Detta här är chefredaktörens ledare ur auto motor & sport nummer 5/2023.
Den svenska kronan är skräp. Det betyder inte bara att vi är ”fattiga” på utlandssemestern. För den svenska bilbranschen kan det innebära tvärbroms för nya bilar och ett rejält utflöde av bättre begagnat.
Som om inte höjda räntor, dyrare energi, skenande inflation och ökade produktionskostnader skulle räcka får vi alltså en extra smocka av vår usla kronkurs, som det senaste året tappat mer än tio procent mot euron.
Kvar blir vi med allt äldre bilar, till glädje för inga andra än bilverkstäder och rekonditioneringsfirmor …
Hur ska man tänka, vad ska man köpa? Och framför allt: vad syns vid horisonten?
Sverige riskerar alltså att gå från ”landet där man prövar sina vingar med nya elektrifierade bilmodeller och märken” till landet dit man skickar ”överblivet skit som ingen annan marknad vill ha”. Om man ska vara brutal.
Biltillverkare vill ha maximalt betalt och exempelvis Volvo prioriterar att sälja i USA, eftersom det ger en bra valutaeffekt – plus 20 procent betalt om vi tittar två år bakåt på dollarn.
För biltillverkare med långa väntetider på sina nya bilar är det definitivt säkrast att sälja till länder med stabil valuta. För ingen generalagent vill sälja med förlust – tillverkare säljer där de får bäst betalt. Som svensk generalagent kan det bli svårt att konkurrera om tilldelning med andra länder, som kanske till och med har kvar subventionen på elbilar. I de länderna blir det lättare att hitta lönsamhet för alla led.
Men skrev du kontrakt på en ny bil för 1,5 år sedan kan du vara en vinnare. En VW ID.4 har ungefär gått upp i pris med 15 procent under den tiden.
För tillverkarna har råvaror som stål, aluminium, glas, gummi, för att inte tala om energi, gått upp rejält – vilket drabbar såväl produktion som frakt. Högre räntor och lönekrav’ och som sagt en svensk valuta – och lönsamheten kan drabbas hårt eftersom kundernas ekonomi inte tål hela höjningen.
För bilföretagen blir återförsäljaren det givna fokuset. Runt 20–30 procent av affären hamnar i säljledet.
Onlineförsäljning är drömmen, och återigen vill alla märken följa Tesla. För det är givetvis så att Teslas marginaler är mycket större tack vare att man säljer online, och har billigare kostnad för leveranser av bilarna. Dessutom har man hela kundkontakten, alla data – som man självklart inte vill ge bort till ”tredje part”. Volvo sneglar på att sälja online i USA, men återförsäljarna kommer inte att ge upp sitt levebröd utan strid.
Det är säkert därför det skapas nya varumärken. Den stora uppsidan med Polestar är inte varumärket eller bilarna, utan förtjänsten per ”internetsåld” bil.
Som vi sett i våra undersökningar kommer dock kunden i kläm. Inget märke har än så länge lyckats få höga betyg för ”köpupplevelse” som skett på nätet.
Kostnadsökningar och svårare konkurrens kan alltså ta död på den traditionella nybilshandlaren, lika effektivt som slopandet av klimatbonusen tog död på privatleasing av elbilar.
Vad ska man då göra? Priser på nytt och begagnat har blivit lika volatila som aktiekurser. Som bilköpare måste man jaga klipp mycket mer aktivt och jämföra priser bakåt i tiden.
Färre nybilar och export av bättre begagnat talar för högre begpriser på nästan nytt. Men Teslas sänkning av nybilspriserna och ett mycket tufft läge för konsumenter i hela Europa talar för lägre priser.
Bilhandlare med stora lager kan sitta tufft till, eftersom räntorna dragit iväg. Det kan ge klippchans. Kanske kommer det rea på ”kinabilar” som måste slåss för att komma in på marknaden, och kan ta en förlust.
Det bästa ekonomiska rådet just nu är kanske att se på bilinnehavet med lite längre sikt. Kör nybilen i fem år i stället för tre – det kapar månadskostnaden rejält.
Ta hand om din bil. Spara och gneta lite. Köp inte begbil till nybilspris – när väntetiderna blir normala faller begagnat. Jaga rätt pris och rätt bil lite noggrannare – vi på tidningen ska anstränga oss ännu mer för att hjälpa till med det.
Sedan vet vi alla att konjunkturen svänger. Det blir bättre längre fram.
Men till dess har jag två funderingar som kanske kunde hjälpa situationen: Det är knappast konsumtionslusten som driver vårt lands höga inflation (det gör främst energi- och råvarukostnader).
Kan det vara dags att sluta höja räntorna och vem vet, kanske ansluta sig till euron?