringshus med fyra laddare.

Också här blir det strul, problemet är att laddarnas märkning inte korresponderar med några laddare i apparna, inte ens telefonsupporten hittar dem i sitt system. Till sist chansar vi på att koppla på laddare i appen Mobility+ och efter några försök får vi igång en! Över natten laddar bilen från 20 till 100 procent för 4,07 kr/kWh medan vi besöker det lokala bryggeriet på kvällen.

Laddarna i parkeringshuset i Dokkum fanns inte med i vare sig appar eller i ägarnas register, inte med de id-nummer som stod på dem. Till sist började vi chansa med att slå på laddare som skulle vara här i en av våra appar. Efter ett par försök fick vi igång en!

Det går bra att köra fort med ID.3. Rapp i omkörningar och stabil även i toppfarten 166 km/h.

Dag tre börjar med dimma och väldigt vackra landskap österut över platta fält och på atlantvallar. Efter ett välsmakande besök på bondgården Kleikracht där man gör sin egen ost siktar vi på Bremen. Här väntar hotellparkeringen i källaren under centrala Radisson Blu Böttchertrasse med två laddare, en ledig till oss. 

Parkeringen kostar, laddningen är gratis och slås på med nyckel av receptionisten. Glada i hågen går vi ut på stan. När vi sent på kvällen kommer tillbaka visar det sig att det inte har funkat. Nu får vi själva låna nyckel och gå ner i källaren och slå på laddaren, och då kommer det igång efter lite trixande. Det verkar som om det tar för lång tid från det att laddsladden sätts i bilen till att laddaren börjar ge ström, så det låser sig. 

På grund av detta missar vi många timmars laddning, och eftersom laddaren visar sig vara väldigt långsam lämnar vi Bremen nästa morgon (dag fyra) med "bara" 80 procent.

Nu har vi en tid att passa, Anna ska med den nya snabbfärjan från Sassnitz till Ystad och lösas av av vännerna Carina och Anders, som reser åt andra hållet med samma färja. Inte blir det bättre av stora vägarbeten och oväntade köer, och när dessutom båda laddarna vid McDonalds i Dummerstorf är upptagna trots att de står som lediga i appen blir det lite stressigt.

Men det går bra att köra fort med ID.3, den är rapp i omkörningarna och känns trygg och stabil även i maxhastigheten 166 km/h. Att terminalen för gående passagerare i Sassnitz är undangömd och oskyltad gör det inte bättre, men tack vare Annas goda form hinner hon med färjan – hon springer genom hamnen och uppför trapporna med all sin packning.

Gratis laddning vid Best Western Theodor Storm Hotel.

Den polska bilfärjan Świnoujście.

Carina och Anders hinner knappt säga hej när Anna susar förbi, och kliver sedan in i vår elektriska farkost. Vi börjar med att köra till Prora, Hitlers gigantiska semesteranläggning som nu renoveras till fina lägenheter. Här finns en laddare som vi till sist får igång för att toppa upp batteriet från ynka fem procent medan vi tar en promenad vid havet.

Sedan väntar tjusiga Romantik Hotel Scheelehof i hansastaden Stralsund, inrymt i en rad medeltida hus (det äldsta från 1300-talet) och med flera laddare på parkeringen, gratis för gäster. Wunderbar! Laddningen funkar perfekt, vi vaknar dag fem med fullt batteri och kör förbi det historiska museet i Peenemünde där Werner von Braun utvecklade den tyska V1-bomben och V2-raketen innan han fortsatte till USA och byggde månraketer.

Nu är vi nära polska gränsen och vi fortsätter på en långsam men pittoresk väg österut på ön Usedom, korsar gränsen nära Swinoujscie och tar en bilfärja söder om stan (en timmes kö i en vacker tallskog) och får sedan upp farten på en nybyggd motorväg söderut till har vaknat och kollat appen så jag går ner och startar om. På morgonen har vi trots allt hundra procent och kan se tillbaka på en rolig kväll i medeltida valv med golonka (tänk Schweinehaxe) och lokalbryggd öl.

Slingriga vägar nära Königstein Bastei.

Det är nu sjätte dagen och vi fortsätter söderut men åter på tyska sidan om gränsen. Här, i före detta DDR, är det ytterst glest mellan Ionityladdarna, men det finns annat. Vid den enorma båthissen i Niederfinow (Schiffshebewerk på tyska) tittar vi förundrat på när man hissar ett jättebadkar upp och ner mellan kanaler på olika höjd. Under tiden står bilen och laddar på parkeringen, praktiskt (och gott – vid sidan om finns en enkel krog där vi äter viltpannbiff).

I det som förr hette Stalinstadt och nu heter Eisenhüttenstadt (ungefär järnverksstaden) flanerar vi runt mellan kommunistregimens förvånansvärt vackra skrytbyggnader medan bilen laddar framför stadshuset, som ligger vid sidan om ett övergivet och sammanfallande hotell, typiskt gamla Östtyskland. Just hotell finns här inte många så vi sover några kilometer söderut i den lilla söta klosterbyn Neuzelle. Här saknas tyvärr laddning men man har hjortmedaljonger med klosteröl. Mums!

Dag sju kör vi genom vacker och stillsam landsbygd, stannar här och där och tittar på storkbon och gör loppisfynd och parkerar sedan framför den pampiga järnvägsstationen i den historiska gränsstaden Görlitz för att ladda medan vi gör stan. Bra med gratis och ofta tillgänglig parkering mitt i städer när man laddar!

Hos Mönschshof i Bautsen serveras lokal öl och god mat.

Vi promenerar över gränsbron över floden till Polen och tar en kopp kaffe och kör sedan den sista biten till den gamla handelsstaden Bautsen med sina 17 torn, för att sova i ännu ett historiskt hus inne i gamla stan. Här har vi bokat parkering vid hotellet, smart i trånga gränder med få parkeringar, men de har tyvärr ingen laddning. Bautsen är mest känt för sin DDR-senap som fortfarande säljs samt för sitt Stasifängelse som lyckligtvis är omvandlat till museum.

Dag åtta blir vår sydliga vändpunkt, vi kör inte så långt men landskapet är svindlande vackert. Tyskarna kallar det för Sächsische Schweiz, området kring Elbe vid gränsen till Tjeckien. Här reser sig klipporna i branta formationer och pelare, alltmedan floden snirklar sig fram. Vi besöker den stora fästningen Königstein uppe på en klippa samt utsiktspunkten Bastei på en annan klippa. På eftermiddagen sitter vi i solen på vingården Klaus Zemmerling vid Pillnitz och skålar i krispig Riesling, det blir att köpa med ett par flaskor.

Sedan avslutar vi dagen i turistorten Radebeul, precis vid floden utanför Dresden. Här har vi bokat in oss på ett hotell som enligt både webb och telefon ska vara ett gulligt värdshus med elbilsladdning och övernattning. Det enda som stämde var övernattning, laddningen var en förlängningssladd till elcyklar.

Samma ägare har också en restaurang där det finns en riktig laddare men ingen vet hur den funkar. Medan Carina och Anders dricker öl därinne står jag ute i regnet och trasslar i nästan en timme innan vi får igång laddningen med hjälp av plugsurfing. Hmm. Det blir vietnamesisk mat och lokal öl som tröst.

I Eisenhüttenstadt i forna DDR (som hette Stalinstadt fram till murens fall) står ett övergivet hotell mitt stan, tvärs över rådhuset (där det fanns en laddare).

Trots allt är batteriet fullt på morgonen och det lokala lilla lokala bageriet förtjusande när vi intar morgonmålet. Färden går norrut till byarna Zossen och Wünsdorf där en rundvandring i enorma bunkeranläggningar från andra världskriget väntar.

Vi passar också på att planka in till det gamla officerspalatset utanför byn, när ryssarna tog över efter nazisterna satte de dit en Leninstaty, den är kvar men resten är igenspikat och står och förfaller vid sidan om en flyktingförläggning. Efteråt stannar vi på Netto och köper flera lådor av favoriten Rotkäppchen, ett mousserande vin från DDR som kostar under 30 kronor flaskan men smakar som ett betydligt dyrare.

Det regnar och är mörkt när vi kör in på autobahnrastplatsen Fichtenplan Nord och deras Ionityladdare. En kopp kaffe senare går jag ut till laddaren och upptäcker att den stannat vid 50 procent. Vafalls? Har någon tryckt på stoppknappen för att jävlas? Mysko. 

Det funkar utmärkt när vi startar igen men vi orkar inte sitta och vänta längre än till 80 procent innan vi kör till snygga Landhotel Gustav i Beelitz för middag (vilt igen!). Beelitz är spännande, här ligger ett mycket stort sanatorium byggt runt 1898 som nu mestadels är ruiner. Mysiga gångar går mellan dem vilket gör utforskandet extra fint.

Vi historieintresserade (vi har ju gubevars till och med skrivit en guidebok om Berlins historia) minns att Hitler låg inlagd här under första världskriget när det var krigssjukhus, och att det rasade hårda strider i området i samband med Berlins fall 1944.

I byn Sossen står Lenin kvar utanför det övergivna före detta sovjetiska militära högkvarteret i DDR.

Vårt hotell här är inrymt i en av de historiska byggnaderna som renoverats. Det har ingen laddare för oss, men det finns en Tesla supercharger i närheten. Istället kör vi till en stor sparrisgård (som mer påminner om en grönsakernas Ullared med kaféer, restauranger, barntivoli med mera) där vi får gratis laddning medan vi fikar. Sedan snirklar vi oss norrut genom pittoresk landsbygd.

I hansabyn Havelberg, på en ö mitt i floden Havel, laddar vi på marknadstorget och besöker domkyrkan. Det visar sig att här möttes den ryske tsaren och den preussiske kungen och kom överens om att ge svensken på tafsen, men det var länge sedan. Idag är alla snälla. 

Byn Rühstädt tittar vi också på, känd för sina många storkar. De har alla flugit hem så här sent i oktober, men vi ser å andra sidan tranor på fälten nästan varje dag. Övernattning är planerad i en gammal skola omgjord till hotell, med utlovad och bekräftad laddning. Det ligger avsides, så när vi kommer fram och ägaren glatt tar fram förlängningssladden till elcyklarna (inte igen!) blir vi lite stressade, batteriet är nästan tomt. Vi rannsakar våra appar och hittar en 50 kW-laddare 20–25 minuters körning bort.

Med AC och stereo avslagna kör jag långsamt dit medan de andra äter middag. Med fyra procent kvar rullar jag in på en kolmörk grusväg, hittar laddaren och pluggar in. Puh. Sedan sitter jag här ensam i mörkret i drygt en timme, upp till 81 procent. Först dagen efter inser jag att det är en gravstenshuggare som hade laddaren, värsta skräckfilmsscenariot.

Öresundsbron. Här började vår spännande resa.

Sista dagen blir återigen en kamp för att hinna med färjan i Sassnitz, att vi inte lärt oss. Ändå startar vi i god tid. Men eftersom vi har så mycket tid, stannar vi för en promenad, köper lite mer Rotkäppchen och choklad och när så alla tre snabbladdarna vi valt ut i Rostock är trasiga blir det panik.

Där finns gott om andra laddare men de är alla på 50 kW, så mycket långsammare, och det tar ett tag för oss att inse att snabbladdarna faktiskt inte fungerar, de startar som de ska men dör sedan genast igen, om och om igen, den ena efter den andra. Vi hinner med färjan, det blir lite rally på slutet och mätaren står bara på sex procent. Men i Ystad finns det också laddare, det hade vi kollat.

Till sist är vi tillbaka i Malmö, elva dagar och 3 476 kilometer senare. Vilket äventyr!

SÅ HÄR GJORDE VI

Navigation

Navigationen från mål till mål skötte den inbyggda navigatorn i ID.3 med den äran. Tydlig display och bra instruktioner. Lite klurigt att hitta udda destina- tioner, man måste skriva in adresser exakt annars fungerar det inte. Några gånger tog den oss på oförklarliga omvägar in i städer och sedan ut igen via samma rondell, troligen handlade om vägarbe- ten som flyttats. Här använde vi Google Maps i våra telefoner som stöd. Volkswagen har meddelat att hela IT-systemet inklusive navigatorn kommer att få en rejäl uppdatering i början av 2021.

Hitta laddare

Vi använde flera olika appar i telefonen för att hitta laddare, ingen app tycktes ha alla laddare, men några hade de flesta. Chargemap var lättanvänd och hade det mesta. Eftersom ID.3 levererades med ofärdigt IT-system hade navigatorn ännu inte funktionen att hitta och navigera mellan laddare. Till det använde vi appen A Better Route Planner i våra telefoner, vilket fungerade ganska bra.

Betala för laddning

För att kunna jämföra priser för laddning med olika kort fick vi köra igång de enskilda apparna, försöka hitta aktuell laddare (som inte alltid fanns med) och sedan minnas priset när vi gjorde om det med nästa app. Vi hade ett 15-tal appar men upptäckte snabbt att många var dyra. För oss var Shell och Mobility+ de som fungerade bäst och var billigast, i slutänden använde vi mest dem, speciellt som Maingaukortet nästan aldrig fungerade.

Ladda på hotell

För att hitta hotell med elbilsladdning använde vi Booking.com, som har detta som ett filter. Det finns en app också (evhotels) men den har ännu inte med så många hotell. Trots att vi både mejlat och ringt nästan alla hotell och specifikt frågat om laddning av elbil var det flera gånger det inte fungerade. Ibland trilskades laddarna, två gånger kom man med en helt vanlig förlängningssladd (!) som också erbjöds cyklister med elcyklar.

LÄRDOMAR

✔ Elbil är fortfarande nytt för de flesta. I Tyskland kom det fram folk och tittade och ville prata nästan var vi än stannade, en gång blev vi omringade av en hel busslast danska turister och fick tuta oss ut när vi kom tillbaka till bilen.

✔ Tesla har fortfarande ett stort försprång när det gäller snabbladdare, och navigationen mellan dem. Kör man inte Tesla måste man förbereda sig bättre, ha fler appar på telefonen och ett par olika laddkort eller blippar i fickan. Det här kommer säkert att bli bättre efter hand.

✔ Ionitys snabbladdare fungerar i regel mycket bra (utom den i Malmö där vi hade problem flera gånger). Men de är dyra och i till exempel östra Tyskland och Polen är de än så länge ytterst få. Det byggs dock nya laddare i snabb takt i många länder.

✔ När det funkar är det underbart med laddning över natten på hotellet, att komma ut till en full bil på morgonen sparar mycket tid och pengar. Nästa gång ska vi ta fram en bild med teckningar eller foton på de kontakter som faktiskt fungerar och de som inte gör det, lite i stil med nödinstruktionerna på flygplan. Sedan ska vi skicka dem till varje hotell och därefter får de bekräfta att de har riktig laddning.

✔ Ombordladdning med 22 kW är än så länge sällsynt men guld värt, då många laddare har detta som maxhastighet. ID.3 har likt de flesta andra bilar bara 11 kW.

✔ En bra laddkurva för snabbladdning gör stor skillnad, alltså hur snabbt bilen kan ta emot likström från snabbladdaren, och inte bara maxeffekten vid nästan tomt batteri utan även när det börjar bli fullt. Denna kurva skiljer mycket från modell till modell, vid sidan om ser du laddkurvan för VW ID.3 enligt vår egen mätning. En bra kurva!

✔ När man kör elbil måste man ha större marginaler i tidsplaneringen för laddning än vad en vanlig bil behöver för tankning. Det låter självklart men även om vi trodde vi tog i rejält var det nära att vi missade färjan två gånger på grund av laddstrul på hotell, kö till laddare, högre förbrukning än förväntat och så det vanliga med bilköer och vägarbeten.

Våra siffror:

När vi startade på morgonen med 100 procent i batteriet körde vi i regel 220–250 kilometer innan vi laddade, och var då nere på 10–20 procent. Laddade vi till 80 procent på motorvägen och fortsatte köra handlade det om 170–200 kilometer innan vi stannade och laddade igen. 

Under våra 3 476 kilometer i ett oktobersvalt Nordeuropa med VW ID.3 hade vi en snitthastighet på 61 km/h (men det mesta var motorväg) och en genomsnittsförbrukning på 19,4 kWh/100 km.

Se separat tabell över alla laddningar och priser.


Våra intryck av VW ID.3

+ Av de tio elbilar vi hittills kört är denna den tystaste. Så skönt när man kör långt!

+ Vi sitter bekvämt, har mycket bra sikt, navigatorn funkar fint, den adaptiva farthållaren och skyltigenkänningen gör det bekvämt. 

+ Båda skärmarna är mycket tydliga och bra, HUD helt okej (men vi upptäcker att vi hellre tittar på den väldigt tydliga displayen bakom ratten).

+ Körningen är rapp och enkel, väghållningen bra, den är kul att köra. 

+ Mycket smidig i stadstrafik, liten på utsidan, mycket bra vändradie, bra backkamera (men ingen 360-graders).

+ Utrymmena är förvånansvärt stora, trots att vi är tre i bilen (baksätet är också bekvämt) kan vi lasta massor med vinlådor, öl, ostar, choklad och loppisfynd, plus naturligtvis väskor med kläder, dator, hårddiskar, kameror, drönare, stativ etc.

Knapparna på ratten till farthållaren är tryckkänsliga, trycker man lätt höjer/sänker man 1 km, trycker man hårdare blir det 10. Det här funkar dåligt, det blir nästan alltid 10 km.

IT-systemet är inte färdigt än, vilket vi visste. Vi saknade inbyggd funktion att hitta laddare och navigera mellan dem med räckviddsberäkning. Men det ska komma i början av 2021.

Det var svårt att hitta inställningen för förvärmning av kupén när vi stod och laddade över natten, och vi lyckades aldrig ställa in klockslag så att den startade i god tid. Däremot kunde vi ibland köra igång den från frukostbordet.

Telefonappen kändes ofärdig. Det var svårt att se om bilen verkligen laddade eller om det slutat fungera, och uppdateringen var långsam.