Delad plats 3: Lamborghini Huracán Performante är en "Tyrannosaurus Apex"

Premium Lamborghini sätter ned foten och protesterar mot elektrifiering och hybriddrivlinor. Det här är ett modernt urtidsmonster som inte bryr sig ett endaste dugg om politisk korrekthet, moderna normer eller högteknologiska drivkällor. En befriande skapelse för alla som gillar framför allt en sak – att köra!

Delad plats 3: Lamborghini Huracán Performante är en "Tyrannosaurus Apex"

Det här är en av bilarna i vår artikelserie om de tio snabbaste superbilarna på Nürburgring. Du kan läsa alla artiklar här.

På morgonen, närmare bestämt sjutton minuter över åtta, inte långt från slottet Nürburg. En färgskiftande höstidyll där man normalt förväntar sig fågelkvitter. Idag är dock allting tyst som i graven. Nåja, kanske inte allt: tändningsordningen 1-6-5-10-2-7-3-8-4-9, 305 km/h, bromsa in, växla ned, vänster, höger, vänster, höger i en ohelig fart. Med ett hest åskoväder från V10-motorn firar Lamborghini Huracán Performante de sista metrarna från Tiergarten till start/mållinjen vid avsnitt T13. 

De få stackarna i området som har glömt att ställa väckarklockan eller till och med har sovmorgon är klarvakna nu. Det låter onekligen som en bra start på säsongens häftigaste varvtalsorgie kan tyckas, men icke.

Medan den italienska superatleten glatt sörplar i sig sin högoktanig energidricka på macken vid T13-depån närmar sig tre mystiska gestalter som visar sig vara företrädare för säkerhetsfrågor på Nürburgring. Vi ombeds att packa ihop våra saker och lämna området för att få återkomma under morgondagen.

Anledningen till avhysningen efter endast ett varv på banan? Jo, det finns faktiskt tre: Quiddelbacher Höhe 134, Flugplatz 133 och Ex-Mühle 133. Så hög var decibelmätningen vid de tre olika mätpunkterna. För att sätta det i en kontext som man faktiskt förstår: med 134 decibel är Huracáns centralt monterade 5,2-liters V10 lika högljudd som ett startande jaktplan från 100 meters avstånd. Det du!

Det verkar nästan obegripligt att vår italienska varvtalshjälte lyckas frambringa tryckvågor i den här storleksklassen och vi börjar misstänka att de uppmätta toppvärdena mycket väl kan har förvrängts genom en felaktig mätmetod eller även av banans topografi. På Hockenheim hade vi nämligen inga som helst problem att klara kraven på ljudnivå, trots en övre gräns på 100 dB.

Förarmiljön liknar standardbilens, bortsett från några delar i kompositmaterial (luftgaller, rattpaddlar, dörrhandtag och mittkonsol). Precis som standardmodellen förfogar Performante över tre olika körinställningar (Strada, Sport och Corsa). Kombiinstrumentens utseende ändras i Corsa-mode.

Hur som helst lyckas alltså vårt italienska fullblod att spränga ljudvallen tre gånger på samma varv. I vanliga fall gäller att man blir diskvalificerad om man överskrider ljudnivån tre gånger på samma dag, oavsett om det gäller yrkesfolket, turistförarna eller en trackday. Den enda lösningen som återstår är att sänka varvtalet intill mätpunkterna och att byta körlägesprogrammet för att stänga de elektriskt styrda avgasklaffarna.

Precis som i Huracán i standardutförande väljer föraren mellan de olika körprogrammen Strada, Sport och Corsa på rattkransen. Och medan bilen i Strada-läget mest liknar en avslappnad glidare, skärps den dock ordentligt i Corsa-programmet.

Med sina 640 hk är Performantes tiocylindriga sugmotor den starkaste V10 som någonsin har byggts av Lamborghini.

Motorn har inte bara ett nytt grenrör utan även ett nytt insugssystem. Insuget samt luftfiltren är näst intill oförändrat övertagna från fullblodsracern Huracán Super Trofeo. Även in-och utloppssidan har modifierats av Lamborghinis ingenjörer där man samtidigt passade på att byta ut de gamla ventilerna till nya i titan. Ett nytt avgassystem som väger tio kilo mindre än innan minskar dessutom mottrycket och positioneras numera högre i bakkjolen än hos standardbilen.

Dagen efter den snöpliga avhysningen är allt förlåtet och vi kör tillbaka till banan. Förbi mätpunkterna vid Quiddelbacher Höhe, Flugplatz och Ex-Mühle rullar vi i makliga 140 km/h i Strada-mode för att undvika fler pinsamheter.

Över de resterande passagerna däremot får sugmotorbilen sträcka på sig i Corsa-mode. På grund av det rådande ljudembargot kunde vi dock endast köra sammanlagt tre varv på maximal attack, fördelat på samtliga tre dagar. Knappast idealiska förutsättningar för en sportbil av den här kalibern.

Medan ABS-systemet i standardbilen Huracán LP 610-4 hade betydande problem med Trofeo R-däcken, jobbar Performante mycket mer harmoniskt.

Trots allt är dock Huracán Performante en trevligare och mer pålitlig kamrat på banan än basmodellen Huracán LP 610-4. Aerodynamiken, ABS-systemet och chassit – på alla dessa punkter är Performante totalt överlägsen och därmed betydligt roligare att ratta längs med den böljande Nordslingan.

Medan basmodellen struntar i nästan samtliga aerodynamiska komponenter, satsar Performante inte bara på en massiv frontsplitter och en bakvinge i kolfiber utan även på ett aktivt aerodynamiksystem som på Lamborghinispråk kallas ALA (Aerodinamica Lamborghini Attiva). I fronten hittar vi den aktiva aerodynamiken på frontspoilerns ovansida i form av elektriskt styrda klaffar.

Motorluckan i kolfiber med integrerad plastruta tillåter inte enbart att avundsjuka blickar riktas mot V10-motorn med sina urläckra bronsfärgade ventilkåpor utan den är även en del av det supersmarta aerodynamiska systemet. Bakom motorhuvens luftinsläpp hittar vi nämligen fyra luftkanaler. De två centralt placerade kanalerna är alltid öppna och förser motorn samt avgassystemet med välbehövlig friskluft. De yttre luftkanalerna däremot går längs med bakvingens fästen, hela vägen upp till dess övre profil.

En himmelsk konsert! V10-symfonin kompenserar för att motorn missar de officiella effektsiffrorna på vår rullande landsväg. Med sina 1 604 kilo är Performante hela 40 kg tyngre än standard-bilen. Anledningen till mervikten är säkerhetsburen och skalstolen.

Under last behöver man styra in en aning tidigare eftersom Performante jobbar med fördröjning mellan konerna. Belöningen kommer i form av en neutral kör- och styrkänsla förutsatt att man ligger stadigt på gasen. Performante reagerar tydligt på lastväxel men utan giftiga bett.

Två elektroniskt styrda klaffar styr luftströmmen genom dessa öppningar. I bakvingens inre mynnar luftkanalerna ut i luftkamrar på var sin sida. På vingprofilens undersida finns smala slitsar där luften kan släppas ut.

Det aktiva aerodynamiksystemet reglerar luftflödet automatiskt beroende på körinställningen samt längd- och tvärkrafterna. Aktiveras systemet öppnas frontsplitterns klaffar tillsammans med de yttre luftkanalerna bak och låter luften strömma genom bakvingen. På så vis minskar man både luftmotståndet och marktrycket vilket tillåter maximerad acceleration och topphastighet. För att öka marktrycket stängs klaffarna bak och fram istället.

Helt unikt bland sportbilarna är Lamborghinis Aero-Vectoring-funktion, som jobbar uteslutande mellan 70–130 km/h och endast i Corsa-läget. Under kurvtagning genomströmmas bakvingens luftkamrar olika och ökar därmed downforcekrafterna och greppet på det innersta hjulet. Här stängs alltså den kurvinre luftklaffen medan den yttre fortfarande förbli öppna.

Performante rullar på samma tillvalshjul som standardbilen. Sidoaccelerationen har endast ökat marginellt, eftersom däcket har kommit till åren. Konkurrenterna satsar på ett mer kompetent däck, Michelin Cup 2.

På banan varierar ALA-strategin ett flertal gånger. Medan marktrycket ökar på det kurvinre hjulet öppnas klaffarna på raksträckorna för att minska downforcekraften. På så sätt uppnår man en högre topphastighet. Vid inbromsningarna stängs fram- och bakaxelns klaffar blixtsnabbt för att öka stabiliteten.

Nog med teori och tillbaka till vårt snabba testvarv på Ringen. Att Performante har muterat till ett tvättäkta downforcemonster jämfört med standardbilen märker man om inte förr i sektionen Flugplatz.

Medan mätstationen chockas av ytterligare en decibelattack, blåser Performante förbi med 181 km/h och 1,5 G genom den första högerkurvan i denna dubbelhöger. Här glänser steroid-tjuren inte bara med en högre hastighet och kurvacceleration än Huracán LP 610-4 (165 km/h, 1,3 G) utan över lag med en betydligt bättre stabilitet.

Även i undanmanöverprovet behöver man stadigt ligga på gasen för att undvika en lynnig bakaxel. Med riktad lastväxel kan man placera bilen noggrant. Bilen överstyr lätt men med perfekt kontroll. En hög greppnivå och en linjär styrning bidrar till ett mycket bra resultat.

En stund senare knallar Performante över ytterligare ett avsnitt av Nordslingan som fick våra magar att vändas ut och in i vanliga Huracán. Rent subjektivt lyfte Huracáns bakaxel två meter över Schwedenkreuzguppet i 269 km/h medan framaxeln stannade på asfalten och där även det minsta rattutslag fick bilen att vilja spinna runt. Inte kul i dessa hastigheter.

Performante känns däremot mer övertygande över guppet. I 280 km/h lyfter visserligen samtliga fyra hjul men landningen sker med yttersta precision och utan ett endaste tvivel på körstabiliteten.

Även i Aremberg-kurvan är skillnaden påtaglig; speciellt i den sluttande inbromsningszonen visade Huracán LP 610-4 massiva svagheter. ABS-systemet reglerade grovt och oharmoniskt samtidigt som bromspedalen stelnade och hela bilen började skjuta över framaxeln.

Här visar sig den största skillnaden jämfört med LP 610-4. Performante ståtar med ett sammanlagt marktryck på 138 kg vid 200 km/h, vilket är hela 128 kg mer än standardbilen. Däremot försämras luftmotståndet något (LP 610-4: Cw 0,37).

Sena inbromsningar gick inte att tänka på i standardbilen. Under vissa inbromsningar stannade framhjulen till och med helt, så att man efteråt kunde se förslitningar på gummit.

Problemet var då att bilens ABS-system inte var tillräckligt justerat för den massiva greppnivån som levererades av Pirelli P Zero Trofeo R-däcken. Utvecklingsarbetet hade tyvärr endast tagit hänsyn till standarddäcket P Zero samt tillvalsdäcket P Zero Corsa.

Tack och lov har man inte gjort samma misstag med Performante. Även när man måste bromsa sent känns bilen betydligt mer förtroendeingivande än standardbilen. Känslan i bromspedalen är alltid väldefinierad och doserbar.

Upp till 200 km/h är Performante endast marginellt snabbare än standard-Huracánen (0–200 km/h: 9,3 sek). Från 200 km/h till stillastående stannar klockan redan efter 4,5 sekunder

Performante är i likhet med standard-Huracán skodd med Pirelli P Zero Trofeo R-däck, men till skillnad från denna har man optimerad ABS-systemet även för dessa däck. Det märks inte minst i vårt standardtest där Performantes bromssträcka från 100 km/h till 0 var nästan en meter kortare (Huracán LP 610-4: 32,9 m) trots att båda bilar använder sig av samma keramiska bromssystem.

Men det är inte enbart ABS-systemet som gör Performante så pass förtroendeingivande. I Hockenheims tajta kurvor reagerade bilen först med en lätt understyrning, för att vid utgångarna övergå till en lika lätt överstyrning. Därmed försvårar bilens allt för spetsiga setup möjligheten att nå gränsområdet på Ringen.

Kurvorna är ju som bekant inte lika tajta som på Hockenheim och här förblir Performante länge neutral samtidigt som styrningen känns direkt och exakt. Den variabla fyrhjulsdriften är en absolut pärla som genererar helt sanslösa mängder grepp. Endast på lastväxel reagerar bilen en aning men reaktionerna är långt ifrån sedvanliga mittmotornycker.

Chassiutvecklarna har utrustat Performante med styvare fjädrar, stabilisatorer samt hårdare bussningar men ändå lyckas bilen svälja ojämnheter och gupp utan ansträngning. Chassisättningens hårdhetsgrad passar alldeles utmärkt på Nordslingan.

Även den dynamiska styrningen (tillval) som har tre olika körinställningar är lätt att förstå sig på. Medan vi gillar det tyngre motståndet i Corsa-läget överraskas vi å andra sidan av att bilen kräver relativt stora styrvinklar.

Till skillnad från på Hockenheim önskar man sig inte ännu mer precision kring mittläget på Nordslingan. Framför allt på Ringens supersnabba sektorer som Kesselchen och Bellof-S lyckas den något tröga styrningen att ingjuta ett visst mått av lugn i föraren.

När bilen sedan styr in vid Galgenkopf bara för att slutligen suga i sig rakan på Döttinger Höhe i ilfart uppkommer en stark känsla av vemod. Vemod över att sugmotorernas tid snart har kommit till vägs ände. Även om moderna turbomotorer ligger på en sanslöst hög nivå nu för tiden är det dock just sugmotorer som man uppskattar mest.

Medan vi njuter av de sista sekunderna på Ringen närmar sig återigen samma tre gestalter i T13-depån. Men det är inte enbart ljudnivåmätningarna som (återigen) är tresiffriga. Som tredje bil i supertestets historia lyckas Lamborghini Huracán Performante håva in full pott i totalpoäng vid sidan om Porsche 918 Spyder och Porsche 911GT2 RS. Ingen dålig bedrift för den italienska babytjuren.