Efter perioder av maximalt frosseri följer diet och försakelse. Porsche Boxster T ser ut att bryta bilbyggandets spiral av allt mer utrustning och allt mer vikt genom att ta bort och utelämna.
Lättviktsbyggande borde vara en ledstjärna för hela bilindustrin och inte bara för sportbilar. Utan ett trendbrott hotar bilen gå samma öde till mötes som en annan med ett stort T, nämligen Tyrannosaurus Rex som ju dog ut tillsammans med de andra dinosaurerna.
Boxster T är garanterat lättare eftersom den kommer med ingenting. Ingen ljudanläggning och ingen navigation – inte ens ett USB-uttag. Ungefär som en påtvingad utflykt till Färöarna.
Efter ett tag tycker man att det är riktigt behagligt att inte ha någon radio så man kan ägna sig helt åt att köra bilen utan att någon pladdrar sönder koncentrationen. Man börjar plötsligt köra mer medvetet i stället för att hoppa mellan olika infotainmentfunktioner. Man kan förvisso stänga av allt i en vanlig bil men man gör det aldrig, kanske för att man är rädd att missa något.
Vad gör då utelämnandet av en del utrustning för kördynamiken? Svaret är att kördynamiken är utmärkt hos Boxster T men det har inget med vad som utelämnats att göra.
Visst, med 1.397 kilo är T en lätt Boxster, men inte så lätt att den flyger fram. Dessutom hade testbilen en PDK-växellåda istället för den vanliga sexväxlade manuella lådan och det ger 30 kilo extra. Man skulle vara tvungen att plocka bort 100 eller 200 kg för att åstadkomma en riktig lättviktseffekt som skulle vara märkbar för föraren. Tygbanden för att öppna dörrarna i Boxster T, till exempel, är mer symbol än lösning. Däremot har Porsche lyckats skapa en synnerligen vass vägvagn.
På Hockenheims GP-bana är den rena kurvkramaren. Med PASM och diffspärr, en perfekt setup och kryddat med en nypa understyrning går den så perfekt att föraren nästan blir champagnerusig. Lägg därtill en styrning som är överlägsen alla andra ifråga om respons, precision och vägkänsla.
Däcken, omsorgsfullt utvalda Pirelli P Zero i Porschespecifikation, känns som en kombination av semislicks och åretruntdäck. Som grädde på moset finns det keramiska bromsar som tillval som ger uthållighet och bromsförmåga som en 911.
Varvtider är inget annat än summan av de dynamiska egenskaperna och 718 Boxster T med instegsmotorn på 300 hk rundar Hockenheim en till en och en halv sekund snabbare än Boxster i grundutförande – alltså minst på samma nivå som den 50 hk starkare Boxster S.
Att Porsche Performance kan Hockenheim är ingen nyhet. Varvtiden 1.58,8 är riktigt bra. ”T-Rex” har mer grepp än effekt vilket gör körningen på racerbanan till ett avspänt nöje. Dessutom svarar den prompt när man med lätta rattrörelser vill få den att rotera eller kompensera understyrningen.
Vi vidhåller att Boxster T tilltalar sinnena med sin minimalism och den levererar på racerbanan. Bra, men så är den också dyr som en Porsche. Grundpriset börjar på 660.000 kronor mot vanliga Boxsterns 570.000. Väljer man till PDK-lådan hoppar Boxster T upp i 693.900 kronor.
Totalt sett är det en formidabel liten sportbil. Nästan. Problemet är att vi inte hör någonting. Motorn låter platt, nästan lågmäld och gudarna ska veta att det inte är menat som en komplimang.
Tyvärr har Porsche skjutit sig i foten. Utan radio och högtalare skulle motorn vara mästersångaren i bilen. Dessutom får man inget konstgjort motorljud, vilket hade varit en välsignelse. Kära Porschefolk. Ni säljer sportbilar och inte soffgrupper! Vid 140 km/h hör man två saker: däckbuller och vindbrus.
Jag har svårt att tro att detta är tillräckligt för att sälja en sportbil till det priset. Audi TT RS kostar nästan exakt lika mycket, har 100 hästkrafter mer och ett underbart motorljud från sin femcylindriga turbospis.
