Detta är chefredaktörens ledare ur auto motor & sport nummer 8/2022.
Volvos nya chef Jim Rowan började med ett äkta Janteframträdande. Det var noga uttänkt.
I den första intervjun som Jim gav efter att han blev Volvochef, i Dagens Nyheter, slår han fast två saker som kan kännas så där: 1/ Han är ingen bilmänniska. 2/ Han brukar inte ge löften.
Vi har inte direkt fått en Elon Musk-klon vid Volvos ratt, som adrenalinfylld trycker gasen i botten mot nya djärva mål och ser sig själv som större än företaget. Tvärtom vill han gärna tala om sin arbetarbakgrund från skottska Glasgow och att han mekade med billiga bilar när han var ung.
Rätt skönt.
Men en vd:s främsta uppgift är att sätta upp långsiktiga mål, motivera och engagera. Teckna en lockande och trovärdig framtid och föra företaget dit utan dröjsmål, med stadig kurs. Kan man göra det utan att lova saker?
Ingeting sker eller sägs av en slump och jag har en känsla av att analysen var att Volvo behöver mindre snack och mer verkstad. Hur länge har det inte sagts att Volvo ska leda elektrifieringen och bli först av de etablerade bilföretagen med omställningen? För att i verkligheten bara sälja tre procent elbilar i fjol – med två snarlika modeller som inte kan skryta med spjutspetsteknologi.
På efterkälken i elbilsracet med ett åldrande modellprogram, där ersättaren till dagens XC90 är mer än välkommen.
Jag tror att Jim Rowan mycket medvetet tänker ta rollen som genomföraren med fötterna på jorden, samtidigt som han ska förändra en hel del. Att han inte ger löften är snack. Han lär ge full gas, på ett ”modernt svenskt vis”: Snabb förändring, med en laginsats.
Geelys vd som numera kallar sig Eric Li, sade angående utnämningen att ”Jim med sin internationella bakgrund utanför bilindustrin är rätt man att accelerera Volvo in i den digitala framtiden snabbare än något annat bilföretag och att förvandla Volvo till ett helelektriskt företag med miljontals digitala kundrelationer.”
Och Jim Rowan höll nyligen på videolänk ett tal på ett stort kinesiskt elbilsforum där han lovade saker: ”Volvo ska använda sig mer av hållbara material, öka elektrifieringstakten, stoppa in mer säkerhetsteknik i bilarna, vara ännu mer innovativa, öka datakraften i sina bilar – vara helelektriskt 2030 och lyssna ännu mer på sina kunder som man ska sälja direkt till utan handlarmellanhänder. Därtill lovade Jim att företagskulturen ska bli mer öppen, ”platt” och attraktiv för de anställda. Det var rätt bra lovat, från någon som inte brukar ge löften.
Förutsättningarna är också riktigt bra, eller om man vill kanske för bra, för alla siffror kommer att jämföras med Håkan Samuelssons, som lämnat över ett fantastiskt företag som skötts smart.
Omsättningen och vinsten var rekordhög ifjol och antalet tillverkade bilar hade också slagit rekord om inte halvledarbristen slagit till. Många stora strategiska beslut är fattade, som batteriproduktion med Northvolt, aluminiumgjutning på Torslanda och elmotortillverkning i Skövde.
Volvo har fabriker i Kina, USA och Europa. Man äger Polestar som är värt ett gäng miljarder och som snart ska börsintroduceras. En radda nya bilar med modern teknik är på gång – och lönsamheten med laddhybriderna är riktigt bra.
Företagsekonomiskt har det förmodligen varit smart att snacka mer om elbilar än att sälja dem, men nu måste skiftet ske snabbt – om inte annat för trovärdighetens skull och för att man inte ska tappa konkurrenskraft.
På pluskontot finns givetvis också den stora Geelykoncernen, med pengar och massvis med ny teknik. Men också med rejäla utmaningar: Att vara Kinaägt har sina ekonomiska och moral-politiska sidor som kan slå bakut. Vad händer om Kina lierar sig mer med Ryssland? Om man går in i Taiwan eller tar över Hongkong med tvång?
Det gäller att navigera känsligt och säga rätt saker till rätt personer, behålla svenskheten, samtidigt som Kina blir den viktigaste marknaden. Jim måste också slåss för att Volvo ska vara det viktigaste märket i koncernen, och först med den bästa tekniken. Jag tycker att det svajar en del i varumärkestänket när nya märken dyker upp med modernare teknik än Volvos.
Med en ny vd brukar det också bli lite turbulens på chefsnivå, och omorganisationer.
Så har vi det här med ”bilmänniska”. Jag är övertygad om att Jim har full koll på hur viktig produkten är, med all erfarenhet från exempelvis Dyson Blackberry och det nedlagda Dyson elbilsprojektet.
Han kallar sig ”techmänniska” vilket ligger i tiden. Det är mindre och mindre mekanik som avgör bilföretags framgångar och mer hur smarta bilarna är. Men jag hoppas att det dröjer till dess ”hur man säljer” är viktigare än ”vad man säljer”.
Välkommen till Volvo, det blir en intressant resa!