Vid det här laget borde alla vara bekanta med Alpines nykomling A110 och därför avstår vi från ytterligare en nostalgispäckad introduktion och koncentrerar oss på nuet.
Just nu väntar en tjusig vänstersväng i uppförsbacke som på ett silverfat. Inga bilar, perfekt temperatur och torr asfalt med massor av grepp.
En lätt inbromsning, nedväxling och så vrider vi på ratten. Chassit sätter sig och trycker på höger framhjul som greppar direkt och låser in på spåret. Baktill lättar Alpine och svävar i en slags neutral tyngdlöshet. Som förare är man en del av ekvationen mellan grepp och glid, framdrivning och downforce.
Summan av ekvationen är inget annat än ren och skär körglädje, jättelika glädjerus och fjärilar i magen!
Här kommer Porsches ingenjörer definitivt att börja himla med ögonen, framför allt om de har varit delaktiga i utvecklingsarbetet av 718 Cayman. Som vanligt hos Porsche är man mer intresserad av resultat än upplevelser, vilket inte minst märks när man kollar tillvalslistan som tillhandahåller allt som behövs för att pressa varvtiderna.
Utrustad med adaptiva dämpare (14 900 kronor), mekanisk differential (13 600 kronor) och Sport Chrono-paketet (18 700 kronor) vinner Porschen nästan alla discipliner i jämförelsetestet, vissa dock med knapp marginal.
• 146,1 km/h står mot Alpines 138,5 km/h i väjningstestet.
• 69,7 km/h mot 68,0 km/h i slalom.
• Sprinten från stillastående till 100 km/h fixar Porschen med sina 4,8 sekunder endast 0,1 sekunder snabbare än A110.
• Även vid inbromsningen vinner Zuffenhausens minsting marginellt med 34,0 mot 34,8 meter.
Porschens suveränitet bleknar dock en aning när båda bilar ställs på vågen. 1 442 kg tomvikt mot Alpines 1 109 gör 718 Cayman hela 333 kg tyngre än sin konkurrent. Tråkigt med tanke på att Cayman var Porsches motsvarighet till Alpine när den presenterades 2005: en liten, lätt och smidig sportbil med massor av körglädje, och ett sportigare alternativ till den alltmer baktunga 911:an.
Dock har tiden även hunnit ifatt Porsches lättviktare som knappast kan klassas som fjäderlätt längre. Tvärtom har bilen blivit så pass stor att det numera finns utrymme för Porsche att lansera en ny, mindre modell. Det steget har man dock hittills inte vågat ta, till skillnad från Renault.
Fransmännen är så pass våghalsiga att de riskerar att avskräcka potentiella kunder med supersmala skalstolar, avsaknaden av så essentiella ting som ett handskfack, eller med bagageutrymmen som snarare liknar slumpmässigt uppkomna ihåligheter än något annat. Att dagens sportbilar blir större och starkare struntar Renault fullständigt i.
Ingenjörerna på Renault Sport gör som de vill, inte som normen dikterar. Här svetsar, klistrar och nitar man ihop en graciös kaross av aluminium och utrustar den i Première Edition med alla tillval som finns: klimatanläggning, infotainment och två skalstolar som endast är justerbara i längsled.
Önskar du en annan körställning får du snällt ta till skruvdragaren.
Generellt är Porschen det lyxigare alternativet av de två och kan utrustas med alla tänkbara finesser som inte bara gör plånboken betydligt lättare utan även bilen ännu tyngre. Inte för att det gör något med tanke på den redan ansenliga vikten i bilens grundutförande, jämfört med fransmannen.
Porschen följer rattutslagen slaviskt, utan att bakdelen visar några som helst flykttendenser. Adaptiva dämpare sväljer allt som vägen förmår att kasta på dem och tillsammans med det styva chassit och en briljant styrning bjuder Porschen på en sanslös stabilitet i kurvorna.
Överstyrning? Nix. Det i det närmaste blasfemiska ordet saknas som vanligt helt i Porsches vokabulär. Understyrning? Ja, men endast i hastigheter bortom allt som är möjligt på en vanlig landsväg.
Oavsett vilket förblir Porschen lugnet själv och sänder alltid samma signal till föraren: ”Du är för långsam, det går lite till!” Cayman känns nästan uttråkad i kurvorna och visar inga tecken på mittmotorattityd.
Bakpartiet har riktigt bra fäste vilket är raka motsatsen till körupplevelsen i Alpine A110. Självklart kommer Porschen uppskattas mer av den som tilltalas av den lättillgängliga och säkra körförmågan och är du bara intresserad av snabba varvtider bör du inte ens överväga det franska alternativet.
En stor del av den lättillgängliga prestandan kan tillskrivas den 300 hk starka boxerfyran. Har man väl kommit förbi ”turbohålet” i botten väntar en jämn kraftutveckling som helt utan överraskningar bearbetas av bakaxeln. Bara den sjuväxlade PDK-lådan känns något övermotiverad och växlar även i Comfort-inställningen gärna två eller tre växlar ner om högerpedalen åker i mattan. Onödigt kan man tycka, 380 Nm borde räcka gott i alla lägen.
På 50-sträckorna känns Cayman som en våt dröm för A-traktorälskande 16-åringar: att köra 50 km/h på tvåan är ingen hit och de få sekunder som det tar för att växla upp upplevs som en evighet.
Alpines sjuväxlade dubbelkopplingslåda känns i jämförelse betydligt mer avslappnad. I Track-läge ackompanjeras ett ryck i vänsterpaddeln av en välkomponerad mellangaskanonsalva, bortom alla nyårsfyrverkerier som Porschen ståtar med. Över lag låter den 1,8 liter stora radfyran trevligare med sin raspiga klang än Caymanens boxerbrölande.
252 hästkrafter får ingen att höja på ögonbrynen längre, men när de här bilarna bara har strax över 1 100 kilo att kämpa med blir vikt/effekt-förhållandet plötsligt inte alls dumt.
Dessutom innebär det en sensationellt låg förbrukning för Frankrikes senaste sportbil: 7,8 l/100 km är förvånansvärt förnuftigt för vilken bensindriven bil som helst.
Renault Sports ingenjörer har inte skänkt en tanke på förnuft utan utvecklat en kurvjägare av rang som spritter av körglädje och som även kan köras på tvären om lusten skulle falla på. I så fall gäller det att ställa in Track-läge och avaktivera ESP-systemet helt. Sedan räcker det med en tung högerfot och ett ryck i ratten. Karossen kränger till, det yttre framhjulet greppar och baken släpper.
Utan elektroniska hjälpmedel svänger rumpan lätt och kontrolleras enkelt med vridmomentet. Den exakta styrningen tillåter dessutom hårfina vinkeländringar.
Även på landsvägen är Alpine mycket lättkörd. Sitt livliga chassi till trots får den aldrig stabilitetsproblem, inte ens under lastväxlingar. Tvärtom jobbar chassit motiverat och analytiskt med massor av feedback till föraren. Snabbt känns det, riktigt snabbt!
Porschen å andra sidan avverkar kurva efter kurva utan svårigheter. Zuffenhausens näst intill kliniska perfektion vinner i slutändan. Även när det gäller handhavandet, funktionalitet samt säkerhets- och multimedia-utbudet vinner Porschen viktiga poäng.
Alpine har dock ett äss i ärmen. A110 Première Edition är fullutrustad och kommer förmodligen kosta motsvarande cirka 600 000 kronor i Sverige. En 718 Cayman med liknande utrustning går loss på över 650 000 kronor – även om den är klart billigare i basutförande.
De fantastiskt inspirerande köregenskaperna räcker i slutändan för att Alpine A110 ska ge 718 Cayman en otroligt hård match. Dock är det Porschen som vinner när alla betyg räknats samman.
Trots detta: Vore det inte kul om Porsche presenterade ett nytt lättviktsalternativ i modellskaran? Det är en kittlande tanke.
