Hela 23 år dröjde det innan Renault vågade återuppliva Alpine. Men nu är den äntligen här, i all sin prakt, nya A110! Släktskapet med föregångaren känns igen. De runda strålkastarna, de typiska vecken i motorhuven och på sidorna samt de breda skuldrorna. Nya A110 för tankarna tillbaka till sextiotalet utan att för den delen kännas omodern.
Redan från starten 1955 lade Jean Rédélé grunden för Alpines kärnvärden. Fokus skulle ligga på lätta och kvicka bilar. De stora och snabba plåtlådorna med jättemotorer fick konkurrenterna bygga. Rédélé som var Frankrikes motsvarighet till Lotus grundare Colin Chapman hade stora framgångar med A110 på 60-talet. Men företaget föll i glömska för att sedan gå i graven 1995.
Storleksmässigt är nykomlingen på föregångarens nivå, åtminstone på pappret. Bredvid urmodellen ser nya Alpine riktigt biffig ut, trots att längden endast har ökat med 128 mm till futtiga 4 178 mm. På bredden har det hänt betydligt mer, måttet har ökat med nästan 30 cm till 1 798 mm!
Den nya bilen är även tolv centimeter högre än den gamla, men är med dagens mått fortfarande extremt kompakt. Måtten är inte det enda som skiljer. Ursprungsmodellens längsmonterade svansmotor har fått ge vika för en tvärliggande fyrcylindrig mittmotor som hämtats från Renault Megane RS. Den 1,8 liter stora turbobensinmotorn har modifierats med nya luftintag, ny turbo och ett eget avgassystem.
Nya Alpine har 252 hästkrafter och 320 Nm. Ja, det är mindre än i Megane RS, men fullt tillräckligt för att dra runt på den lilla bilen som väger endast 1 109 kg i tomvikt! Det ska tilläggas att det rör sig om Prémiere Edition med alla tillval. Grundmodellen Pure väger in på 1 080 kg!
Med så lite vikt att tampas med lyckas motorn att skjuta iväg bilen från stillastående till 100 km/h på respektabla 4,9 sekunder och når topphastighet vid 250 km/h.
Viktbesparingen har varit central i utvecklingen av Alpine A110 och här har man sannerligen inte slarvat. Hela karossen och chassit är tillverkat i aluminium med endast några få svetssömmar, det mesta är annars nitat och limmat. Dessutom har man integrerat parkeringsbromsen i bromsoket från Brembo, vilket innebär 2,5 kg mindre vikt.
Ytterligare ett kilogram har sparats genom att införliva Brembos mjukvara i ECU-enheten från Bosch, på så vis krävs varken egen styrbox eller några sladdar.
Överallt där man har kunnat spara något gram har man gjort det och resultatet är en bil som väger 300 kg mindre än de hos konkurrenterna Porsche och Audi. Viktfördelningen återspeglas i bilens beteende, där avsaknaden av brutal motorkraft medför en uppfriskande lättillgänglighet av bilens resurser till skillnad från många andra moderna sportbilar.
Det blir som ett eko från forna dagar när bilkörning inte handlade om massiva prestanda och ursinnig acceleration utan snarare om glädje. Och det finns gott om saker att glädjas över i A110.
Redan exteriören lyckas trolla fram ett leende på läpparna och samma sak fortsätter inuti kupén. Testbilen är Prémiere Edition med alla tänkbara tillval, mycket kolfiber, skinn och kontrastsömmar i blått. Det digitala instrumentklustret påminner om originalets analoga dito och särskilt läcker är de Prémiere Editionexklusiva skalstolarna från Sabelt, som inte bara är bekväma och trevliga att titta på utan även minskar vikten med 13,1 kg styck!
Allt känns väl sammansatt, dock är materialvalet stundvis inte på toppnivå, men vi vill tro att det snarare handlar om viktbesparing än om kostnadskalkyler. Nej, interiören är långt efter konkurrenternas, men Alpine lyckas förtrolla föraren med charm och karisma istället. Det är så här en sportbil ska kännas!
Men allt är inte guld som glimmar. Redan innan man har kört en enda meter i A110, anar man baksidan av ingenjörernas jakt på gram och bästa möjliga balans. Här finns ingen plats! Trots två bagageutrymmen får inte ens en större weekendbag rum.
För att uppnå en optimal viktfördelning var man tvungna att kompromissa. Därför är den sjustegade automatväxellådan placerad bakom bakhjulen och bensintanken mitt emellan framhjulen. På så sätt uppnås ett viktförhållande på 44/56 procent och bilens tyngdpunkt ligger optimalt prefcis under föraren. Lidande blir dock vardagskomforten med ett totalt lastutrymme på futtiga 196 liter. På insidan är det inte mycket bättre. Här finns varken handskfack eller förvaringsmöjligheter i dörrsidorna, det enda som finns är ett litet svårtillgängligt fack under den svävande mittkonsolen. Men vad gör väl det när det handlar om en så pass rolig och kompetent körmaskin?
Tryck på den röda startknappen i mittkonsolen och den lilla retroraketen vaknar till liv med ett härligt burkigt ljud från avgaspiporna.
Ett ryck i högerpaddeln och vi är iväg. Det dröjer inte länge innan man förstår att körkänslan i Alpine inte liknar något annat. Glöm potenta gaturacers med mycket effekt, den låga vikten gör A110 kvick och lättrodd.
På kurviga småvägar kommer bilen till sin absoluta rätt. Här kastar den sig in i kurvor med en fantastisk lätthet och snabba lastväxlingar tas med en klackspark. Trots att fjädringen är förvånansvärt mjuk och framdäcken smala, finns här grepp i överflöd och även en överentusiastisk förare kan hålla bilen på vägen.
Alpine-ingenjörerna har gjort sin läxa och monterat dubbla triangellänkar både fram och bak, vilket i sig är ett mindre mirakel med tanke på hur liten bilen är. Däremot har man struntat i aktiva dämpare för att hålla ner vikten.
Styrningen är lätt och kvick. Alpine är inte heller speciellt vridstyv, i snabba kurvor kan man till och med se hur dörrarna vrider sig i öppningarna. Allt det här skulle kunna vara en nackdel i andra bilar, men i Alpine A110 växer det ihop till en förtrollande helhet. Bilen förför med en lätthet och har en rörlighet som gör att man aldrig vill kliva ur. Vad gör det att stolarna endast kan flyttas i längdled?
Att mätarna är plottriga och svåra att tyda? Att radion har världens sämsta mottagning eller att det enda assistanssystem som finns tillgängligt är en farthållare? Ingenting. Bilens chassi och motor jobbar i absolut harmoni och sällan har jag suttit i en bil med så mycket utstrålning, charm och karisma!
Tyvärr är alla 1 955 exemplar av den limiterade Prémiere Edition-modellen förbokade. Pure och Légende-versionerna kan däremot förbokas via Alpine Cars-appen som finns att ladda ner där man laddar ner appar till sin mobil. Svenska priser är inte kända än, men räkna med minst 450 000 riksdaler för en grundutrustad Pure-version.
ALPINE A110 BERLINETTE: HISTORIK
Jean Rédélé var en passionerad och framgångsrik racingförare. Han tävlade främst i en Renault 4CV med svansmotor. I bagaget hade han vinster från bland annat Mille Miglia och Coupe des Alpes. 1955 grundade han Société des Automobiles Alpine, SAS. Den första bilen byggdes på 4CV-chassit och använde även samma motor.
1958 var det dags för efterföljaren i form av A108 som till skillnad från den gamla bilen var en helt egen konstruktion, även om man använde en hel del delar från Renault.
Bilen producerades i fem år. Den mest framgångsrika modellen som Alpine har byggt kom 1961 i form av A110 Berlinette. Den använde sig av ett modifierat chassi från Renault R4 ihop med en del motor- och karosskomponenter. Mest iögonfallande var den ombyggda bakvagnen som var betydligt större än hos R4CV, främst på grund av att den kraftigare motorn skulle få plats. Under slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet var A110 ofantligt framgångsrik i rally, bland annat vann svensken Ove Andersson Monte Carlorallyt 1971.
Alpine blev det första märket attta hem världsmästartiteln i rally och de vann nästan varenda lopp de deltog i. Först 1974 tog framgångarna slut i och med att Lancia lanserade Stratos, den första bilen som har designats och byggts med endast rally i åtanke.
Stratos dominerade rallyscenen, men A110 hade redan då lyckats cementera sitt rykte som ett fantastisk och kapabelt rallyjärn. Något som inte minst visade sig i försäljningssiffrorna och i modellens livslängd. Först efter sexton år, 1977, slutade man producera A110. Under tiden, 1973, köpte Renault upp Alpine, men efterföljande modeller blev aldrig lika framgångsrika.
Den sista, A610, byggdes 1991–95 och efter det fick märket slutligen somna in. Det skulle dröja hela 23 år innan Alpine åter skulle synas på världsscenen.
