Axelavståndet är … så börjar en omtalad artikel som brukar statuera exempel för oss på redaktionen i hur man INTE ska börja sin text.
I detta fall vill jag trots allt börja just så. Axelavståndet är 12,6 centimeter längre på Kodiaq än på Volkswagen Tiguan (de bygger på samma plattform).
Skoda har gjort det igen – byggt en bil som är större invändigt än den ser ut att vara. Med sina yttermått är Kodiaq bara fyra centimeter längre än Octavia och storleksmässigt placerar den sig bland de stora mellansuvarna.
Det är ett arbete i klass med Carl von Linnés artbestämning att kategorisera modeller i suvsegmentet. Fågel, fisk, mittemellan? Mpv, crossover, suv? En sak är säker, Kodiaq är en viktig bil för märket. Yeti är populär men den boxiga formen har inte fullt ut övertygat de kvinnliga köparna.
Första mötet med Kodiaq är friktionsfritt. De rundade formerna väcker mina modersinstinkter samtidigt som den markerade frontgrillen med uppflyttade dimljus och förhöjning på huven inger pondus. Kodiaq är större än både XC60 och Mitusbishi Outlander. Den är till och med större än Mercedes GLC.
Fast Kodiaqs riktiga storhet är innerutrymmena. Samtliga resenärer kan bre ut sig ordentligt och för 5 900 kr kan ”familjen annorlunda” köpa till en tredje sätesrad som gör Kodiaq till ett sjusitsigt alternativ.
Det är ingen nyhet att Kodiaq bygger på VAG-gruppens MQB-plattform och det finns likheter med koncernsyskonen Ateca och Tiguan. Men de får se upp framöver, Kodiaq lär blir riktigt folkkär. 180-hästars bensinaren är drygt 40 000 kr billigare än en Tiguan GT med samma motor. För de tusenlapparna kan man pälsa på Kodiaq ordentligt. Baksätet är skjutbart i längsled (18 cm) vilket ger ett flexibelt bagageutrymme och justerbar benplats också för passagerarna på sista raden.
Även om Kodiaq ger ett vänligt intryck bjuder interiören på äkta östeuropeiskt klös. Svarta tigerränder tecknar instrumentbräda och dörrlister. Skoda gör det Volkswagen gör utan att vara lika ”pk” (politiskt korrekta). De bjussar på en rad lustiga lösningar.
I bilen gömmer sig trettio smarta finesser. Isskrapan i tanklocket är en och paraply i dörrsidorna en annan. Dörrarna har utrustats med gummilister som fälls ut automatiskt när man öppnar dörren för att skydda mot dörruppslag. (Nytt för Skoda men något som Fordägare känner sedan gammalt.) Passagerarna i baksätet kan fälla upp en flygplansbricka, med kopphållare och stativ för mobiltelefonen. Nackstöden har formbara kragar som håller huvudet på plats för den som vill ta siesta utan att snusa mot grannens axel.
Finurligheterna är många men frågan är hur mycket man faktiskt kommer att använda dem? Men kul är det med bilmärken som vill ge det där lilla extra och det ska Skoda ha beröm för.
Det har blivit dags att sätta sig bakom ratten för en tur uppför Mallorcas berg.
Min fotograf och tillika gasglada kollega väljer genast sportläget och sedan börjar åkturen till infernot. Han pressar bilen till max. Full makaron mot nästa hårnål! Tvärnit, maximalt rattutslag och full gas mot ännu en hårnål, YIHAA!
Alldeles grön i ansiktet ber jag honom stanna bilen. Fan! Nu är det min tur, jag byter demonstrativt till ECO-läget och efter en stunds seglande över de spanska bergen utbrister han ”Oj, vad mjukt du kör.”
Inte länge till, för nu är det min tur att testa vad Kodiaq går för. Sportläget aktiveras igen. Motorn drar länge på växlarna och det manuella läget är manuellt på riktigt, det växlar inte upp när det når varvstoppet och vice versa.
”Kan du chilla lite?”, får jag höra från passagerarsätet. Vi kör den stora bensinaren med 180 hästar och sjustegad DSG-låda. Det går undan på de små vägarna. Björnmamman uppför sig snyggt och tryggt trots att man pressar henne genom kurvorna. Chassit är åt det fasta hållet.
Och även om Kodiaq tilhör de större mellansuvarna är det inget som märks när man kör. Men styrningen? Jag vet inte vad det är, den saknar något, lite salt och peppar, lite autencitet. Bara ett uns tröghet hade behövts.
Skoda har varit särskilt generösa med standardutrustningen på två områden, uppkoppling och säkerhet.
I grundutförande får du på säkerhetssidan: autobroms med gångtrafikantavkänning, kökörningsassistans och adaptiv farthållare.
På tekniksidan erbjuds både Apple Carplay och Android Auto samt blåtandsuppkoppling. Andra goa grejer är regnsensor och parkeringssensor bak, eluppvärmd ratt och högtalare som förstärker ljudet av det som sägs fram i bilen för dem som sitter allra längst bak. Nu behöver man inte längre ryta åt barnen längst bak – de kommer att höra vad du säger ändå.
Även om Kodiaq står pall för mer dynamisk körning vilket min kollega demonstrerade är det inte så den kommer att köras. Men om man vill få sina familjemedlemmar att spy i vägrenen är det fullt möjligt.
Kodiaq är trygg, snygg och inte alltför stygg för sparkontot. Kodiaq är bilen jag vill frakta mina barn i – och ingen bråkar som bekant med en björnmamma som har ungar. Med permanent fyrhjulsdrift (svensk standard) och dragkrok (tillval 8 500 kr). Dragvikten för dieselbilarna är 2 500 kg. (2 000–2 200 kg för övriga motoralternativ.)
För den som önskar finns en Trailer-parkeringsassistans. Den hjälper dig att backa och parkera med släp och manövreras med samma vred som du justerar backspeglarna med. Det bästa med funktionen är att den får ekipaget att gå spikrakt bakåt. Åt sidorna krävs fortfarande egen kalkylering för att få släpet parkerat precis där man vill.
De första beställningarna på Kodiaq har redan gjorts och jag skulle bli mycket förvånad om inte 190-dieseln blev en vanlig syn i den svenska trafiken.
